Annons: Mediedagen 2019

Hur många har nappat på kroken som Virtanen nobbade?

Aftonbladets Fredrik Virtanen erbjöds pengar för att skriva om en talangjakt på tv. Häpnadsväckande, tycker han. Inte alls, tycker jag.

I en krönika berättar Aftonbladets Fredrik Virtanen om hur han erbjöds pengar för att skriva om en talangjakt i TV3. En kollega på Aftonbladet, Markus Larsson samt DN:s Fredrik Strage på DN fick samma erbjudande.

Fredrik Virtanen ringde upp redaktören för programmet som inte alls förstod varför det skulle vara otänkbart att få betalt av TV3 för att skriva om TV3.

Detta väcker ett antal frågor:

1. Hur många fler har fått erbjudandet?

2. Tackade de också nej? Eller sitter ett antal krönikörer på dubbla stolar?

3. Och inte minst, hur vanligt är det? Kan det vara så att redaktören på TV3 bara hade otur och råkade mejla ”fel” krönikörer?

Sedan går det att ha en viss förståelse för redaktören på TV3 också. Tycker jag. Hur ska en utomstående veta att det inte finns några pengar inblandade i den digra bevakningen av TV4:s Idol till exempel? Eller att koppleriserien ”Bonde söker fru”, också den på TV4, som får åtskilliga helsidor i kvällstidningarna inte betalt för det i någon form?

Förekomsten av ordet intäktskällor har stigit de senaste åren på dagstidningarna. Speciellt i kombination med ordet nya. Inte sällan med en underton av desperation.

Aftonbladet jobbar hårt på att få in pengar från flera håll. Bland annat säljer tidningen, i samarbete med andra, bland annat kläder och musik, på sajten. Det är inte svårt att tänka sig att det, för en utomstående betraktare, kan påverka även det redaktionella innehållet.

Samtidigt satsar ett allt vassare pr-maskineri hårt på att få in sina budskap på redaktionell plats. Något som alla går på, mer eller mindre. Även undertecknad.

Att trovärdighet är ett av de viktigaste fundamenten i journalistiken är det nog ingen som ifrågasätter. Men frågan är hur vi värnar och vårdar denna trovärdighet.

Samtidigt så fortsätter samtalen om hur journalistrollen har och ska förändras. 

Ajour är ett exempel på detta. Där blandas högt och lågt och det ska bli spännande att se vad som händer där.

I en ny bok från Sim(o) tar man upp tråden från i våras och den debatt som följde på Anders Mildners essä om journalistrollens upplösning och behovet av nya ideal. I boken, som kan laddas ner gratis här (har jag gått på ett pr-trick nu igen?), ger fem skribenter sin syn på utvecklingen.

En av dessa är Fredrik Strömberg, creative director för Bonnier Tidskrifter Digitala Medier:

”Vi trodde det var problematiskt när innehållet snuttifierades – men det är inget mot de problem vi får när medieaffären snuttifieras. Och när vi dessutom blir bättre och bättre på att optimera dagens verksamhet utifrån vad som fungerade igår så sitter vi fast i ekorrhjulet. Fortsätter det här länge till så kommer vi till slut att publicera en och samma artikel gång på gång på gång på gång – den kommer ha rubriken ”Vad vet du om bildspel?” och bestå av ett bildspel med bilder på andra bildspel. Och den kommer att genereras av ett skript.”

 

Det avgör om det blir flipp eller flopp

Det är en kamp på två fronter för VF:s och VK:s ledningar. Både läsare och medarbetare ska förstå och uppskatta att det är två olika produkter. En inte helt lätt uppgift när redaktionerna sitter i knä på varandra och produkterna är lika.

Många problem skulle nog redan varit ur världen om VF:s omgörning gått enligt plan. Då skulle den nya tidningen redan varit ute. Men – så blev det inte. Nu är det som Daniel Nordström kallar ”internt samarbete för externt särskiljande” mest teorier. Både för läsare och medarbetare. 

Efter nyår ska i alla fall den nya tidningen vara klar. 

En ny och färgstark produkt som är ett stort steg från den tidning som görs i dag. Och inte minst den VK som görs i dag – och efter årsskiftet.

Frågan är hur nya Folkbladet, gjord för att tilltala en mer urban läsekrets som ska ta tidningen på språng och utan att ha några ideologiska kopplingar, ska tas mot av det antal av dagens VF-läsare som inte är urbana, men har en stark ideologisk koppling till tidningen. Och dessutom har gott om tid att läsa. 

Den nya formen förändrar också arbetsformerna. Större skillnader mellan stort och smått kräver mer förutseende. Men syftet är inte bara att förändra, det ska också förenkla. Nya Folkbladet ska vara mindre resurskrävande. Frågan är hur medarbetarna ställer sig till detta.

Frågan är också vad som händer med de resurser som frigörs. Blir det utrymme för mer angelägen och grävande journalistik? Kommer de att läggas på nya satsningar på det digitala området? Blir det mer rörligt på nätet?

Och hur framgångsrika blir dessa nya satsningar? 

Det avgör troligen om samboarbetet ska bli flipp eller flopp i både medarbetarnas och läsarnas ögon. Inte så mycket nya arbetsformer eller tidningsdito. 

Ajour ingen Iphone

Ingen kan klaga på Ajourgängets förmåga att skapa intresse för ”den där nya grejen”. Men än så länge känns det inte som mycket mer än ett antal parallellkopplade bloggar.

Inför lanseringen skrev jag en text där jag jämförde Emanuel Karlsten med Apples grundare Steve Jobs. Tesen var att de var båda skickliga på att skapa surr och förväntningar. 

Nu har det visat sig att de inte ligger på samma nivå när det gäller att leverera.

Ajourgänget utlovade en sajt som ska utmana sättet att göra journalistik och förhållandet till journalistik, samt en möjlighet att praktisera tankar om hur journalistik ska byggas och utvecklas på nätet. Det är en mycket lovvärd inställning. 

Men det skapar också mycket höga förhoppningar. Som inte infriats. Ännu så länge känns det som ett antal bloggar som löper parallellt.

Att skriva om vad som händer på Twitter och andra sociala kanaler kan vara intressant i bästa fall. Men inte nyskapande.

Att skriva om en blogg där några unga tjejer beslutat sig för att inte dricka alkohol samt addera egna tankar kan också vara intressant. Men inte nyskapande.

Att samla ihop de virala krafter som kämpar för att en 91-årig senil kvinna inte ska utvisas till Ukraina där hon saknar nära anhöriga är absolut intressant. Lovvärt. Föredömligt. Och har det på något sätt bidragit till att hon nu (tills vidare) får stanna i Sverige är jag gärna den första att hylla Ajourgänget. Men fortfarande är det inte nyskapande.

Exakt vad jag förväntade mig av Ajour kan jag inte sätta fingret på. Men jag trodde nog det skulle gnistra och spraka mer. Överraska mer. Vända upp och ner på mer. Då pratar jag inte om utformning, design och tekniska finesser utan om det heliga innehållet. Kärnan. Det som gör att läsare får aha-uppleveser och spontant återvänder utan en massa pr-knep.

Misstaget är nog lanseringsmetoden. Hade jag varit en i Ajourgänget hade jag valt att bara börja. Sedan låta läsarna hitta det och förhoppningsvis sprida budskapet om att här finns något intressant vidare. Inte själv säga att här kommer det att bli något superduperjättekulintressantochvärldsomvälvande. (Näe, det har gänget inte sagt, men det känns så…)

Initiativtagarna skriver själva att Ajour är under konstant utveckling samt att det är en av styrkorna i det här projektet. Den konstanta utvecklingen verkar, av todo listan att döma, mest handla om olika teknikaliteter. Inte av det innehållsliga. Vilket måste till om inte alla ord mest ska bli till ett luftslott.
 
Det finns ett antal ställen på nätet där det går hitta tyck och tänk kring vad som händer på nätet. Vissa bra, andra inte lika läsvärda. Vilka man gillar handlar om utgångsläge, kunskapsnivå och egna åsikter.

Ännu så länge har bara Ajour blivit ett till sådant ställe.

För att komma tillbaka till Apple: När Apple släppte sin Iphone var företaget duktigt på att skapa rykten och spekulationer kring vad det var som skulle komma. Och när den presenterades var det något som i princip var helt nytt. Vilket gjorde att de som stod i kö då i slutet av juni 2007 inte kände sig lurad.

Jag vill inte säga att jag känner mig lurad. Men att de förväntningar som gänget skapade inte infriats skriver jag under på.

Det räcker inte med att bara vara bäst i grenen att svara på kommentarer.

Kanske borde Ajour gå från att vara ett hobbyprojekt (vilket enligt min definition allt är som inte också syftar till att bidra till att försörja sig) till att vara en professionell sysselsättning. Men då krävs det någon form av affärsmodell – vilket de säger sig inte ha.

På intet sätt är dessa tankar unika. Flera har uttryckt dubier och motiverat sig mycket bättre än undertecknad, till exempel Fredrik Strömberg:

Om det är så att det inte finns en tanke på hur en eventuell affär ska tillkomma – varför inte odla en särart istället för att skriva poänglösa rewrites på saker vi läste 24 timmar tidigare på traditionella nyhetssajter om det inte handlar om att ”hålla uppe tempot”. 

Jan Gradvall:

Om alla är journalister är alla också busschaufförer. Sajter som Ajour driver på en utveckling där man måste skaffa sig en annan försörjning för att ha råd att köra buss på fritiden.

Anderas Ekström:

Det är ingen liten ironi att Ajours grundare i flera fall försörjer sig som konsulter, och tar betalt av etablerade medieföretag för att tala om hur de ska förhålla sig till det nya läget. De är alltså exakt lika finansierade av de gamla modellerna som vilken kommunjournalistik i papperstidning som helst.

Men vissa försvarar också projektet, till exempel Patrik Lundberg:

Om vi inte lyssnar på läsarna kan vi boka våra fas 3-platser redan nu. Då spelar affärsmodellen lika stor roll som en snöboll i helvetet.

 

 

Det bästa Cannes ses här

Kluriga är en del. Konstiga vissa andra. Kreativ höjd har alla. Nu är de bästa bidragen från reklam-VM på turné i Sverige. Medievärlden tog med sig DN:s Kristoffer Dahlin för att plocka ut guldkornen.

Det bubblar av kreativitet även när det gäller print-reklam. Men ska man gå efter var de bästa bidragen i årets Cannes Lion producerats bubblar det mest i Sydamerika och Asien. Få bidrag kommer från Europa – inga från Norden.

Vilket inte beror på att kreativiteten på byråerna är lägre här, utan att den i hög grad är inriktad på att vara vass på det digitala, tror Kristoffer Dalin, projektledare på DN. Där är han bland annat ansvarig för Reklamcupen som syftar till att lyfta fram kreativa annonslösningar.

Hans tre favoriter från utställningen:

Produkt: Pictionary, Annonsör: Mattel. Byrå: Ogilvy Malaysia
En personlig favorit med ett budskap som förmedlas snabbt och med mycket humor.

Produkt: Billboard magasin, Annonsör: Billboard, Byrå: Almapbbdo, Sao Paulo
Kul grepp. Speciellt då det går ladda ner typsnitten.

Produkt: Pressfrihet, Annonsör: Reportrar utan gränser, Byrå: Publicis Bryssel
Aktuellt! Och begåvat att koppla ihop print med rörligt på det här sättet.
 

Medievärldens favoriter:

Produkt: Juice, Annonsör: Del Carmen, Byrå: Draftfcb, Buenos Aires
Klurig. Budskapet att här hoppar man över fabriken/industrin kommer fram. Och befriande med juicereklam som inte bygger på närbilder av apelsiner och/eller andra frukter.


Produkt: Möbler. Annonsör: Ikea, Byrå: Tbwa, Istanbul
Skoj! Men det tar en stund innan läsaren ser att pallens utsmyckning består av sedlar och budskapet blir riktigt tydligt.


Produkt: Land Rover Defender, Annonsör: Land Rover. Byrå: Rainey Kelly Cambell, London.

Det går inte att låta bli att fundera om byrån reste runt världen och bad att få stämplarna just där…

Andra höjpunkter:


Produkt: VW:s backvarnare, Annonsör: VW, Byrå Grabarz & partner, Hamburg
VW är duktiga på att berätta om sina produkter utan att använda sig av en massa bilar i sina kampanjer.


Produkt: Varuhus, Annonsör: Harvey Nichols, Byrå Y&R, Dubai
Att koppla samman en hjärtdefibrillator med en exklusiv dress visar tydligt att här finns det breeeeda utbudet.


Produkt: Maximidias seminarier, Annonsör: Meio & Mensagem, Byrå: Moma Sao Paolo
Kombinationen retro och Twitter gör att man måste stanna en stund extra vid den här.

I går visades alla printbidrag som fick medalj i årets Cannes Lion i Stockholm. Den 19 oktober kommer utställningen till Malmö och den 20 till Göteborg. Bakom arrangemanget står Citypaketet och Sveriges Kommunikationsbyråer.

Hur mycket typografiskt öga har du?

Känns Wordfeud för tråkigt? Vill du ha en större utmaning? Nu kan du tävla i den ädla konsten att kerna bokstäver bäst.

På sajten type.method.ac kan du träna ditt typografiska öga. Med hjälp av höger- och vänsterpilarna på tangentbordet ska du få till bästa möjliga läsbarhet av tio typsnitt.

När du tycker att det ser bra ut så tryck på Compare så får du veta hur du klarat dig i jämförelse med ett 100-procentigt proffs.

Klart kul för en före detta redigerare att upptäcka att allt inte är borta…

Tipstack till Benjamin Peetre.

Karlstens musselbitar påminner om Jobs

I dag säger Emanuel Karlsten att han äntligen kan berätta om ”Den där nya grejen”. Men det gör han inte. Dock visar han talang för att skapa förväntningar, precis som Apples grundare.

På sin blogg berättar Emanuel Karlsten att det i dag är en väldigt stor dag. Att han äntligen kan berätta om ”Den där nya grejen”, ett begrepp som han använt flitigt de senaste månaderna. Både live och i olika sociala medier.

Det han och sex till ska göra är något som kommer att kallas Ajour. En sajt som utmanar sättet att göra journalistik, som ska skapa ett nytt förhållande till journalistik. Och för honom ett sätt att praktisera sina tankar om hur journalistik byggs på nätet. Säger han.

För så mycket mer får vi inte veta. Ännu. Först ska de övriga deltagarna få presentera sig. Komma med sina pusselbitar säger Emanuel Karlsten. 

Så vi får vänta till nästa vecka innan det börjar klarna vad Ajour verkligen är för något.

Oavsett vad som kommer ut av det så står det klart att Emanuel Karlsten behärskar konsten att skapa surr kring det han gör. Jag får tydliga dejavuer av Apples grundare Steve Jobs.

I vår sköna nya värld verkar det vara minst lika viktigt att kunna presentera saker och ting på ett sätt som skapar maximal uppmärksamhet och genomslag. Varför annars väljer Emanuel Karlsten & co detta sätta att presentera det nya projektet? Om gänget verkligen vill berätta vad det handlar om och hur man tänker skulle alla vara tillgängliga för en kommentar. Samtidigt.

Och en annan sak (för att parafrasera Steve Jobs):

I sin bloggpost skriver Emanuel Karlsten att ”vi måste bort från alla måsten kring affären”. Där är jag inte säker att jag håller med. På något sätt måste allt kunna räknas hem. 

Antingen i termer av pengar, varumärke, gott samvete eller något annat. 

Men ser man till något av de sistnämnda måste det också finnas en annan verksamhet som bygger på det förstnämnda.

Nu kan kulturredaktörerna andas ut

Äntligen! Det blev Tomas Tranströmer. Skönt. Det blev inte den indiska poeten som inte går att stava till. Så sammanfattas troligen reaktionerna på landets kulturredaktioner just nu.

 

Äntligen. Nu kan de där sidorna om Tranströmer som legat och samlat damm äntligen publiceras. Skönt, tycker nog många kulturredaktörer.

Men de andas ut av fler orsaker. 28 närmare bestämt.

Nämligen: K o y a m p a r a m b a t h  S a t c h i d a n a n d a n. 

Medievärlden har fått indikationer att ett antal kulturredaktioner varit oroliga att årets Nobelpris i litteratur skulle tilldelas den indiske poeten med det för oss svenskar nästintill outtalbara namnet.

Anledning är dels för att namnet inbjuder till att stavas fel. Men också för att det namnet kombinerat med ord som litteraturpris inte går att kombinera med en vettig rubrikgrad.

 

Ingen Iphone5 orsakade trist fruktstund

I går släpptes inte någon Iphone5. Däremot en upphottad version av 4:an. Ett besked som fick många mungipor att peka ner. Och aktiekursen att sjunka.

Efter lanseringen, eller vad man nu ska kalla det, av den nya versionen av Iphone4s sjönk Appleaktien rejält i USA. En timme före stängning var kursen minus fyra procent men den hämtade sig på slutet skriver DI.se.

På Twitter var det många som följde eventet i USA och kommenterade den under hashtaggen #Applevaka. Det blev snabbt en ganska avslagen tillställning konstaterade många. Bland de genomgående ganska syrliga kommentarerna:

”Aldrig förut har så många väntat så länge för så lite”.

”Lite som att få ett mjukt paket på julafton. ”Nej, den är jättefin mamma”

”Den stora frågan kvarstår: Behöver vi den?”

”De på @M_Wetterstrand-vakan som fick sewww.mariawetterstrand.se verkar nöjdare än de på #applevaka som bara fick en #iPhone4s”

”Alla vet vad kvällens #applevaka innebär. Om 14 månader introducerar Samsung sin nya Galaxy Ss.”

”Nu vet vi varför Steve Jobs lämnade skeppet.”

”Ok, skillnaden mellan 4 och 5 är väl bara designen och skärmstorlek då i stort sett. Men det är inte så bara det!”

”Jaha, vilket antiklimax. Jag hade ställt in mig själv på en live video pres. Och därefter ett stort habegär. Känns bara tomt.”

”Det här med besvikelsen i att siffran och förpackningen var fel, när hårdvaran var som förväntad och mjukvaran var av scifiklass.”

”Kan den här outhärdligt trista fruktstunden vara över nu? #applevaka”.

På Medievärlden gläds vi alla fall åt en rejäl trafiktopp under gårdagen. Mest lästa? I dag släpps Iphone5…

Birrogate: Han diskades säkert direkt

Först trodde Marcus Birro att han kunde vara partiledare och programledare. Sedan bara det sistnämnda. Vilket han nu, föga förvånande, därmed diskvalificerat sig för.

Men seriöst! 

Som min snart 14-åriga dotter säger. Hur lite bevandrad i hur det fungerar får någon vara som aspirerar som partiledare? Hur kan man bara tro att det går vara programledare samtidigt?

Hur kan han bara inbilla sig att det går att få ta över efter Lennart Ekdal när man outat att man i själ och hjärta är så mycket Kristdemokrat att man även kan tänka sig att ta över efter Göran Hägglund?

Bara en kan svara på dessa frågor och det är Marcus Birro. Om ens han.

Jag är övertygad om att han var helt rökt för TV4 i samma sekund Scherman fick höra om talas om kandidaturen.

Tidigare i dag konstaterade han själv att det gick lite för fort. Och det är det minsta man kan säga.

Men surr har det blivit. Så pass att Birro placerat sig som tia på världslistan över Twittertrender. Vilket säkert kan trösta honom något nu när han är dubbelt så arbetslös som i morse…