Annons: Mediedagen 2019

Tar någon av drakarna in draken?

Det görs verkligen begåvad printreklam. Exempelvis den här reklamen för den nya säsongen av Game of Thrones.

Hur många av New York Times läsare i måndags vände på huvudet för att se om det flög över en drake? Jag vet inte. Men många har garanterat lagt märke till att det börjar en ny säsong av Game of Thrones på betalkanalen HBO.

De fejkade texterna på uppslaget innehåller också budskap som kan kopplas till tv-serien. Läs mer här:

Nu återstår några frågor att reda ut. När kommer serien till Sverige? Och hur ska den marknadsföras här?

 

Därför är det inte fel att bevaka Maramötet

Just nu häcklas på sociala medier ett 60-tal journalister som försöker göra något vettigt av i stort sett ingenting. Det finns ingen fog för den kritiken.

Givetvis ska Alliansens möte bevakas. Allt annat är tjänstefel av medierna. Två partier ligger under fyraprocentsspärren. Är det en spricka i regeringsblocket? Det är riksdagsval nästa år så det finns all anledning att följa fyrklöverns förehavanden. Det fattar säkert även belackarna på främst Twitter.

Problemet är bara att det inte händer någonting av egentligt nyhetsvärde där. Vilket får frustrationen att växa. För har det utlovats live-tv från något som kunde visat sig vara ett riktigt krismöte måste medieföretagen hålla vad de lovat även om det bara blir ett korvmöte.

De som stått och huttrat och väntat på att en pressekreterare ska komma ut och säga att ingenting hänt är inte de som ska häcklas. De har bara gjort sitt jobb. 

Däremot finns det kanske anledning att fundera över hur live-tv ska presenteras på sajterna. Men även där tycker jag att de ansvariga den här gången gjorde sitt jobb bra och tonade ner det när de insåg att nyhetsinnehållet var i magraste laget – utom för korvälskare.

Det kan också kanske finnas anledning att fundera över om hur mycket man ska hålla på och Twittra när det inte händer något. Speciellt när ens följare tror att allt man publicerar där ska ha högt nyhetsvärde. Kanske en liten hashtagg #twittertrams för att avdramatisera nästa korvrapport @niklassvensson?  

 

En drastisk förändring är inte allt

Visst kan en rejäl ansiktslyftning även lyfta upplagan. Men den kan också vara förklaringen till varför prenumeranterna drar.

Redan före Eskilstuna-Kuriren presenterade sin redesign för drygt ett år sedan var den en framgång. Ett arbete som lutade sig rejält på en stor läsarundersökning som bland annat gav tidning ett internationellt pris som ”Case Study of the Year”.

Nu har arbetet gett frukt. När genomsnittsupplagan sjunkit med 4,6 procent ökar i stället EK. Inte mycket, men i alla fall.

Tidningens Dagens publisher Daniel Grahn pekar också på den redesign som gjordes för några år sedan som en viktig del i att tidningen nu är en av få upplagevinnare.

Ystads Allehanda har också relativt nyligen gjort om sig, såväl utseendemässigt som när det gäller innehållet. Sannolikt finns där en delförklaring till årets ökning. För även om tidningens ansvarig utgivare Jörgen Svensson menar att mycket handlar om ett bra säljjobb så måste köparna gilla produkten för att behålla den.

Men en riktig omgörning kan också ställa till det. När Folkbladet gjorde om sig rejält fanns det flera anledningar. 

  • Det handlade om att ta ett par steg från VK utseendemässigt. 
  • Det handlade om att försöka vara mer lockande för läsarna i främst Umeå.
  • Det handlade om att frigöra resurser med hjälp av effektivare produktion.

Säkert beror inte tappet på 6,8 procent bara på den nya formen. Och ingen vet hur upplagesiffran skulle sett ut utan omgörningen. (Som jag inom parentes  tycker är lyckad). Men det är långt ifrån omöjligt att redesignen blev för mycket för ett antal läsare med stark känslomässig och ideologisk koppling till ”gamla” Västerbottens Folkblad.

Ledningen turnerade runt och visade upp hur den nya tidningen skulle se ut för läsekretsen. Men kanske var inte de 800 prenumeranter som nu hoppat av på de mötena. 

 

Fallgroparna med gemensam form

Flera mediekoncerner satsar på ett gemensamt formspråk och effektivare redigering för sina dagstidningar. Det kan leda både rätt och fel.

Promedia gör det fullt ut. Nu är det i princip bara loggorna som skiljer formmässigt mellan NA, VLT och LT. Snart är även Norrtelje Tidning och Nynäshamns Posten där. 

Riktigt så långt går inte tidningarna i NTM-koncernen men till hösten ska de få ett mer enhetligt utseende. 

De 17 tidningarna i Mittmedia-koncernen går också mot en mer enhetligt form. Läs mer om det här.

Hallpressen ska också effektivisera sin redigering betydligt. Läs mer här. 

Skånemedia bestämde sig i maj för att ta steget. Hur det gick på Kristianstadsbladet, Trelleborgs Allehanda och Ystads Allehanda kan du läsa här.

Printredigerarna rationaliseras bort i samma takt som upplagorna och lönsamheten sjunker. För att optimera affären (har du inte lärt dig uttrycket så gör det – annars kan man lätt känna sig utanför nu) måste det effektiviseras.

Det lokala materialet görs fortfarande ut lokalt. Men i allt högre grad av reportrar som skriver in text i färdiga mallar med en typografimall som i mycket liknar övriga tidningar i koncernen. Sidor flera tidningar delar på, till exempel in- och utrikes eller featuresidor, redigeras centralt.

Som före detta redigerare känns detta givetvis riktigt trist. Och kanske kan den anonyma tillvaron som många redigerare för vara en delförklaring till varför ledningarna nu tycker att yrkesgruppen inte längre behövs i samma utsträckning. Det är lätt att glömma bort att en begåvad redigering kan vara skillnaden mellan om ett knäck blir en snackis eller inte. Men att tidningen delar form och typografi är på intet sätt dödsstöten för det. Något som bland annat bevisats på Trelleborgs Allehanda som fått flera fina utmärkelser – både nationellt och internationellt.

Frågan är också hur mycket läsarna bryr sig. Gör det så mycket om ”min tidning” har delvis samma innehåll och ser ut som tidningen som kommer ut på andra sidan kommungränsen? Eller att det inte är redigerare som satt rubriken? Resultatet behöver inte bli förödande för tidningarna. Bland annat om:

• Reportrarna regelbundet trimmas i konsten att sätta rubriker och hålla efter sina egna texter. Samt att arbetet med att färdigställa sidan inte går ut (för mycket) över reporterjobbet.

• Nattchef och kvarvarande redigerare får utrymme att lägga ner tid och energi på ettan samt de viktigaste uppslagen. Inte bara vara en sista (och mest teknisk) kontrollinstans innan sidan skickas till tryckeriet. 

• Form och presentation fortfarande är något tidningarna jobbar med. Även när det gäller print. För även om en välredigerad tidning kanske inte ökar upplagan så kan en sådan minska tappet. Och en uselt utgjord tidning påskynda flykten av prenumeranter.

• Tidningar som finns i samma region hålls isär formmässigt så långt det bara går. Det måste vara en tydlig skillnad på Gefle Dagblad och Arbetarbladet i tidningsstället.

Visst går det att spara in på redigeringen. Men för ledningens fortsatta rykte och företagets fortsatta överlevnad bör de frigjorda resurserna sättas in där det är sagt. Att stärka mediehusets digitala närvaro. Att utveckla journalistiken i alla kanaler. Blir det så kan säkert både läsare och personal acceptera att deras tidning ser ut som den gör.

Men går besparingarna till vinstutdelningar till ägarna eller för att klara avbetalningar på banklån kan det bli andra reaktioner. Från både de som jobbar på medieföretaget och de som ska köpa dess produkter.  

 

Här är fel bara så rätt!

Bästa sättet att visa att detaljarbetet gör skillnad kan vara att strunta högtidligt i allt finlir. Som Politiken gör i dag när de berättar att tidningen utsetts till världens bäst designade för andra året i rad.

Dansk gemyt när den är som bäst! SND:s jury säger i sin motivering till varför Politiken är bland världens snyggaste tidningar för andra året i rad att där finns värme och intimitet. 

Något som inte minst syns när tidningen berättar för läsarna om sina framgångar.

Genom att trycka in ett stort antal grafiska misstag har de verkligen lyckats berätta vad god design är. Alla som sett dagens baksida av Politiken har säkert sett den här artikeln. Och förstått budskapet. 

 

En DIlikat rubriksättning!

En ordlek är aldrig fel. Om den utförs med fingertoppskänsla. Som på Dagens Industris etta i dag.

Kombinationen Telia, Marie Ehrling som ny styrelseordförande och en satsning på etik och moral kanske aldrig kan bli en kioskvältare. Men nog gör DI:s ettaredigerare sitt bästa.

Jag såg den redan på tunnelbanan. Och kände att det här måste vara dagens bästa rubrik. Kanske till och med veckans. Vad tycker du? Har du sett någon ännu bättre? Tipsa gärna!

 

 

 

Sydsvenskan bättre på skissa än gissa

Tipsen håller inte samma nivå som designen. Men kanske tar Sydsvenskan igen det till helgen.

Jag såg inte melodifestivalen i helgen. Men var väldigt nyfiken på vad Sydsvenskan skulle göra med fjolårets sidor i minnet.

Och inte blev jag besviken inte. När redigerarna Jenny Rydqvist och Petter Bjerregaard slår sina kloka huvuden ihop med musikreportern Håkan Engström uppstår det skön musik. Eller i alla fall snygga sidor.

Dock ett litet smolk i glädjebägaren – vinnarna David Lindgren och Yohio kom en bit ner när Sydsvenskan ”sorterade schlagerbyken”.

Gjorde din tidning något extra av melodifestivalen? Eller ska ni? Tipsa gärna!