Annons: Mediedagen 2019

Även en inställd konsert går recensera

När George Michael sjunger skakar lokalen, skrev recensenten. Trots att spelningen ställts in.

I måndags skulle George Michael spela i Österrike men konserten ställdes in då artisten drabbats av lunginflammation och låg på sjukhus. Men ändå fick spelningen en helsida i tidningen Krone.

Tidningen skrev bland annat att Michael ”förtrollade måndagskvällen”. Samt att ”Musikens elegans understryker han med en fantastisk ljusshow och konstfulla 3D-effekter.”

Där ser man vad taskiga lämningstider kan ställa till med. För det är väl inte en slö redaktion det handlade om?

 

Snart säsong för överdrifter

Ett mystiskt meterologiskt fenomen har slagit till i hela landet, krockdimman. Men fler fantastiska vädervarianter är att vänta…

Vi har kommit en bra bit in i november. Alla förberedelser för vintern är vidtagna. Dubbdäcken på och halsduken hittad. Men ännu så länge har det inte blivit kallt. Vilket får vissa kreativa kvällstidningsredaktörer att känna ett mått av frustration.

För när kylan kommer, kommer också möjligheten att nå nya höjder i klassen väderrubbar. I dagens Expressen slår KROCKDIMMAN till. Det visar att det kommer att bli hög nivå i år. Ingen vanlig simpel KÖLDCHOCK, eller POLARKYLA här inte.

För sannolikt har gänget på den andra kvällstidningen också trimmat sin formuleringsförmåga till det yttersta inför den stundande holmgången. 

Det kan bli RYSARKYLA, DÖDSSNÖ eller till och med MÖRDARMÖRKER! Fast det är kanske lite för många pinnar i MÖRDARMÖRKER, fast å andra sidan, avstavar man det blir det rätt bra…

Sedan har vi alla dessa geografiska utgångspunkter som på något sätt gör det vanliga vinterhuttret till något mer exotiskt… Till exempel TYSK SNÖSTORM, DANSK IS och NORSK HALKA. 

Men det stannar inte där. Ett antal vinterbaserade aktiviteter kan komma att nå löpsedelsnivå också. Till exempel SKIDCHOCK, SNÖSKOTTARATTACK och PAKETPANIK (det sistnämnda ordet syns sannolikt inte till efter den 24 i nästa månad).

Allt för att det brutit ut RUBRIKRASERI på vissa redaktioner…

 

Statistik är inte sanning

Vill du lura i en journalist något – presentera det som statistik. Då verkar det mesta av kritiskt tänkande ryka!

Det finns tre grader av lögn, lögn, förbannad lögn och statistik. Det menade redan Mark Twain på sin tid. Och vad gubben hade rätt. För det verkar inte spela någon roll vad siffrorna säger – journalister verkar svälja dem ändå.

Ett exempel är slutsatserna av den studie som DN:s Johannes Åman punkterar i dag. Helgens rapportering om att rattfyllon får lindrigare straff stämmer inte. Björn Skånsberg, rådman på Södertörns tingsrätt, kommenterar samma utredning i Aftonbladet. Hans slutsats:

”Studier där lagstiftningens effekter undersöks är nödvändiga för ett fungerande rättssamhälle. Att dra riktiga slutsatser av dem kräver dock ofta ett visst mått av eftertanke.”

Där har journalistiken tydligen gått fel. Men det finns fler exempel. Till exempel den undersökning av nätvanor som släpptes i natt. Flera medier skriver om att varannan 3-åring använder nätet. Bland annat Aftonbladet och Computer Sweden.

Jaha. Tror jag på. Inte. 

Enligt min definition är det minsta som krävs för att någon ska kunna hävda att de använder nätet att de kan skriva in en URL-adress. Och det krävs betydligt mer handfasta bevis än den här undersökningen innan jag tror att hälften av Sveriges treåringar kan det.

Att de sedan kan sitta framför en dator och klicka på Bollibompasajten eller något annat barnrelaterat är en annan sak. Den stora majoriteten har högst sannolikt inte tagit sig dit själva. Och vad de gör där är att spela eller se på film. Inte använder nätet. Enligt min definition.

Eller så är jag bara sur för att min femåring kräver assistans för att komma ut på nätet…

 

Uppdrag Granskning målar bara med två färger

Uppdrag granskning berättade om två föräldrars kamp för att få tillbaka sina barn efter anklagelser om sexuella övergrepp på sin egen dotter. Ett starkt reportage som väckte många känslor – av olika slag.

Orsaken till att barnen till paret i Sandviken tvångsomhändertogs under två månader var en anmälan från kvinnans syster. 

Paret fick berätta sin historia i SVT:s Uppdrag granskning. Något som utlöste en folkstorm i Sandviken där politiker utsatts för ett antal mordhot, som bland annat Expressen skrivit om.  

Vilket kan berott på att Uppdrag Granskning målat med bara två färger. Svart och vitt. Bland annat menar UG att det inte funnits något fog för misstankarna och att föräldrarna friats från misstankarna i en tydlig dom. Samt att Förvaltningsrätten konstaterat att föräldrarna har en god omsorgsförmåga.

I domen står att föräldrarna brustit i omsorgen om barnen. Som lekman – men tvåbarnspappa – skulle jag säga på ett sätt som är långt bortom det acceptabla.

”Föräldrarna synes dock nu ha uppvisat en viss insikt om detta och har en åtgärdsplan för framtiden”, enligt domen. 

Att paret enligt domen ”i övrigt (min kursivering) har visat sig ha en god omsorgsförmåga” gör att det inte finns någon ”påtaglig (åter min kursivering) risk för deras (barnens red anm.) hälsa och utveckling”.

En skrivning som inte är lika glasklar som Uppdrag Granskning gör gällande enligt min åsikt.

Läser man sedan systerns bloggpost man också en helt annan bild än den som föräldrarna förmedlar.

Det är inte lätt att veta vad som är rätt. Vilka som har rätt. För parets stora sorg över det inträffade gick verkligen genom rutan. Min första tanke när jag såg programmet var att om det här paret inte upplevt det de säger sig ha gjort och inte är oskyldiga ska de ha alla Oscars som delas ut – utom möjligen kostympriset.

Min andra tanke var att om jag träffat dem skulle jag säkert påverkats, inte minst genom att man automatiskt föreställer sig hur det skulle kännas att själv bli anklagad för detta. Och – gulp – bli fråntagen sina barn om än bara under några månader. Jag är inte säker på att jag skulle klarar av att vara kall och kritiskt tänkande då.

Se reportaget här:

 

DIsajn i toppklass

– Vi måste våga överraska läsarna ibland, säger DI:s nyhetschef Jonas Jonsson. Tidningens etta idag är bevis på att de lyckas.

Rubriken kläckte Jonas Jonsson i bilen på väg till jobbet i går morse. Sedan hjälptes han tecknaren Helena Fahleson och förstasidesredaktören Johan Persson åt med att förvandla tanken till en slagkraftig förstasida.

– I vanliga fall är vi gapiga och skriker ganska högt. Då är det viktigt att våga överraska läsarna ibland.

– Även om det är en allvarlig historia så måste vi få göra det med glimten i ögat ibland, säger Jonas Jonsson.

Hur ser ettan ut i morgon?

– Ingen aning vi har inte hunnit så långt ännu.

Så det dök inte upp något under bilturen i morse?

– Nej, det var helt blankt. Jag var mest rädd för vilka reaktioner vi skulle få för den här.

 

Så ska en korvtillverkare grillas

Korvtillverkaren smet inte. Utan stod fast vid att det går göra korv med upp till 125 procent kött i. Ossi Carp på DN har grävt i charkdisken.

Procenträkning är inte helt lätt. Men när sifferexercisen slutar med att man gjort en korv som består av 125 procent kött är det fel någonstans. Tycker jag i alla fall. Men inte den korvtillverkare som DN:s Ossi Carp intervjuat: 

– För att få fram 100 gram korv använder vi 104 gram köttråvara.

Ossi Carp ställer då frågan; Hur många procent kött är det då i korven?

– 104 blir det. Om vi skulle skriva att det vore mindre kött än 104 procent har vi inte följt lagen riktigt. Enligt lagboken blir det de här procentsatserna. Vi har korvar med 125 procent kött också.

Konsumentombudsmannens jurist Gunnar Wikström reder sedan ut begreppen:

– Det vore inget märkligt om de skrev att till 100 kilo korv har använts 104 kilo kött. Men det innebär ju inte att det är 104 procent kött. Ett kilo ketchup innehåller heller inte exempelvis 200 procent tomater bara för att 2 kilo tomater använts vid framställningen av slutprodukten och det är ju slutprodukten man måste utgå från i innehållsförteckningen.

100 procent bra intervju enligt mig. Varken mer eller mindre.

 

 

 

 

 

Så här ska en löpsedel inte se ut

Det enda positiva som går säga om det här löpet är att det är ett utmärkt exempel på hur löpsedlar inte ska se ut.

För många herrans år sedan, på den tiden när skrivmaskin var det som gällde skulle jag göra mina första löpsedlar. Och fick en kort lektion i den ädla konsten av en ärrad nattredaktör. Lektionen bestod av två meningar och tog ungefär 20 sekunder.

Den första meningen:

– Ett bra löp ska du kunna läsa när du kör förbi en kiosk i 50 knyck.

Sedan tände han en cigg. För det här var så länge sedan att det var tillåtet att röka på redaktionen. Det var också det som gjorde att lektionen tog hela 20 sekunder. Så kom den andra meningen:

– Och ett jävla bra löp gör att du står på bromsen, vänder om och köper tidningen.

Och för att vara diplomatisk. Det här löpet uppfyller inte något av kraven:

 

Går det gnälla mer komprimerat?

Gnäll i stort och smått fyller insändarssidorna. Men frågan är om någon lyckats packa det hårdare än signaturen ”Funderande Näckrosbo”.

På bara några hundra tecken har ”Funderande Näckrosbo” i senaste numret av Mitt-i Solna lyckats vräka ur sitt missnöje med taueringssalonger, övergödda råttor, kyrktuppar i mörker, bristande organisering av biltrafiken till ett tvätteri samt överflödet av Thai-massageinstitut i Solna och Sundbyberg.

Snyggt jobbat tycker jag. Eller är det insändarredaktören som tagit bort en bunt magsura bisatser?

Har du läst något ännu surare? Mejla gärna oss, eller skriv en kommentar!