Annons: Mediedagen 2019

Ajour ingen Iphone

Ingen kan klaga på Ajourgängets förmåga att skapa intresse för ”den där nya grejen”. Men än så länge känns det inte som mycket mer än ett antal parallellkopplade bloggar.

Inför lanseringen skrev jag en text där jag jämförde Emanuel Karlsten med Apples grundare Steve Jobs. Tesen var att de var båda skickliga på att skapa surr och förväntningar. 

Nu har det visat sig att de inte ligger på samma nivå när det gäller att leverera.

Ajourgänget utlovade en sajt som ska utmana sättet att göra journalistik och förhållandet till journalistik, samt en möjlighet att praktisera tankar om hur journalistik ska byggas och utvecklas på nätet. Det är en mycket lovvärd inställning. 

Men det skapar också mycket höga förhoppningar. Som inte infriats. Ännu så länge känns det som ett antal bloggar som löper parallellt.

Att skriva om vad som händer på Twitter och andra sociala kanaler kan vara intressant i bästa fall. Men inte nyskapande.

Att skriva om en blogg där några unga tjejer beslutat sig för att inte dricka alkohol samt addera egna tankar kan också vara intressant. Men inte nyskapande.

Att samla ihop de virala krafter som kämpar för att en 91-årig senil kvinna inte ska utvisas till Ukraina där hon saknar nära anhöriga är absolut intressant. Lovvärt. Föredömligt. Och har det på något sätt bidragit till att hon nu (tills vidare) får stanna i Sverige är jag gärna den första att hylla Ajourgänget. Men fortfarande är det inte nyskapande.

Exakt vad jag förväntade mig av Ajour kan jag inte sätta fingret på. Men jag trodde nog det skulle gnistra och spraka mer. Överraska mer. Vända upp och ner på mer. Då pratar jag inte om utformning, design och tekniska finesser utan om det heliga innehållet. Kärnan. Det som gör att läsare får aha-uppleveser och spontant återvänder utan en massa pr-knep.

Misstaget är nog lanseringsmetoden. Hade jag varit en i Ajourgänget hade jag valt att bara börja. Sedan låta läsarna hitta det och förhoppningsvis sprida budskapet om att här finns något intressant vidare. Inte själv säga att här kommer det att bli något superduperjättekulintressantochvärldsomvälvande. (Näe, det har gänget inte sagt, men det känns så…)

Initiativtagarna skriver själva att Ajour är under konstant utveckling samt att det är en av styrkorna i det här projektet. Den konstanta utvecklingen verkar, av todo listan att döma, mest handla om olika teknikaliteter. Inte av det innehållsliga. Vilket måste till om inte alla ord mest ska bli till ett luftslott.
 
Det finns ett antal ställen på nätet där det går hitta tyck och tänk kring vad som händer på nätet. Vissa bra, andra inte lika läsvärda. Vilka man gillar handlar om utgångsläge, kunskapsnivå och egna åsikter.

Ännu så länge har bara Ajour blivit ett till sådant ställe.

För att komma tillbaka till Apple: När Apple släppte sin Iphone var företaget duktigt på att skapa rykten och spekulationer kring vad det var som skulle komma. Och när den presenterades var det något som i princip var helt nytt. Vilket gjorde att de som stod i kö då i slutet av juni 2007 inte kände sig lurad.

Jag vill inte säga att jag känner mig lurad. Men att de förväntningar som gänget skapade inte infriats skriver jag under på.

Det räcker inte med att bara vara bäst i grenen att svara på kommentarer.

Kanske borde Ajour gå från att vara ett hobbyprojekt (vilket enligt min definition allt är som inte också syftar till att bidra till att försörja sig) till att vara en professionell sysselsättning. Men då krävs det någon form av affärsmodell – vilket de säger sig inte ha.

På intet sätt är dessa tankar unika. Flera har uttryckt dubier och motiverat sig mycket bättre än undertecknad, till exempel Fredrik Strömberg:

Om det är så att det inte finns en tanke på hur en eventuell affär ska tillkomma – varför inte odla en särart istället för att skriva poänglösa rewrites på saker vi läste 24 timmar tidigare på traditionella nyhetssajter om det inte handlar om att ”hålla uppe tempot”. 

Jan Gradvall:

Om alla är journalister är alla också busschaufförer. Sajter som Ajour driver på en utveckling där man måste skaffa sig en annan försörjning för att ha råd att köra buss på fritiden.

Anderas Ekström:

Det är ingen liten ironi att Ajours grundare i flera fall försörjer sig som konsulter, och tar betalt av etablerade medieföretag för att tala om hur de ska förhålla sig till det nya läget. De är alltså exakt lika finansierade av de gamla modellerna som vilken kommunjournalistik i papperstidning som helst.

Men vissa försvarar också projektet, till exempel Patrik Lundberg:

Om vi inte lyssnar på läsarna kan vi boka våra fas 3-platser redan nu. Då spelar affärsmodellen lika stor roll som en snöboll i helvetet.