Annons: Mediedagen 2019

Berlingskes siffror bland de bästa

Frågan är om inte Berlingske är bäst i Norden när det gäller redovisning av opinionssiffror på nätet just nu.

I svenska medier rapporteras det nu flitigt om att fyra partier hamnat under riksdagsspärren enligt Synovates undersökning. Men hur såg senaste Sifosiffrorna ut? Och hur förhåller de sig till valresultatet?

Allt är givetvis en fråga om tycke och smak. Och vilka man känner till. Men Berlingskes opinionsbarometer bör vara något av det bästa som finns när det gäller att redovisa opinionsundersökningar.

På ett enkelt sätt kan besökaren jämföra olika undersökningsföretags resultat och ställa dem mot varandra. Givetvis visas också mandatfördelningen för respektive utfall. Enkelt och snyggt.

Vilken blir den första svenska sajt som låter sig inspireras av konceptet? Eller kanske det redan har hänt?

Tipstack till Mattias Pehrsson, @masse på Twitter

3 000 orsaker till att prenumeranter tvekar

Kampen fortsätter om vad som ska ligga på Stockholmarnas frukostbord. Ska mer lokala nyheter eller en utökad ekonomibevakning vinna? Kanske svaret är: den som tar minst betalt.

Det finns över 850 000 frukostbord att kämpa om i Storstockholm. I dag finns det DN på 24 procent av dessa. Svenska Dagbladet på 14 procent. Båda tidningarna hoppas på att fler ska spilla marmelad på deras förstasidor. Vilket inte borde vara en omöjlighet med tanke på dagens relativt sett låga hushållstäckning.

Dagens Nyheter kommer inom någon månad med en stor satsning på Stockholmsnyheter. Vilket, om de lyckas, fyller ett stort behov. 

Svenska Dagbladet väljer en annan linje. Där är tanken att en utökad ekonomibevakning som tar avstamp i den omgjorda Näringsliv ska vara det som lockar till sig nya läsare.

Frågan är i vilken utsträckning innehållet styr valet av tidning. Sannolikt är det få som väljer utifrån nivån på utrikesbevakningen eller antalet blåljusrapporter. Inte heller åsikterna från respektive tidnings krönikörer eller ledarskribenter (förlåt Lisa) påverkar prenumerationssiffrorna nämnvärt. Skulle jag tro.

Enligt min, högst ovetenskapliga, undersökning är det frågan om hur mycket rabatt det går att krama ur säljarna som avgör. Av mina bekanta här i Stockholm, som inte är i tidningsbranschen själva vill säga, är det så.

2991 (DN) eller 3140 (SvD) kronor för en orabatterad helårsprenumeration är mycket pengar. Det tycker i alla fall min omgivning. Därför sitter de tysta när telefonsäljarna ringer och väntar på att de få ett ännu bättre erbjudande. Och det får de.

Därmed inte sagt att det är fel att putsa på såväl form som innehåll. Men frågan är vad läsarna väljer när tidningen kostar lika mycket som fyra månaders resor med SL.

Kanske lösningen är bättre tidning – till ett lägre pris. Hur nu det ska gå ihop.

 

 

 

Ska Aftonbladets kris drabba fler?

En signal om att Aftonbladet kanske måste minska sin personal syns i tidningens halvårssiffror. Frågan är hur hårt ledningen vågar gå fram utan att framtidshoppet Tillväxtmedier drabbas.

Upplagan sjunker för Aftonbladets papperstidning. Annonsintäkterna likaså. Intäkterna från nätet ligger stadigt. Inte minst på grund av att antalet användare av mobila enheter som surfar in ökat till 1,09 miljoner per vecka, ökningen motsvarar 189 procent på ett år. Det är papperstidningens kräftgång som är den stora orsaken till att resultatet minskat med 30 miljoner jämfört andra kvartalet i fjol.

I fredags berättade tidningens ledarduo, chefredaktör Jan Helin och vd Anna Settman att det kan komma att bli uppsägningar i höst. De ville inte säga hur många som kan drabbas. Men för att det ska bli rätsida på siffrorna måste det till rätt rejäla tag. Och sannolikt skulle de inte gå ut och förvarna om det bara rörde sig om ett 10-tal tjänster.

Frågan är vad ännu en (för omkring två år sedan försvann ett 100-tal tjänster från Aftonbladet) nedbemanning leder till. Hur mycket går det kapa utan att läsarna reagerar? Kommer ledningen att skruva på journalistiken för att försöka locka fler läsare? Kommer det att bli ännu mer hårdvinklade nyheter i framtiden? Ännu mer kittlande nyheter om kungligheter och kändisar? 

Schibsted som koncern går förhållandevis bra. Resultatet för andra kvartalet är ett plus på 683 miljoner norska kronor. Vilket motsvarar en tillväxt på 18 procent. Av intäkterna på 3 758 miljoner kom närmare 70 procent från den nordiska tidningsverksamheten. De går dock inte lika bra. Speciellt inte kvällstidningarna.

För att Aftonbladets marginal ska komma upp i den nivån krävs det hårda tag på utgiftssidan.

VG har tappat elva procent av sin upplaga under första halvåret. Och tio procent av sina printannonsintäkter. Men med hjälp av bland annat höjt lösnummerpris har tidningen lyckats behålla marginalen. Något som Aftonbladet alltså inte klarade av.

Svenska Dagbladet håller i princip ställningarna. Upplagan och annonsintäkter sjunker men det har gått kompensera med höjda priser för tidningen.

Tillväxtmedier är den svenska verksamhet som ökar mest. Andra kvartalet är omsättningen 246 miljoner svenska kronor och resultatet 29 miljoner. I nivå med Svenska Dagbladet som dock har en omsättning som är 50 miljoner kronor större. Tillväxtmedier har dessutom en tillväxt som ökat jämfört med samma period i fjol. Det har inte Svenska Dagbladet.

Men en viktig framgångsfaktor för Tillväxtmedier är trafikströmmarna på och från de stora sajterna Aftonbladet, Blocket och Sv.se. Schibsteds koncern-vd, Rolv Erik Ryssdal slår själv fast, bland annat i en intervju för Wan-Ifra, att det är just interagerandet mellan gamla och nya mediekanaler som är basen för den framtida tillväxten. 

Just därför går det inte beskära de gamla medierna för hårt och tror att de nya inte kommer att drabbas. Något som ledningen säkert är medveten om.

Koncernens viktigaste intäktskälla i Sverige är hur som helst Blocket/Bytbil. Intäkterna ökade med 11 procent jämfört med andra kvartalet 2010. Marginalen var med sina 109 miljoner under perioden överlägset störst (Aftonbladet 74 milj, SvD 28 milj och Tillväxtmedier 6 milj). Kanske en fingervisning om i vilken utsträckning mediehusen kommer ägna sig åt att göra (pappers)tidningar i framtiden.

 

 

Schibsted Tillväxtmedier består av Lendo, Suredo, Prisjakt, Tasteline, MiniMedia, E24, Jobb24, Destination.se, Resdagboken.se, Kundkraft, Elpriser.se, Mötesplatsen,  Tv.nu, Sport.nu, Se.nu och Webtraffic. Hitta.se ingår i Tillväxtmedier men redovisas i verksamhetsområdet Online rubrik

Var det antirojalister som gjorde ettorna?

Hur har de vinklat den kungliga babyglädjen? Yrkesskadad som jag är var det vad jag funderade på innan postlådan vittjades i morse på morgontidningen. Och skrattade sedan högt när jag såg DN:s etta.

”Skräpet är kvar”.

Kan det vara något annat än en tydlig positionering av en antirojalistisk redaktör?

Puffen innehåller också nödtorftigt dolda budskap. Den handlar om den nya soplagen. Som är en besvikelse.

Svenskan ger Victorias pappa ett tjuvnyp med formuleringen ”Nu vänder livet blad”. Det väntade barnet ska spola bort minnet av kungens hackiga framträdande i november i fjol. Eller läser jag in för mycket i orden?

Ingen annan morgontidning ger dock den kungliga nedkomsten speciellt mycket utrymme på ettan. De flesta har bara en liten puff i topp, botten, eller i sidospalt. 

Ett undantag är s-märkta Värmlands Folkblad som helt ignorerar händelsen på första sidan. Men när man vänder blad så har chefredaktör Peter Franke ett ledarstick där han gratulerar de blivande föräldrarna.  Fast han avslutar med en förhoppning om att ”ättelägget aldrig behöver ärva uppgiften som statschef”. Den andra värmlandstidningen, NWT, hade prioriterat puffen om en stor abborre före Victorias graviditet.

Expressen vann striden om vilken kvällstidning som gjorde flest sidor på babybeskedet. 20 mot 18 för Aftonbladet. Men kanske inte kampen om bästa ettarubrik. ”Mamma Mia, det är sant” går nog inte till presshistorien.

Danska Ekstrabladet tog dock ut svängarna längst när det gäller rubriker. På sajten basunerade de (i går) ut att ”Strippekongen skal være morfar”. Bilden föreställde dock Daniel och Victoria. Som tidningsdesignern Ole Munk konstaterar i sin blogg blir det lätt förvirrande. Om än typisk Ekstrabladskt respektlöst.

 

Tiden har stått stilla i Skåne

Sista september 2000 gick Arbetet i konkurs. Men det verkar man inte ha insett på sina ställen.

 

Det var något som var fel. Något i gatubilden skavde men jag kunde inte sätta fingret på det.

Kunde det bero på att jag inte är så hemtam i Landskrona?

Då insåg jag vad det var. Servicebutikens löp. Eller i alla fall ett. Det för Arbetet. Som kom med sitt sista nummer för snart elva år sedan. Trodde jag.

Tjejen bakom kassan hade dock inte sett till tidningen på ett tag. Så det fick bli Landskrona Posten istället. Och en glass.