Annons: Mediedagen 2019

Förstagångsbesökarens betraktelser

Nu har nätet rivits. Tälten likaså. Dags att summera årets upplaga av Sweden Social Web Camp. Platsen där 15-åriga nördar utan problem eller darr på rösten utmanar erkända auktoriteter.

Årets version av SSWC har inte bara handlat om HTML5, hur man bygger iPhoneapplikationer och hur man bäst ska kapitalisera på sin kreativitet.

Visst har det varit en dos sådant. Men också mycket annat.

Här har det också ventilerats om hur man med sociala medier kan ta hand om annat än i-världsproblemen ovan. Till exempel hur man ska hantera barnporr på nätet. Diskussionen gled över i ett samtal om definitioner. Bilder på nakna barn kan i sig inte klassas som pornografiska. För då skulle i stort sett alla mor- far- och bara föräldrar fällas.

Frågan om innehållet i många mammabloggar kom också upp. Där hittar man utan problem ett stort antal bilder på lätt- eller oklädda barn. Vem har ansvaret om dessa används i fel syfte? Bloggaren? Företaget (i många fall ett mediehus) som tillhandahåller bloggen? Eller är det den som laddar bilden? 

Och vad skulle hända om Gunilla Herlitz beslutade sig för att publicera de polisanmälda teckningarna i tidningen? Skulle då polisen kunna fälla alla DN:s prenumeranter för barnporrsinnehav?

Går det få loss Dawit Isaak med hjälp av social medier? Expressens Emanuel Karlsten ville diskutera detta. Ett 20-tal personer kom med ett antal förslag som gick ut på att allt från starta en insamling på nätet som skulle finansiera en väpnad fritagning med hjälp av inhyrda legosoldater till att initiera en hackerkampanj mot Eritrea som skulle tvinga regimen att släppa den fängslade svensken.

Visst har Dawit Isaaks fall tagits upp mycket i medierna. Men ändå har det inte väckts något större gräsrotsengagemang. Vilket kan bero på hur medierna har skrivit om honom var en teori.

När man skriver att han åkt hem till Eritrea för att slåss för yttrandefrihet och demokrati skriver man också att han inte är svensk. Utan eritrian. Att det är där han hör hemma. Om man istället trycker på att han är en svensk som åkt till Eritrea för att kämpa för en bättre värld blir han genast mer blå-gul.

En annan metod kan vara att stötta undergroundrörelsen i Eritrea, till exempel genom att underlätta deras kommunikation med hemliga telefonnummer som regimen inte kan spåra.

Flera som även var på förra årets SSWC berättade att det var fler ”mjuka frågor” i år.

Ett antal samtal vittnar om en viss självdistans. Till exempel handlade ett samtalsämne om elitismen i social medier. Tillhör verkligen ”alla” den så kallade bubblan?

Om man tillhör bubblan eller inte har i alla fall ingenting med ålder att göra. Ett samtal som handlade om ”Varför vi hatar Microsoft” leddes av tre personer. Niclas ”Deeped” Strandh, Brit Statkson och Twittersignaturen Macfeast, (Mauritz Zachrisson) Han presenterade sig så här:

–    Jag har varit macnörd hela mitt liv. Första gången jag körde PC var jag över 10 år.

I dag är han 15. Men han hade inga problem med att opponera sig mot betydligt äldre och betydligt mer erkända auktoriteter. Eller utan att tveka kasta sig in i diskussionen om fel och brister i koden i nyaste versionen av Windows.

Diskussionen handlade om varför det var så lätt att tycka illa om Microsoft och tycka bra om Apple. Flera tankar kastades fram:

• Att PC och Windows är något som man påtvingas av (en icke så omtyckt) it-avdelning. Vilket gör att man mer eller mindre per automatik gillar och vill något annat. Det vill säga Mac.

• Att Apples rykte lever på lånad tid. I dessa tider av transparens går det inte att hålla på källkoder och vägra släppa in de som vill ända in i det allra heligaste.

• Att MacOS är betydligt stabilare beror på att det är utvecklat för en enda plattform, Apples egen. Windows har en betydligt svårare uppgift då deras OS ska fungera på ett stort antal maskiner. Och så var det det här med hackerattckerna också…

Några tankar:

Det var första gången jag upplevde en ”unconferens”. Det vill säga att ingenting var klart i förväg utan att hela schemat spikas av de som deltar. Och att det är fritt fram för alla att önska en diskussion i ett ämne som ligger varmt om hjärtat.

Det var en häftig upplevelse. Här fungerade det utan problem, alla var engagerade och positiva. Alla åsikter (så upplevde jag det i alla fall) fick läggas fram. Alla höll verkligen inte med om allt. Och diskussionerna blev stundtals heta.

Jag funderar om dessa drygt 400 nördar är extra mycket passionerade och engagerade personer. Eller kan man hitta samma glöd hos besökarna på TU:s branschdagar. Eller på IFRA:s dagsvara. Kanske något att våga pröva. Någon form av speakers corner där besökarna själva kunde få hålla i samtalen?

Bilder och lite rörligt kommer senare. Både här och på TV4:s nyhetsmorgon, tack vare