Annons: Mediedagen 2019

Har vi råd med oschyssta läsplattor?

Mediehusens frälsarkransar stavas l-ä-s-p-l-a-t-t-o-r. Den ledningsgrupp som inte har utveckling av någon sådan på dagordningen är antingen ansvarslös eller belägen vid Vätterns sydspets. Men det finns en kritisk detalj som sällan tas upp. (Korrigerad)

Nästa månadsskifte blir ett litet konferensmaraton för dem som vill och orkar. Först SNDS tillställning i Oslo där stora delar av Nordens designelit (och jag) samlas för att prata dagstidningarnas framtid ur någon form av formperspektiv. Tio spänn på att majoriteten av föredragshållarna kommer att nämna multimedia och/eller digitala plattformar…

… sedan är det Hamburg och IFRA-Expo i tre dagar. Tekniknördar från hela världen (och jag) sammanstrålar för att uppdatera oss på vad som komma skall. Inte minst när det gäller iPads och dess utmanare. Vill man kan man ägna en heldagskonferens åt dessa. Annars kan det räcka att gå runt bland utställarna och prata plattor. Skippar man World Editors Forum slutar evenemanget på onsdag…

… och på torsdagen den 7 oktober drar TU:s branschdagar igång. Beslutsfattare på olika nivåer från Sveriges alla mediehus (och jag) träffas på Berns för att prata framtidsstrategier. Även här kommer det att tuggas läsplattor. Både på scen och i det mer lössläppta snacket på golvet.

Det känns som att många mediehus lägger sin tro och hopp på dessa plattor i tider av sjunkande pappersupplagor och fortsatt frånvaro av fungerande affärsmodeller på nätet. Ett nästan dagsfärskt exempel är det som planeras på VK och VF. Läs mer här:

Logiken är enkel:

Här har vi möjligheten att (i framtiden) distribuera enkelt och billigt!

Här har vi möjligheten att (i framtiden) göra något snyggt och snajsigt som läsare och annonsörer vill betala för!

Här har vi möjligen också ett problem. Som inte varit upp till ytan vad jag vet. För att ovanstående utveckling ska bli av är en viktig förutsättning att priset på plattorna fortsätter sjunka. Eller i alla fall inte stiger. Men frågan är om det inte borde göra det.

För några betalar ett högt pris för att ett antal tekniska prylar ska bli allt billigare för oss.

Jag vet inte exakt vad som finns under skalet på till exempel en iPad eller en Kindelplatta. Men troligen skiljer det sig inte mycket från vad som döljer sig bakom skalet på en iPhone eller vilken annan mobil som helst. Bara storleken och/eller mängden av komponenter.

Beståndsdelar i vissa av dessa är några av mer eller mindre ovanliga metaller. Som till exempel tantal, kobolt och ett antal så kallade jordartsmetaller. Varken miljö eller människor sätts i första rummet där dessa i huvudsak bryts idag.

Även om tekniken förfinas kommer dessa inom överskådlig framtid att behövas för tillverkningen av olika typer av mobila enheter så vitt jag förstår. Och även om det kommer att krävas mindre material per enhet kommer sannolikt antalet producerade enheter kräva att utvinningen ökar ordentligt i framtiden.

Vad skulle en rättvisemärkt iPad (eller annan typ av läsplatta) kosta? Hur mycket skulle en sådan sälja? Och vilken påverkan på mediehusens framtidsstrategier har den (eventuellt) minskade försäljningen?

Eller kan det här skapa möjligheter till nya initiativ? Kanske kan mediehusen gå i fronten för att tvinga fram bättre produktionsvillkor för miljö och människor på de platser där de grundämnen bryts som är nyckelfaktorer för tillverkningen av frälsarkransarna?

På samma sätt som man på olika sätt miljöklassat tidningar, tryckerier och distributionsföretag borde det vara en hygienfaktor med schyssta läsplattor för alla i framtiden.

Några länkar för den som vill läsa mer:

Så miljövänlig är din mobil – Råd & Rön testar:

Kongokrigets offer i våra mobiler  Veckans Affärer

Peak Minerals: New Report Forecasts Shortages

Wikipedia – Peak minerals