Annons: Mediedagen 2019

Nu ska vi bli snygga

Medievärldens redaktion har klivit in i studion. Men resultatet kommer inte att bli någon skiva utan nya bylinebilder.


Han som försöker göra det bästa av våra utseenden är David Magnusson.  Axel propsar på att vi ska ha på vindmaskin. För egen del anser jag att jag ser tillräckligt blåst ut ändå. Och Caroline vågar inte säga något eftersom det är hennes första dag på jobbet…

Har vi råd med oschyssta läsplattor?

Mediehusens frälsarkransar stavas l-ä-s-p-l-a-t-t-o-r. Den ledningsgrupp som inte har utveckling av någon sådan på dagordningen är antingen ansvarslös eller belägen vid Vätterns sydspets. Men det finns en kritisk detalj som sällan tas upp. (Korrigerad)

Nästa månadsskifte blir ett litet konferensmaraton för dem som vill och orkar. Först SNDS tillställning i Oslo där stora delar av Nordens designelit (och jag) samlas för att prata dagstidningarnas framtid ur någon form av formperspektiv. Tio spänn på att majoriteten av föredragshållarna kommer att nämna multimedia och/eller digitala plattformar…

… sedan är det Hamburg och IFRA-Expo i tre dagar. Tekniknördar från hela världen (och jag) sammanstrålar för att uppdatera oss på vad som komma skall. Inte minst när det gäller iPads och dess utmanare. Vill man kan man ägna en heldagskonferens åt dessa. Annars kan det räcka att gå runt bland utställarna och prata plattor. Skippar man World Editors Forum slutar evenemanget på onsdag…

… och på torsdagen den 7 oktober drar TU:s branschdagar igång. Beslutsfattare på olika nivåer från Sveriges alla mediehus (och jag) träffas på Berns för att prata framtidsstrategier. Även här kommer det att tuggas läsplattor. Både på scen och i det mer lössläppta snacket på golvet.

Det känns som att många mediehus lägger sin tro och hopp på dessa plattor i tider av sjunkande pappersupplagor och fortsatt frånvaro av fungerande affärsmodeller på nätet. Ett nästan dagsfärskt exempel är det som planeras på VK och VF. Läs mer här:

Logiken är enkel:

Här har vi möjligheten att (i framtiden) distribuera enkelt och billigt!

Här har vi möjligheten att (i framtiden) göra något snyggt och snajsigt som läsare och annonsörer vill betala för!

Här har vi möjligen också ett problem. Som inte varit upp till ytan vad jag vet. För att ovanstående utveckling ska bli av är en viktig förutsättning att priset på plattorna fortsätter sjunka. Eller i alla fall inte stiger. Men frågan är om det inte borde göra det.

För några betalar ett högt pris för att ett antal tekniska prylar ska bli allt billigare för oss.

Jag vet inte exakt vad som finns under skalet på till exempel en iPad eller en Kindelplatta. Men troligen skiljer det sig inte mycket från vad som döljer sig bakom skalet på en iPhone eller vilken annan mobil som helst. Bara storleken och/eller mängden av komponenter.

Beståndsdelar i vissa av dessa är några av mer eller mindre ovanliga metaller. Som till exempel tantal, kobolt och ett antal så kallade jordartsmetaller. Varken miljö eller människor sätts i första rummet där dessa i huvudsak bryts idag.

Även om tekniken förfinas kommer dessa inom överskådlig framtid att behövas för tillverkningen av olika typer av mobila enheter så vitt jag förstår. Och även om det kommer att krävas mindre material per enhet kommer sannolikt antalet producerade enheter kräva att utvinningen ökar ordentligt i framtiden.

Vad skulle en rättvisemärkt iPad (eller annan typ av läsplatta) kosta? Hur mycket skulle en sådan sälja? Och vilken påverkan på mediehusens framtidsstrategier har den (eventuellt) minskade försäljningen?

Eller kan det här skapa möjligheter till nya initiativ? Kanske kan mediehusen gå i fronten för att tvinga fram bättre produktionsvillkor för miljö och människor på de platser där de grundämnen bryts som är nyckelfaktorer för tillverkningen av frälsarkransarna?

På samma sätt som man på olika sätt miljöklassat tidningar, tryckerier och distributionsföretag borde det vara en hygienfaktor med schyssta läsplattor för alla i framtiden.

Några länkar för den som vill läsa mer:

Så miljövänlig är din mobil – Råd & Rön testar:

Kongokrigets offer i våra mobiler  Veckans Affärer

Peak Minerals: New Report Forecasts Shortages

Wikipedia – Peak minerals

Appropå den laddade texten

…i Sydsvenskan om Teknikmagasinets produkter:

Jag har full förståelse för att man på Sydsvenskan inte faktagranskar allt innehåll man får från olika frilanshåll. Handen på hjärtat – det har inte jag alltid gjort heller. Och något säger mig att jag inte är den enda syndaren i mediesverige när det gäller det.

Kunskapsbrist, tidsbrist eller fullt förtroende för skribenten. Det finns många orsaker till varför det blir så.

Däremot förstår jag inte att det ringer ett helt batteri av varningsklockor hos Lilla Gumman när man får en sådan här text framför sig: ”Det går till så att antifotoner i en elektrokemisk cell (DarkCell) extraherar negativ alphavolt från partiklar i den mörka materian (som finns i allt från lätt skugga till totalt mörker). En kondensatorkristall fasvänder till positiv energi som alltså laddar din iPhone!”

Att man hade kul när man snickrade ihop den förstår jag. Men inte att någon kunde gå på den…

Teknikmagasinets text om ShadowPower G1 hittar du här:

Lilla Gummans pudel hittar du här:

En varning till framtida intervjuobjekt!

Ta er i akt. Om ni inte har tillräcklig utstrålning tvingas kanske jag ta till detta…

Ibland snubblar man över saker man inte hade en aning om. För någon dag sedan såg jag en intressant artikel på nätet. Enligt den står människan betydligt närmare en föga upphetsande havsvarelse, tvättsvampen, än vad som tidigare var känt.

En upptäckt som fick mig att börja fnula på en ingress. Typ så här kanske:

Människan har betydligt mer gemensamt med tvättsvampen än vi visste.
70 procent av våra gener närmare bestämt. Något som i NN:s fall dock är rätt tydligt.

Nu måste jag bara hitta något riktigt ryggradslöst blötdjur att intervjua så jag kan få användning för detta intro…

VA:s fd chefredaktör klär av de riktigt rika

Han har varit chefredaktör på Veckans Affärer och jobba många år som ekonomijournalist. Nu har Bengt Ericson dammat till Sveriges finansiella elit på ett riktigt läsvärt sätt.

Rika knösar fascinerar. Böcker om överklassen säljer. Det är kul att flukta in bakom de tunga gardinerna och få veta mer om vanor och olater. Att få sina fördomar bekräftade. Att  inse att vi lever i samma land – men inte på samma planet. Det behöver inte handla om Stureplansbratsen som ber kyparen hälla ut skumpa i vasken. ( Jag undrar två saker: 1. Är det sant? 2. Om det är så – gör kyparna verkligen det? ) Även den ”vanliga”, mer diskreta, övreståndstillvaron har en lockelse. Journalisten Björn af Kleens bok Jorden de ärvde är ett exempel.

VA:s tidigare chefredaktör Bengt Ericson har också hakat på trenden. Hans nya bok Den nya överklassen är en snabb och rapp resa genom rikemanslandet. Nya pengar blandas med gamla. Traditioner med uppkomlingar. Och fasoner med fasaner. För bland annat så beskriver han hur man bäst ska smälta in om man blir bjuden på jakt. Ett tips: skämta inte om att skjuta drevkarlar…

Många miljardärer passerar förbi. Skvallefaktorn är hög när vissa myter punkteras och ett antal doldisar presenteras. Till exempel EF-miljardären Bertil Hult som så vänligt såg till att vår omutbara blivande statschef fick en smekmånad i första klass.

Han tar också till storsläggan mot alla former av direktörer som utan att egentligen ta några risker tillskansat sig enorma förmögenheter efter ett vettlöst löne- och bonusrace. Där kan man dock fundera om det inte finns någon ägare och/eller styrelse som borde tagit dessa övergiriga personer ordentligt i örat. Men hur som – en bra bok som håller blodtrycket uppe!

Dagens citat (24/8)

…kommer från Fredrik Stömbergs blogg Fredrik & Medierna:

– Mojo ska ge ut en specialversion av sitt nya nummer där man – för att fira 40-årsjubileumet av Beatles Let it be – ska skicka med en vinylplatta i stället för en cd. Jag älskar’t. Här möts två fullständigt omoderna ting, två iskalla koncept i en härlig mix. Lite grann som om TV4 skulle återuppliva Fångarna på Fortet och låta före detta idrottsstjärnor tävla, med Gunde som programledare. Tur att DET inte händer i alla fall.

(Red anm. Mojo är ett storsäljande musikmagasin, Fredrik Strömbergs blogg hittar du här )

Medieveckan

I dag är det premiär för Medievärldens veckobrev som innehåller en summering av veckans händelser och kommer varje fredag vid lunch.

För precis en vecka sedan satt jag och Axel på bussen till Tjärö och Sweden Social Web Camp. Det blev en omtumlande upplevelse som vi sammanfattat här och här.

Vi hade precis publicerat några artiklar om Schibsteds fina resultat för första halvåret. Läs här, här och här. Det hade också kommit signaler om en riktigt positiv utveckling för Sydsvenskan. Något som Medievärlden sedan fick bekräftat. Såväl IRM som säljbolagen har också bekräftat att annonsmarknaden går stabilt åt rätt håll. Läs mer här och här.  Vi håller givetvis koll på utvecklingen!

I går gjorde min kollega Ylva sin sista arbetsdag på Medievärlden. Hon drar vidare till Appelbergs och nya spännande uppgifter. Så nu är jag äldst på bygget. Både om man räknar i tid här eller om det är prästbetyget som gäller. I november har jag varit här i elva år.

För lång tid på en och samma arbetsplats enligt vissa. Men eftersom nästan allt (arbetsplats, arbetsuppgifter, kollegor, chefer, verktyg, plattformar) har blivit utbytt minst en gång sedan jag började har jag aldrig upplevt någon stagnation (det enda som i viss mån är det samma är intervjuobjekten, men de har i regel också fått nya uppgifter under de här åren). Och nu har vi börjat blogga också. Eller bluddra – som en vasstungad vän sa till mig. Hur som så är det roligt med en ny form.

Och mycket snart får vi en ny kollega också. Förhoppningsvis kan vem det blir presenteras i början av nästa vecka. Den här veckan har mycket av vår tid gått åt till att intervjua kandidater, ringa referenser och fundera över vem det ska bli. Men det har ändå blivit lite nyheter på sajten – här är hela listan: