Annons: Mediedagen 2019

Nu slår det platta berättandet till med full kraft

Sättet att berätta som initierades i ett antal Ipad-satsningar för flera år sedan har äntligen börjat plockas upp av de svenska nyhetssajterna. UPPDATERAD

Ipad-magasinet SvD Insikt, salig i åminnelse, var en lyckad mix av bra historier att förmedla och bra metoder att göra det på. Där kombinerades texter, rörliga bilder och ljud på ett mycket tilltalande sätt.

I olika surfplattemagasin har det gått att hitta de där långa texterna med mycket insprängt godis, paketerat på ett begåvat sätt.  

Den metoden att berätta har länge saknats på svenska nyhetssajter. Och jag har då och då funderat över varför. Det kan inte bero på att det är så svårt att få till. Troligen vet de som styr över sajternas innehåll att läsarna bara vill ha korta och snabba nyheter. Har jag trott. Trots att det funnits utländska exempel på att det går. Till exempel New York Times projekt ”Snow Fall”.

Nu har Aftonbladet hoppat på tåget med ett stort reportage på Estoniakatastrofen med flera komponenter, förutom text även rörligt, ljud och grafik, presenterat på ett begåvat sätt. Det skulle förvåna mig om inte nya stora jobb rullas ut snart. 

Även Dagens Nyheter kommer att jobba upp sitt digitala berättande ett antal snäpp under hösten. Läs mer här. Medievärlden kommer inom kort att återkomma med fler detaljer om projektet.

Att addera nytt innehåll och förpacka det begåvat gör att berättelsen växer ordentligt och fångar läsarna. Den som klickat på Aftonbladets Estonia-jobb kommer att tillbringa en avsevärd tid där. Tid som inte förvandlas till annonsintäkter då det inte finns någon reklam där. Min förhoppning är att det får fortsätta vara så. 

Om jag var boss på Bladet skulle jag se till att den här typen av reportage får vara befriade från kommersiella inslag. Efter fyra, fem stycken berättelser på den här nivån har läsarna tagit till sig och verkligen börjat uppskatta berättarmetoden. Då får det bli en del av Plus-tjänsten.

Nu väntar jag bara på att fler mediehus ska börja tänka nytt och stort när det gäller berättandet på nätet. Jag kommer att bli mäkta förvånad om det inte hänt mycket redan innan årsskiftet. Goda exempel har ju en hälsosam tendens att sprida sig.

Till exempel på Mittmedia som också gjort en ambitiös e-tidning kring 20-årsdagen av Estonias förlisning. Innehållet skiljer sig i sak inte mycket från Aftonbladets. Men på Mittmedia finns det säkert en och annan som gnisslar tänder över att innehållet inte paketerats utifrån det möjligheter som nätet erbjuder. De starka texter som finns i bilagan blir ännu starkare om läsaren samtidigt ser en stormig Östersjö. Eller hör det klassiska ”Mayday mayday, this is MS Estonia…” I stället för puffar till filmer på tidningssajterna (som sannolikt få går dit för att klicka på) hade det rörliga materialet funnits som ett naturligt inslag precis där det ska. I, eller vid, texten. 

Förutom nya intäkter (på sikt i alla fall) kommer det att betyda att de redigerare som just nu mest ses som en jobbig rest från ett förlegat sätt att producera papperstidningar kan få nya uppdrag då deras kompetens när det gäller presentationsteknik kommer att krävas igen.   

Dagstidningar är dinosaurier – men kan få vingar

Om ett antal år är dagstidningen som vi känner den i dag historia. Det betyder inte att medieföretagen måste dö – bara ställa om sig rejält. Samt att de anställda förstår att det inte går att vara något som snart bara återfinns på museum.

Det känns inte som en alltför långsökt parallell att jämföra dagstidningsföretagen med dinosaurier. Exakt vad som hände för omkring 60 miljoner år sedan vet ingen. Men sannolikt förändrades klimatet snabbt vilket förändrade livsbetingelserna för dinosaurierna. Som därför dog ut då de inte tillräckligt snabbt kunde ställa om till en bistrare verklighet. 

Sorgligt om man var en dinosaurie men den enes död är den andres bröd. I och med att härskarödlorna försvann fick däggdjuren livsutrymme och kunde utvecklas.

I överförd betydelse händer samma sak i dag. Medieföretagen lever i huvudsak på att köra ut papperstidningar till en krympande skara prenumeranter som bara blir äldre och äldre. Genomsnittsåldern på en prenumerant på flera dagstidningar är mellan 65 och 70 år i dag. Det säger sig själv att den verksamheten är på väg att avveckla sig själv, av naturliga orsaker så att säga.

Det är här som en stor utmaning ligger för dagspressföretagen. Det handlar i grunden om hur de ska få nya läsare. Inte nödvändigtvis nya digitala läsare. Även om det sannolikt är lättare i den typen av kanaler.

För att tala klarspråk. De åtgärder som många medieföretag genomför nu, till exempel sammanslagningen av HD/Sydsvenskan, att Metro låter TT göra hela tidningen från ax till limpa och att Svenska Dagbladet betalar Bonnier för att göra featuremagasin för att ta några exempel, löser inga problem. De köper bara tid och skjuter upp det oundvikliga. 

Betalmodellerna som bromsat upplagetappet, i alla fall för tidningar i Norr- och Västerbotten, är inte heller en lösning. Inte på sikt.

Den prenumererade papperstidningens tid som ett brett och dagligt massmedium är i mina ögon lika dömd till undergång som dinosaurierna för 60 miljoner år sedan. Men läget är sannolikt mest akut för kvällstidningarnas pappersupplagor.

2013 var Aftonbladets upplaga 180 500 ex enligt tidningens egen statistik. Första halvåret 2014 var upplagetappet 17 procent. Håller den utvecklingen i sig har Aftonbladets papperstidning en upplaga på drygt 85 000 ex 2017. Vilket är mindre än vad Sydsvenskan har i dag. 

Mellan 2012 och 2013 tappade Expressen drygt 15 procent av sin upplaga. Samma situation där med andra ord. 

Morgontidningarna har inte så stora upplagetapp ännu så länge. Men jag har inte hört någon tidningschef på länge som pratar om hur de ska öka upplagan. Det handlar i bästa fall om att bromsa upplagetappet. Helst undviker de samtalsämnet överhuvudtaget.

IRM tror att de riktigt stora annonstappen för dagspressen är historia. Men både 2014 och 2015 kommer tappen att ligga nära 10 procent. Längre bort vill de inte sia.

Presstödsnämndens rapport visade att 2013 var det sämsta året någonsin för den samlade dagpressen. Hittills. Är det någon som tror att 2014 innebär en förbättring? Eller 2015? 

Men det betyder inte att medieföretagen måste dö en utdragen sotdöd. Det finns exempel på vitalitet och livskraft. Främst på den digitala sidan där boomen när det gäller rörligt skapar nästan nybyggarkänslor. Ta de stora satsningarna på livesända valvakor som exempel. 

Däremot kommer omställningen till att bli en hållbar och lönsam verksamhet att bli smärtsam. Vägen från att vara ett dagspressföretag till att bli ett medieföretag kostar på för både ledning och anställda. Och arbetet är bara påbörjat.

För att tala klarspråk. När tidningsföretagen börjar utgå från vad framtidens läsare vill ha och vill betala i stället för vad företagen (och dess anställda) vill göra och är vana att tjäna i dag kommer det att bli stora förändringar. Dessa kommer allt närmare. Och för varje dag som det inte görs något kommer förändringsbehovet bara att växa.

De tankar som redovisades i Medievärlden Premiums rapport Vägval print som publicerades förra hösten har blivit allt mer aktuella och flyttats allt högre upp på medieföretagens dagordningar. Då uppgav hälften av de tillfrågade tidningscheferna att de kommer att dra ner på frekvens och/eller bevakningsområden de närmaste fem åren.

Distributionskostnaderna gör allt mer på sista raden. Två tidningsföretag som nu börjat agera där är EK-koncernen och Hallands Nyheter som är på väg att sluta dela ut de dyraste tidningarna. Snart blir det fler.

Det går inte längre att sälja prenumerationer på sjudagarstidningen. Bara till helgtidningen. Det vittnade till exempel HD:s chefredaktör Lars Johansson om på Södra Publicistklubbens utfrågning nyligen.

En viktig faktor är också ägarnas avkastningskrav. Men inte ens stiftelseägda tidningar klarar av att gå med minus hur länge som helst. Och ingen ansvarsfull styrelse kommer att låta verksamheten pågå utan att kräva omtag på något sätt om alla kurvor pekar åt fel håll och inga förslag på förändringar presenteras för dem. 

Därför skulle medieföretagens palett kunna se ut så här om kanske fem till tio år, i prioritetsordning:

• En sajt som siktar på att vara det digitala nyhetsnavet lokalt. Mycket rörligt, mycket läsarmedverkan och flitiga uppdateringar under stora delar av dygnet.

• En prenumererad tidning som kommer ut till helgen. Fylld med tillbakalutad lustläsning, fördjupningar, temasidor och annonser kopplade till dessa. Sannolikt produceras mycket material på koncernnivå och förses sedan med det lokala varumärket.

• En gratistidning som kommer ut en eller två gånger i veckan med korta lokala nyheter och reportage som bygger på material från sajten samt annonser från lokala handlare. Antingen hemburen eller distribution via ställ. 

Hur fort detta kommer att ske beror givetvis på situationen på varje marknad. Vissa har bättre läge än andra. Samtidigt kanske ovan skissad utveckling trycker på så att även de som har en bättre position mer eller mindre tvingas av mer eller mindre tätt knutna samarbetspartners att ställa om i förtid.

När jag testat dessa tankar på ett antal tidningschefer har ingen sagt att det är en osannolik utveckling. Snarare ett högst möjligt scenario utan att gå in på hur de resonerar kring sina egna företags framtid.  

Intäkterna kommer alltså inte att motsvara dagens. Och även om utgifterna för tryck och distribution sjunker kommer antalet anställda inte att ligga på samma nivå som i dag.

Framtidens arbetsmarknad för journalister, i alla fall för de inom dagspress, kommer att präglas av stor osäkerhet. Allt annat är naivt att tro. 

Hur många fler journalister som då kommer att ha förlorat sina jobb på dagstidningsföretagen kan ingen svara på. Men sannolikt handlar det om ett betydande antal. Många kommer nog också att jobba under andra, och mindre välavlönade, former.

Samtidigt är det journalisterna som ska rädda medieföretagen. Utan ett intressant material presenterat på ett lockande sätt spelar det ingen roll vilken affärsmodell företaget satsar på.    

Här finns nog en avgörande faktor när det handlar om medieföretagen ska klara av omställningen eller inte. Varje sparpaket som drabbar organisationer som redan gått igenom ett antal stålbad riskerar att vara den faktor som tar död på kreativitet och arbetslust. Det medieföretag som har en personal där en övervägande majoritet bara går till jobbet för att de ännu inte fått sparken behöver inte satsa en krona på digital utveckling eller nya roliga rörliga koncept. Det kommer ändå bara att bli skit. För att fortsätta tala klarspråk.

Dagstidningsföretagens utmaningar ligger alltså inte bara i att den nuvarande prenumerantstocken inte förnyas i tillräcklig utsträckning eller att annonsörerna inte till fullo förstått det fina i att finnas även i den digitala miljön. Det gäller också att hålla uppe geisten och arbetslusten hos de anställda som är kvar.

För det var inte alla dinosaurier som dog ut. Släktingar till dem lever och frodas än i dag. Alla fåglar till exempel.

Kanske är det så utvecklingen kommer att se ut. När de stora dagstidningsföretagen, som inte klarat av att ställa om, lägger sig ned och dör växer det fram ett antal mindre och flexiblare medieföretag som inte kräver lika stora mängder foder för att överleva. Medieföretag som snabbt och lätt kan förflytta sig över stora områden och testa att hitta mat, partners och boställen på nya ställen och med nya metoder. Medieföretag som kanske just nu testar sina vingar för första gången. 

Valvakorna visar vägen – live-tv det som gäller på flera mediehus

Tidningsföretagen övergår allt mer till att bli medieföretag där en flera timmar lång direktsändning på valnatten är något som bara ska ingå i erbjudandet till läsarna.

Det är precis som ST:s chefredaktör Anders Ingvarsson formulerade det i går. Det här är lokal tv-historia på riktigt. Och det finns betydligt fler exempel på medieföretag som nu på allvar tar steget ut i den rörliga världen än de som Medievärlden tog upp i går.

På Borås Tidning håller man just nu på med att snickra ihop en provisorisk studio för att där följa den lokala valutgången. Tidningen har investerat i en hel del teknisk utrustning för att klara av den flera timmar långa sändningen. Efter årsskiftet ska BT bygga en permanent studio och fortsätta på den inslagna vägen.

– Det finns ett sug efter tv. Även internt, säger BT:s chefredaktör Stefan Eklund.

Att så mycket energi läggs ner på den rörliga valbevakningen betyder inte att rapporteringen i papperstidningen kommer att bli lidande menar han. Men kanalerna kommer att skilja sig åt allt mer.

Hur många som kommer att följa sändningen är svårt att gissa tycker han. Men den har alla förutsättningar att locka en större publik. 

– Vi värmer upp med en direktsänd debatt i dag mellan Jimmie Åkesson och integrationsminister Erik Ullenhag.

Norrbottens-Kurirens Johanna Hövenmark och NSD:s Bo Torbjörn Ek har tränat ordentligt inför söndagens valvaka.

I Luleå pågår också förberedelserna inför valnatten. I lobbyn på ett hotell ska 24Norrbotten, Norrbottens-Kuriren, NSD och Piteå-Tidningen samsända vakan. 

Sändningen ska ledas av Norrbottens-Kurirens Johanna Hövenmark och NSD:s Bo Torbjörn Ek som under senaste året har drillats hårt i programledarrollen, bland annat av programledarcoachen Patrik Hambraeus.

Anna-Sofia Wirén, redaktionschef på Norrbottens-Kuriren, förväntar sig höga tittarsiffror. Speciellt då det inte längre finns några egentliga konkurrenter lokalt då TV4 lagt ner sin verksamhet och SVT omprioriterat.

Den högsta siffran man nått hittills är 35 100 tittare i samband med en basketfinal i våras.

– Men det är inte omöjligt att vi får fler nu.

Förberedelserna har pågått under flera månader. Bland annat har det gjorts reportage från samhället som har den största andelen soffliggare. Den typen av inslag ska varvas med bland annat rapporter från reportrar på stan och kommentarer från tidningarnas ledarskribenter som finns på plats i studion.

24Norrbotten har funnits sedan 2008 men har bara haft direktsändningar under några år. Och aldrig på den här nivån. Kanalens övriga inslag har i regel sponsorer. Men inte valvakan.

– Så på det sättet är det en ren kostnad för oss. Men det stärker varumärket otroligt mycket.

På Helsingborgs Dagblad är valnatten minutiöst planerad. Tv-studion ska vara navet i valbevakningen. Sändningarna börjar klockan 19.00 men en timme tidigare har sajten fått sin speciella valetta med livechattar och egen resultatgrafik. Vem som ska göra vad och var det ska publiceras är i princip spikat ända fram till tisdagstidningen. 

För att få upp valtempen har tidningen livesänt intervjuer med de lokala partitopparna och i kväll blir det en livesänd debatt där partierna får byta företrädare inom varje ämnesområde vilket fick till följd att andelen kvinnor ökar markant.

KK testar valvakestudion. Fotograferna Stina Järperud och Tomas Nilsson pratar körschema med Carina Bergius, producent, och Andreas Lindhe, programledare. Foto: Katrineholms-Kuriren

Ännu ett exempel på att det är live som gäller för valbevakningen är Katrineholms-Kuriren. Deras sändning börjar klockan 21.00 och ska hålla på till efter midnatt.

KK har under valrörelsen haft såväl webb-tv-utfrågningar samt debatter med lokala politiker. 

Troligen blir listan kortare på de dagstidningsföretag som inte gör den här typen av satsningar nu på söndag än listan på de som gör det.

En risk är det kan infinna sig en viss baksmälla i nästa vecka när insatsen utvärderas. Möjligen tycker några att tittarsiffrorna inte motsvarat arbetsinsatsen. Då är det läge att påpeka att det kanske inte bara skrivs lokal tv-historia till helgen. Det kan vara större än så. När så många gör så mycket för att etablera sig som producenter även när det gäller rörligt måste tittarvanorna förflyttas. Även om det inte sker över en valnatt.