Annons: Mediedagen 2019

Vad jag egentligen ville ha sagt var…

Om tungan sväller och hjärnan stannar behöver det inte vara influensa. Det kan bero på Publicerat också…

Den text jag skrev i söndags om hur medierna hanterade Håkan Juholt har gett upphov till flera kommentarer och reaktioner. Både på vår sajt och i de sociala medierna Twitter och Facebook. Kul.

Dessutom har radio hört av sig. Två gånger. Dels Radio Kalmar som ville ha med mig i direktsändning – vilket blev en flopp. Efter min första kommentar bröts kontakten och jag kunde bara lyssna på vad de sa. Mycket frustrerande. Sedan hörde Åke Pettersson på Publicerat av sig och ville ha mig dit. 

Nu är inspelningen klar och jag kan konstatera att ordspråket ”skomakare, bliv vid din läst” har fog för sig. Jag ska nog ha ett tangentbord framför mig…

Jag hade ganska klart för mig vad jag ville ha sagt. Men när vinjetten till programmet hördes i hörlurarna var det som om all syresättning till hjärnan upphörde och i ställde svällde tungan till dubbla storleken.

Vad jag ville få fram var att:

• Det var givetvis rätt att granska Håkan Juholt, som ledare för Sveriges näst största parti och trolig statsminister vid ett maktskifte. Allt annat än en ingåenden granskning av honom och hans politik är grova tjänstefel.

• Men att det bör vara en någorlunda balanserad bevakning. Att så inte var fallet kom fram i Cisions undersökning som visade att statsministern inte var i närheten av den (negativa) publicitet som Juholt fått.

• Det spelar ingen roll om vi i branschen menar att det är ett drev eller inte. Uppfattar läsarna det som ett sådant undergräver det förtroendet för medierna. Och då just förtroende och trovärdighet är de faktorer som är fundamenten för verksamheten, inte tryckpressar eller publiceringsverktyg, är det minst sagt kontraproduktivt om våra läsare ser oss som en flock gläfsande hundar.

• Medierna förmedlar kanske en bild av att det är mer hetsjakt än vad det är. Sannolikt var det inte mer än ett 20-tal reportrar som jagade kommentarer utanför Sveavägen förra helgen. Samt kanske motsvarande antal fotografer. Även om de följer efter VU-ledamöterna några meter för att få kommentarer av dem så släpper de dem rätt snabbt. Men vissa bilder förmedlade känslan av att Sveavägen var blockerad av ett gigantiskt journalistuppbåd. Dessutom, vill inte dessa politiker ha den här uppmärksamheten verkar det gå hur bra som helst att välja andra utgångar. Håkan Juholt lyckades i alla fall…

• Oavsett om man väljer att kalla det drevet mot, eller jakten på, Juholt så fick det sitt bränsle inifrån partiet. Utan sms från sittande möten och andra läckor skulle medierna inte haft mycket att gå på. Och då skulle energin sannolikt kanaliserats på annat. 

• Det är en annan typ av journalistik som gett bäst resultat i det här fallet. Det var Östran som fick den stora avgångsintervjun med Håkan Juholt. Det var Västerbottens Folkblad som först kunde berätta att hans efterträdare skulle bli Stefan Löfven och det var Allehanda som kunde bekräfta nyheten med den säkraste av källor – hans mamma.

• Nu är Juholts tid som partiledare historia. Och det ska bli spännande att se vad gräddan av Sveriges politiska reportrar väljer att fokusera på nu. Kan det till exempel bli Filippa Reinfeldts oförmåga att hantera medier som ett antal publicister beskrivit på DN:s Stockholmsdebatt. Eller att hennes man inte har full koll på Sveriges ekonomi. Eller vad som händer om Kristdemokraterna inte klarar sig kvar i riksdagen, eller…

Nu blev det mest ett osammanhängande bludder är jag rädd för. Vilket med all pinsam tydlighet kommer att höras när programmet sänds i morgon 15.35. Kom bara inte och säg att du inte blev varnad…