Annons: Mediedagen 2019

En sann historia enligt säkra källor…

En liten språkövning som tar upp vad som kan hända på en annonsavdelning när a´Alma ringer från Norsjö…

Följande historia utspelade sig i Skellefteåtrakten för inte allt för många år sedan. Den säger kanske något om kynnet och det praktiska sinnelaget hos vissa från Västerbotten. Och den är fullständigt sann. Det garanterar mina källor.

(För alla som undrar över prefixen n´och a´ – i Skellefteåbondskan (målet) sätts ett n´före alla mansnamn och ett a´före alla kvinnonamn.)

Det bar sig inte bättre än att Alfred från Norsjö hade avlidit och lämnat sin fru Alma. Som brukligt så skulle det annonseras i Norran. Så Alma ringde annonsavdelningen för att meddela det inträffade. Följande samtal utspelade sig:

Alma: Jer he annonsavdelninga? (Är det annonsavdelningen?)

Norrans annonsmedarbetare: Jo, det stämmer.

Alma: – N’Alfre´ jär dö. (Alfred är död.) 

Medarbetaren: – Jaha, och nu vill ni sätta in en dödsannons förstår jag.

Alma:- Jåå. (Jo.)

Medarbetaren: – Och vad vill ni att det ska stå I annonsen då?

Alma: – N’ Alfre´ jär dö. (Alfred är död.) 

Medarbetaren: – Och vad vill du att vi ska skriva mer i annonsen?

Alma: – Inge majr, för he val sä dyrt, om I skriv na majr. Hä lönch in´t att lagg ut nanting i onödan. (Inget mer, för det blir så dyrt om jag skriver något mer. Det är inte lönt att lägga ut någonting i onödan)

Norrans medarbetare funderade en stund och kom fram till att det nog skulle bli svårt att övertala denna dam till att skriva något mera i annonsen, så efter övervägande så sa han till Alma: – Du får tre ord till gratis. Vi bjuder på dem.

Alma funderade en kort stund och sa sedan: – Ja, i så fall se vell I att hä ska stå: Skoter till salu!

Hur medarbetaren på annonsavdelningen hanterade tillägget förtäljer inte historien.