Annons: Mediedagen 2019

Hur mycket går det att banta innan läsarna flyr?

Det går att göra tidning utan egna sportsidor. Det går att göra en tidning med färre redigerare och fotografer. Men frågan är hur en kvalitetsmedveten läsekrets reagerar.

Att Svenskan går över till två ryggar när kulturen flyttar in till nyheterna ställer till det vid ett antal frukostbord. Men det är inte där problemet finns.

Svenska Dagbladet står inför ett antal stora, och säkert smärtsamma, omställningar. Den redan hårt slimmade redaktionen ska bantas ytterligare. Av dagens 175 journalister ska 40 tjänster bort.

En åtgärd som måste gå ut över produkten på något sätt. Antingen gör man lika mycket mängdmässigt men med lägre ambitionsnivån eller så behåller man ambitionsnivån men gör mängdmässigt mindre. Eller finns det en annan lösning på ekvationen?

En person med god insikt i hur Schibsted tänker när det gäller Svenska Dagbladet förklarade varför det är nödvändigt med sparåtgärder trots att tidningen går med vinst så här:

Vi har god fart nu. Men vi ser att det kommer en kurva inte allt för långt bort. Och då gäller det att ha dämpat farten så vi inte kör i diket och havererar totalt.

Tyvärr kom jag inte på den givna följdfrågan förrän samtalet var över:

Finns det ingen risk att ni bromsar för hårt, tappar styrfart och blir både om- och frånkörda?

Det är inget problem att göra tidningen med inköpta sportsidor. Det är inget problem att göra den med halverat antal redigerare och rejält antal färre fotografer.

Problemet är hur läsarna reagerar. Något säger mig att Svenskans läsare har höga krav på kvalitet och originalitet. Något som de i alla fall blivit förhållandevis bortskämda med. Slår förändringarna (för hårt) mot varumärket drabbas både print och nät.

Eller som Svenska Dagbladets kulturchef Martin Jönsson formulerade det i sin blogg i början av veckan. Alltså innan dagens detaljer blev kända. I alla fall utanför Svenskans väggar:

”Å ena sidan går det att förstå medieägarnas frustration, i en marknadssituation där konjunktur och strukturella skiften tillsammans sätter verksamheten under hård ekonomisk press. Å andra sidan är det just i sådana lägen som de som säger sig vilja ta ett långsiktig publicistiskt ansvar och värna kvalitetsjournalistiken måste visa förmåga att tänka långsiktigt – och inte bara ta extremt kortsiktiga kvartalsrapportsekonomiska hänsyn.”