Annons: Mediedagen 2019

Medierna granskar inte hoten som de borde

Katastrofhotet är tacksamt att göra rubriker på slår tre personer fast på DN Debatt i dag. Tacksamt – kanske det – men svenska medier har dragit ner på sin klimatbevakning rejält de senaste åren.

2009 var toppåret när det gäller mediernas bevakning av klimatfrågan. Mycket beroende på att då hölls FN:s stora klimatmöte i Köpenhamn. Sedan har den typen av rapportering minskat stadigt.

Mellan 2011 och 2013 nämndes ord som ”klimatförändring” och ”global uppvärmning” hälften så ofta som under perioden 2007 till 2011. Det visar en undersökning som Dagens ETC gjort.

Medieforskaren Peter Berglez menar att en förklaring kan vara att den ekonomiska krisen inneburit att miljö- och klimatrapportering fått stryka på foten. Vilket är ett stort problem enligt honom:

”Det här är en av vår tids stora ödesfrågor och ur ett demokratiskt perspektiv är det bäst om vi får en klimatbevakning som är kontinuerlig. Det är också viktigt att hållbarhetsperspektivet byggs in i den allmänna rapporteringen, oavsett om det handlar om ekonomi, kultur, vetenskap eller något annat”, säger han till Dagens ETC.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson tror där att anledningen till varför miljöfrågorna inte bevakas lika intensivt längre handlar om såväl den inrikespolitiska agendan som bristande resurser på redaktionerna.  

”Kanske också en allmän känsla av att medierna redan har redovisat riskerna med klimatutvecklingen och ett konstaterande av att publiken, märkligt nog, inte förefaller så intresserad av ämnet.”

Det innebär att skribenterna till artikeln på DN Debatt i dag faktiskt på sätt och vis har rätt. Där slår nämligen journalisten Svenolof Karlsson, filosofie doktor Jacob Nordangård, samt professorn i nationalekonomi Marian Radetzki fast att det de kallar för Domedagsindustrin ”verkar finnas i en zon fri från journalistisk granskning”. Rätt på det sättet att medierna dragit ner rejält på bevakningen av miljö- och klimatfrågorna alltså.

Nu menar de nog en mer ifrågasättande granskning då de skriver att ”klimathotet har blivit så viktigt som födkrok och ideologiskt argument att fakta i målet inte längre räknas.” Och att ”de stora medierna i Sverige har i stort sett köpt spelet då katastrofhot är tacksamma att göra rubriker på.”

Frågan är vilka fakta de menar.

För sanningen är att över 97 procent av forskarna inom området skriver under på att växthuseffekten är en realitet och att det är människan som ligger bakom den.

Sanningen är att 32 nationella vetenskapsakademier har antagit deklarationer för att bekräfta kunskapen om klimatförändringarna. Men ingen akademi har skrivit under någon deklaration där de tar avstånd från att klimatförändringarna är en realitet och vad som ligger bakom dem.