Annons: Mediedagen 2019

De nappade på baby-utmaningen

Stora händelser är kvällstidningarnas paradgren – och det visade sig inte minst i deras hantering av den kungliga babylyckans första dag. Men det är fler deskar som gjort bra ifrån sig! (Uppdaterad)

Aftonbladet drog på ordentligt och gjorde en egen rygg med nästan bara material som kretsade om den nya prinsessan. Men inte bara gulle gull. Både på ledarsidan och på kulturen påpekar man det otidsenliga med en ärvd krona.

Frågan är hur många läsare som ser saltkornen bland allt det söta bara. Och alla övertygade republikaner slänger säkert den delen direkt. Eller?

Expressen gjorde fler sidor (24 mot Aftonbladets 20) men valde att låta dem gå i huvudtidningen. De var dock strået vassare i utgörningen den här gången. 

Inte minst i uppslaget där prinsen visar hur stor den nyfödda prinsessan är. Med den mycket begåvade rubriken ”Daniel håller i kungalängden”. Att det inte är så smart att lita på en nybliven pappas varken ögonmått eller omdöme är en annan sak. De är ofta lika pålitliga som en storfiskares. 

Bästa babyettan gjorde nog faktiskt Metro. Elegant och med glimten i ögat. Expressen var också inne på ”Bernadotter” men plottrade till det. Fast det struntar nog läsarna i. Bara tidningarna når återförsäljarna lär de nog gå åt en dag som denna.

Säkert uppskattade Katrineholms-Kurirens läsare den här förstasidan också. Tidningens chefredaktör Elisabet Bäck bedyrar att bilden inte är arrangerad. Det var enligt henne så att flickans storasyster helt spontant satte kronan på hennes huvud.
 
Aftonbladet har gjort ett svep över vad landets förstasidesredigerare hittade på i går:
 

2011 var inte andratidningarnas år…

Det är inte lätt att vara liten. Det visar sig tydligt i TS-siffrorna för 2011.

Det stora upplageraset som många befarade skulle komma under 2011 inträffade inte. Ser man på jämförbara titlar minskade TS-upplagan med 3,6 procent i fjol. Samma siffra som för 2010.

3,6 procent av årets TS-upplaga motsvarar 113 100 tidningar färre. En titel står för en femtedel av dessa, Expressen. Sannolikt ligger Aftonbladets upplageutveckling någonstans i den nivån också.

Även Göteborgs-Posten tappar rejält i upplaga. På vardagarna har den minskat med 11 600 ex jämfört med för ett år sedan. Det motsvarar en minskning på 5,1 procent.

Jönköpings-Posten och Nerikes Allehanda är också två större tidningar med en upplageutveckling som ligger på den nivån.

Annars är det tydligt att de största förlorarna är andratidningarna. Östran är den som fått mest stryk. Samtidigt som förstatidningen Barometern nästan inte tappat någon upplaga. Läs mer här.

Likadant är det i Blekinge där Sydöstran tappat 6,3 procent av upplagan men förstatidningen BLT minskat betydligt mindre, 1,7 procent.

Även i Eskilstuna är andratidningen, Folket, som rasar i upplaga samtidigt som förstatidningen E-K håller ställningarna betydligt bättre. Läs mer här.

Samma tendens finns i Halmstad där Skånska Dagbladets avläggare Laholms Tidning tappat 9,7 procent samtidigt som Hallandsposten klarar sig med ett minus på 2,9 procent.

Dagbladet i Sundsvall tillhör också de stora upplageförlorarna med ett minus på 9,3 procent. Läs mer här. Konkurrenten/systertidningen Sundsvalls Tidning håller sin upplaga bättre med ett minus på 2,7 procent.

Årets TS-siffror får nog många tidningsledningar att fundera över hur länge de kan fortsätta att trycka vissa titlar. Förutom några av ovan nämnda kanske Promedias ledning kanske börjar räkna på vissa Ingresstitlars framtid.

Tredagarstidningarna Sala Allehanda och Fagersta-Posten har till exempel tappat 6,0 respektive 5,8 procent av sin upplaga i år. Kanske en förklaring till varför VLT hållit ställningarna så pass bra med ett minus på relativt måttliga 2,4 procent. 

Ny rond i kampen om Stockholms annonsörer

DN gör det genom att dela ut en tidning gratis. Mitt i genom att sikta in sig på alla mobilsurfande pendlare.

Genom att dela ut en specialversion av DN Stockholm hoppas tidningens ledning att räckvidden ska öka i Stockholm. DN:s annonsdirektör Dan Morén pratar om en beräknad räckvidd på drygt 60 procent i a-region 01.

Vilket är precis den nivån Mitt i-tidningarna ligger på redan.

Enligt vad Dan Morén berättade för Medievärlden i går har DN också gjort ett medvetet val att inte dela ut den nya bilagan vid till exempel t-banan för att fånga in nya läsare: 

– Vi har sett att en signifikant stor andel pendlare väljer sin mobil eller Ipad i stället för en tidning. Så där vill vi helt enkelt inte vara. 

Kanske kan det dölja sig en taktisk miss där. Kanske skulle DN i stället, eller också, gjort som Mitt i. som lanserar en app med sitt Stockholmsmaterial, försöka fånga in alla de pendlande gamnackarna som sitter hukade över sina mobiler eller surfplattor (som börjar bli allt fler). DN har i och för sig en app i dag där Stockholmsmaterialet är en del. Men det verkar inte räcka för att växa i räckvidd. Kanske för att nyhetspulsen inte är speciellt hög… 

Mitt i-tidningarna har redan en säker ledning när det gäller räckvidd. Håller den nya appen vad Niclas Breimar lovar: Flera dagliga uppdateringar av ett gäng som har bra koll på vad som händer inom 08-området kan det nog locka minst lika bra som en tidning i veckan som innehåller ett axplock av det som har hänt blandat med annonser och guider om vad som ska hända till helgen.

DN:s nya gratistidning ska delas ut på torsdagar. Vilket innebär att den åker i pappersinsamlingen senast under söndagsstädningen. Och att det kan vara öppet mål för Mitt i:s app måndag, tisdag och onsdag. Om de lyckas få läsarna att ladda ner den.

Räckvidd i Stockholm enligt Orvesto Konsument 11:3

Mitt i: 62 procent

Metro: 36 procent

Dagens Nyheter (vardag): 34 procent

Svenska Dagbladet: 18 procent

Direktpress Stockholm: 17 procent

Dagens Industri: 8 procent

Kul på jobbet ger kulor i bokslutet

Det fattas en viktig post i mediehusens bokslut. Nämligen RPJ-resultatet. Det är något som kan antingen hjälpa eller stjälpa din tidning.

Schibsted har släppt sitt bokslut i dag. Bonnier-koncernen och Stampen har lagt sina till handlingarna. Snart kommer det fler bokslut.

Då är det dags att fundera över vad de innehåller. De säger en del om tillståndet för företaget. Men inte allt. Av en viktig överlevnadsfaktor syns inte ett spår.

Hur kul de anställda har.

Det ska vara Roligt På Jobbet. Annars är det kört. Det säger nästan alla tidningschefer jag pratar med. De hävdar också att de har roligt. Och att merparten av deras anställda har det. 

Men. När jag pratar med dessa medarbetare är det inte sällan att de är av en annan åsikt. När högsta tuppen kan svära med ena handen på det heliga bokslutet på att alla går omkring och småmyser mest hela tiden kvider i stället många av de anställda av allt för mycket jobb som ska utföras på allt för lite tid på ett ständigt växande antal plattformar.

Av dessa orsaker pratas det inte lika mycket på redaktionerna längre har ett antal personer vittnat om till mig. Och vad värre är – det skämtas inte heller! Många har helt enkelt inte roligt på jobbet längre.

Vilket är ett problem att ta på största allvar. 

För när skrattet och arbetsglädjen försvinner dröjer det inte länge innan kreativiteten gör det också. Och driver du en tidning utan kreativa medarbetare kan du lika gärna lägga ut datorerna på Blocket medan de fortfarande är något värda – för snart är din tidning rökt, död och borta. 

Inte minst gäller det redigerarna skulle jag säga. Känner inte denna yrkeskår lust och engagemang inför uppdraget blir det helt enkelt inte tillräckligt bra. Det går nämligen inte beordra fram en bra rubrik. Jo, kanske en bra. Men inte en lysande. 

Det går inte tvinga en redigerare att göra en snygg sida. Jo, kanske en snygg. Men inte en som har det där extra som får alla att stanna de där extra sekunderna som gör att de fångas av innehållet.

Kanske är det som kommer påverka Aftonbladet mest inte frånvaron av negplattor utan införande av det kvällstidningen så anspråkslös beskriver som ”superdesken”. Nu sitter alla redigerarna tillsammans helt enkelt.

Det är inte givet att det gör jobbet roligare. Men förutsättningarna ökar i alla fall inbillar jag mig. För möjligheterna till samtal blir fler. Vilket kan ge upphov till lite kreativ flabbande. Vilket kan leda till fler rubriker som den här…

Aftonbladets chefredaktör Jan Helin kallar rubriksättning journalistikens formell ett.  Han menar sannolikt inte att den ska gå så fort utan att det är en extremt svår gren. Att det krävs speciella egenskaper som inte alla besitter. Klockrent omdöme (helst i alla fall) och en formuleringsförmåga landets alla copys skulle sälja sina mödrar för.

Menar han det har han rätt. Men det krävs också att det är en kreativ arbetsplats där det är högt i tak och nära till skratt. För det är så att för varje riktigt bra rubrik har det satts ett antal dåliga. Som förhoppningsvis stoppats, antingen av redigeraren själv eller av någon närsittande person. 

En bra redigerare gör nämligen allt klanderfritt. En lysande passerar gränsen då och då.

Tillbaks till RPI-resultatet…

RPJ står alltså för Roligt På Jobbet vilket du säker förstått. Det är en viktig faktor för dig som tidningschef att hålla reda på. Och då det inte går att lita på att dina underställda är helt ärliga när du frågar dem hur roligt de har på jobbet återstår inget annat än att du tar reda på det själv.

Mitt förslag är att du installera en avlyssningsutrustning på redaktionen. I akt och mening att höra hur mycket det skrattas.

Kanske inte helt juridiskt ok men du kan ju göra som du brukar om någon upptäcker mikrofonerna. Antingen skylla på din föregångare eller facket. Välj själv. 

Sedan bokför du noga alla tydliga och hörbara skratt under en vecka. Dela antalet med antalet anställda som befunnit sig på redaktionen den veckan och vips har du fått ett RPJ-resultat.

Känner du dig nöjd med siffran kan den vara något att ta med i nästa bokslut. Annars får du jobba upp den och sedan om något år skryta med den fantastiska tillväxten ni har. 

Som du brukar göra med intäkterna på nätet – precis!

Ett sätt att dopa resultatet kan vara att utmana dina underlydande på snöbollskrig. Det tipsar professor Lars-Erik Berg om i en intervju med vetenskapsradion.

Ett annat sätt kan vara att tipsa om det här klippet på Youtube där Mikael Tornving som ”inte alls bitter” landsortsjournalist läxar upp juryn för Stora Journalistpriset:

Eller den här. Där någon visar hur extremt lätt det är att hamna på förstasidan på vilken tidning som helst:

 Med lite tur stiger RPJ-resultatet något. 

 

Dagens bästa rubriker…

En bra rubrik lockar till läsning. Vad ska då inte två bra rubriker göra…

En klassisk kvällstidningsrubrik i dagens Aftonblad. Jag kan känna känslan i kroppen när den dyker upp i knoppen. När man säger till kollegan att ”vad tror du om den här…” 

Och de dunkar i ryggen man får sedan…

Den här i Sydsvenskan är inte dålig heller. Den har det mesta. Utom informationen att pensionären hade heroinet i sin morgonrocksficka. Men något ska man ju läsa texten för också…

 

Svensk tidningsdesign håller världsklass

Att Svenska Dagbladet utsetts till ”Best in Show” av SND:s jury är stort. Men tävlingen visar också att svensk – och skandinavisk – design håller mycket hög klass.

Varje hjärta i juryn ska vinnas. Annars blir det ingen guldmedalj från Society for News Design. Att nå den nivån är få förunnat.

Att sedan också utses till Best in Show är det yttersta beviset på att allting har gjorts rätt. Och en stor majoritet av juryn ansåg att Svenska Dagbladets bidrag var på den nivån. Motiveringen hittar du här. De vinnande sidorna hittar du här.

För att någon ska utses till Best in Show krävs ¾-delars majoritet. Det är långt ifrån alltid juryn når dit. Senast det hände var då New York Times 2002 belönades för sin bevakning av 11 september-attacken.

– Det visar att vi håller absolut världsklass när det gäller de största nyhetshändelserna, säger Martin Jönsson, redaktionschef på SvD till den egna tidningen.

Och visst har han rätt. Det är bara att lyfta på hatten.

Men samtidigt ska många formmänniskor sträcka på sig. För över lag håller svensk tidningsdesign hög klass.

Dagens Nyheter fick 18 priser. En prestation det också då det handlade om ett urval från tre månaders produktion då tidningen bara skickade in från ”nya DN”. DN platsar därmed på tio i topp-listan över de tidningar i världen som fick flest priser i SND:s tävling. Utifrån en fjärdedels årsproduktion. 

Sverige fick totalt 24 priser. En förklaring heter Rickard Frank som nu jobbar med design och redaktionell utveckling på Dagens Nyheter. Han är tjänstledig från rollen som chefredaktör för Trelleborgs Allehanda. En tidning som fick nio priser i fjolårets SND-tävling.

För att komma dit räcker det inte att bara ha en hög lägsta nivå menar han. Det gäller att jobba målmedvetet, tänka på bra bilder, satsa på berättandet och gärna ha bra grafik. Men också att hitta det där extra som går utanför ramen och får materialet att sticka ut menar Rickard Frank.

Svenska tidningar är bra på att skicka in bidrag. Men kan absolut bli bättre på det. För deltar man inte blir det inga priser. 

Rickard Frank menar också att det inte bara är svensk tidningsdesign som står sig bra internationellt – utan skandinavisk. Och resultatlistan ger honom rätt:

Av de 20 tidningar som får flest priser i årets tävling är tre från Skandinavien (DN, Politiken och Bergens Tidende).

Av 712 priser går 52 till tidningar från Sverige, Norge och Danmark. Ser man länderna som en region blir ”vi” trea efter USA och Kanada. Länder med tidningar som har betydligt större resurser än vad som finns här.

Svenåke Boström, tidigare ordförande för SND och medieutvecklare på Sundsvalls Tidning, menar att svensk design generellt sett står sig bra. Men att den lutar sig mycket på ett traditionellt tänkande. Det finns inga exempel på mer banbrytande design som bland annat den portugisiska tidningen i står för menar han.

Främst är det viktigt för att locka yngre läsare som kräver ett mer visuellt berättande tycker han. Men samtidigt är det en balansgång att inte göra en tidning som känns främmande för äldre målgrupper.

En väg kan vara att göra som en av Chicagos ledande tidningar som gör en speciell utgåva med en design anpassad till de yngre målgrupperna tipsar han.

 

Så avgörs valörerna:

Varje klass har fem juryledamöter som säger ja eller nej till bidragen.

Blir ställningen 3-2 får bidraget en Award of Excellenc.

Blir ställning 4-1 eller 5-0 blir det en diskussion om guld eller silver. Det är inte givet att varje klass ska ha en guldmedaljör.

Alla som får guld bedöms sedan av den stora jurygruppen (som i år bestod av 21 personer, 16 var för, 3 mot och 2 avstod). Om minst  ¾-delar ställer sig bakom samma bidrag blir det ”Best in Show”. 

Till helgen ska en ny jury titta på alla 10 236 bidrag för att utse ”World´s Best Designed”.