Annons: Mediedagen 2019

Var vi bor styr vad vi skriver

Det bor många journalister i Stockholm. Och flest innanför tullarna. Vilket ger en sned bevakning.

Nästan var tionde journalist bor på Söder i Stockholm. Nästan var femte journalist bor innanför tullarna. Inte av journalisterna i Stockholm utan av alla journalister i Sverige.

Det kom Kerstin Ekberg fram till i sin rapport Här bor journalisterna som presenterades 2007. Och sannolikt har inte förhållandena förändrats nämnvärt. Inte till det bättre i alla fall.

Att det finns så många journalister i huvudkommunen är lätt att förstå. Här finns många stora massmedier. Men också medier som utger sig för att bevaka det som händer i Stockholm.

Och frågan är hur det går när den absoluta majoriteten bor på samma ö just söder om Gamla Stan.

Om man inte lever och bor i Skärholmen är det lätt att falla för schabloner när det gäller bevakning och bildval. Handlar jobbet om någon som bor i förorten gäller det att visa det. Så då blir det lätt graffiti och/eller sönderslagna fönster i bakgrunden. Även om det inte stämmer med verkligheten. Men är det den bilden journalisten har är det den bilden som förmedlas. 

Det går inte att tvångsdeportera journalister. Och det går inte förbjuda folk att flytta till attraktiva områden om de har möjlighet.

Lösningen ligger i att rekrytera från ett större urval. Och sträva efter att också hitta folk som både bor och ha rötter i områden som redaktionens övriga anställda inte har hittat till. Men eftersom det mesta nu handlar om att säga upp så kanske vi måste leva med att det ska vara så här. Eller?

(Själv har jag bott på Söder i ett år i mitten på 1990-talet vilket borde vara preskriberat nu. Nu bor jag söder om söder)

 

Missen många inte såg

Ooooh!!! Vad jag inte vill vara den som gjorde Expressens etta igår. Men långt ifrån alla har sett korrmissen.

Det är bara att erkänna. Jag reagerade inte på det i går. Det var först efter en post på Ajour som missen blev synlig för mig.

Sedan gjorde jag en föga vetenskaplig snabbkoll i korridoren. Bara en av sex såg tabben. Min kollega Lisa Bjurwald. Men hon gjorde det direkt.

Andra såg det inte ens sedan de fått veta att här är något att reagera på.

Och ingen på Expressens nattredaktion har heller sett det. Och där springer det mycket folk bakom ryggarna på redigerarna.

Kan det vara att vi är så inställda på att läsa Robinson att vi inte reagerar när det står Robsinson?

 

Söndagsnummer kan vara modellen

Sexdagarstidningen Folket hade inte en chans. Men söndagstidningen kan visa sig bli ett framgångsrecept.

Nya Folket satsar mycket på magasinstilltal. Långläsning varieras med plockiga sidor.

Det var mycket som talade mot Folket som sexdagarstidning. Till exempel att den var betydligt mindre än konkurrenten. Hade färre annonser och redaktionella bilagor. Men samtidigt kostade lika mycket.

Detta har det grumsats om på Folket. Att med ett lägre pris så skulle fler ha velat ha tidningen. Men om fler prenumeranter skulle uppvägt intäktsbortfallet per nummer kommer ingen få veta. 

För ledningen gjorde tillslut det oundvikliga i det här läget och lade ner Folket som dagstidning. Men såg också till att den, likt fågel Fenix, återuppstod ur askan. Nu som söndagstidning. Läs mer här:

Något som kan visa sig vara ett smart beslut. 

En enkät till 3 000 prenumeranter av Eskilstuna-Kuriren visade att 55 procent av dessa var intresserade av att ha Folket på söndagar. Nu är det inte samma sak att säga att man är intresserad som att verkligen ta en prenumeration. Men om hälften av dessa verkligen gör det innebär det att tidningen når sitt mål att 7 500 hushåll har nya Folket.

Når tidningen dit innebär det:

Prenumerationsintäkter på 4,4 miljoner per år. (49 kr/mån)

Presstöd på omkring 3 miljoner per år.

Intäkter som tillkommer bland annat: Annonsförsäljning och lösnummer.

En skiss på hur utgiftssidan kan se ut så här:

Distributionskostnader: 8 kronor per ex är en summa som nämnts. Det skulle innebära en årskostnad på 3 miljoner kronor.

(7 500 ex x 50 veckor x 8 kronor)

Tryckerikostnad: 1,50 kronor/ex ger en årskostnad på drygt 560 000 kronor.

Om löner och sociala avgifter ligger på 750 000 kronor per person i genomsnitt ger det en årskostnad på 2,25 miljoner kronor.

Frilansbudgeten ska enligt uppgift vara hög, säg att den motsvarar 1,5 tjänster så är det en årskostnad på 1 125 000 kronor.

Övriga kostnader kanske ligger på 300 000 kronor.

Det ger utgifter på drygt 6,9 miljoner. Samtidigt som intäkterna är på 7,4 miljoner. I runda slängar 200 000 kronor i överskott utan att annons- och lösnummerförsäljningen räknats in.

Men det handlar inte bara om siffror. I ärlighetens namn var jag aldrig någon anhängare av Folkets utseende som sexdagarstidning. Mycket kan nog tillskrivas min ovana med formatet, halv berliner.

Jag har dock fått se en dummy av nya Folket på skärm (första provtrycket görs i dag) och blev genast tilltalad. Som magasin lämpar sig formatet mycket bättre. Den kommer också att vara skuren vilket ger möjlighet till bland annat utfallande bilder som ökar magasinskänslan ytterligare.

Orkar och hinner bara redaktionen lägga ner den tid och energi som den här typen av produkter kräver för att lyfta och hålla sig i luften över tid skulle det inte förvåna mig om de 7 500 ex som ledningen har som mål kan bli ännu fler. 

 

Fastnaglade nyheter

Allt som krävs är långa naglar, lack, sprit och en kortfattad text. Sedan är nyhetsnageln verklighet.

Nagelkonst har inte varit högst upp på min gillalista. Det är bara att erkänna. Men om den går ut på att sprida nyheter så kan det gå an.

Fast frågan är hur det fungerar. Sannolikt är dock till exempel Twitter effektivare. Där ryms det i alla fall 140 tecken. Och de är inte spegelvända.

En liten instruktionsfilm för alla som funderar på att starta med nyhetsnaglar finns här: