Annons: Mediedagen 2019

Varför svenska mediechefer inte ska klaga

Problem i paradiset. Det är vad vi har i Sverige. Vilket blir tydligt när man konfronteras med andras verklighet.

Det saknas inte utmaningar för vissa tidningsmakare i Afrika. Dessa kan vara verksamma på en marknad som i princip helt saknar intresse från annonsörer. Makthavarna hotar dem med såväl ekonomiska som kroppsliga straff. Tryckpressar och packsalsutrustning måste importeras – till skyhöga priser. Knappt farbara vägar gör distributionen till ett mindre äventyr.

Trevor Ncube, ordförande för Mail & Guardian i Sydafrika skrädde inte orden när han skulle beskriva vardagen för ett antal afrikanska tidningsföretag. Dock inte alla.

Dessutom är 40 procent av den afrikanska befolkningen under 15 år.

– Så vi har en väldigt ung befolkning som inte älskar en tidning – utan sin mobil.

Kontinenten som helhet är redan nu den näst största marknaden för mobila enheter. Och 2015 räknar man med att 85 procent av alla afrikaner ska ha en mobil. 

Ett av inslagen på WAN-Ifra:s kongress i Kiev var en exposé på 60 minuter (var det tänkt i alla fall, moderator Tomas Brunegård hade inte järnkoll på tiden, alternativt hjärta att avbryta talarna) som visade att de bekymmer som svenska tidningsägare och –makare har kan ses i ett annat ljus.  

I Burma finns det tecken på att regimen tänker släppa något på sin kontroll över tidningarna. Det har blivit lättnader när det gäller statens censur. Och privatägd press kan också se dagens ljus inom kort. 

– Det finns hopp, och det är vårt ansvar att finnas där för dem.

Det menade Pichai Chuensuksawadi, chefredaktör på Bangkok Post, som redogjorde för situationen i Asien.

Brist på pressfrihet kan bero på flera faktorer. Det behöver inte bara handla om att ett lands ledning inte vill införa den. 

Den arabiska våren har ännu inte lett till att alla förhoppningar om ökad yttrandefrihet infriats. När de äntligen får har de inte råd. För mycket beror på den ekonomiska turbulens som följt i frihetens fotspår. Vilket lett till att annonsörerna inte köper utrymme – vilket orsakat att tidningarna måste göra nedskärningar.

– Men även om vi inte sett så många förbättringar ännu så kommer de på lång sikt, menade Mohamed K. Alayyan, publisher på United Jordan Press.

Tidigare under kongressens första dag blev det protester när Ukrainas president, Viktor Janukovitj, höll sitt invigningstal. Vid lunchen blev det också ett kort tumult när en person rusade in i sessionssalen med ett handskrivet plakat och ropade något på ryska. Han togs dock snabbt om hand av säkerhetspersonal och fördes bort.

Men det handlar inte bara om vad presidenten tillåter och inte tillåter. I Ukraina kontrollerar fem ägare den absoluta majoriteten av all media. Och de gör det varken av vinstintressen eller för att värna demokratin. Huvudorsaken till varför dessa oligarker är medieägare är att de vill påverka vad som kommer fram och inte. Vilket lämnar väldigt litet utrymme för fri journalistik, påpekade Brian Bonner, chefredaktör för Kiev Post, Ukrainas största tidning när han kommenterade händelserna.

Fast även om svenska medieföretag verkar i en rätt så paradisisk miljö, jämfört med mycket, så går det inte slappna av och tro att vi ska leva i den bästa av alla världar för evigt.