Annons: PP Pension

I hans fall gäller bara en sak: Kalla fakta

Om bara journalister någon gång åkte ut... Eller ställde en fråga till...
Då skulle journalistiken bli bättre och Trond Sefastsson vara nöjdare med oss. Själv frågar han och frågar om. Reser ut och kollar. Vänder varje sten. Han är en envis typ med en drivkraft att gå till botten med ett ämne.

Att göra allt till fulländning beskriver han som en eufori, ett rus. Han vill veta mycket om lite i stället för att som vi journalister vanligen beskriver oss, veta lite om en hel del.

– Det är akademikern i mig som vill borra mot djupet och spränga på alla nivåer, säger han själv.

Det spelar ingen roll om det handlar om människor eller torskarna i Östersjön, lägger han till och skickar ett rågarv mot taket.

Som researchchef på Kalla fakta har han haft goda möjligheter att gå till botten med olika ämnen. Successivt har han gått över till att vara Kalla fakta-reporter och  får då göra hela jobbet, från början till slut. En stor frihet och ett stort ansvar. Han har äntligen accepterat det ”krångliga och ytliga” TV-mediet och trots starkt motstånd lärt sig tänka i bilder och att det går att berätta riktigt mycket och ingående genom att återge bara en bråkdel av allt det han tagit reda på.

– Jag har aldrig varit så inspirerad som just nu, säger han med en stridslysten glimt i det okynniga vänster-ögat.

Hans sätt att jobba har inte förändrats, men nu är det Kajsa Stål, Kalla faktas redaktör, som får hålla honom i tyglarna när han drar iväg, vara djävulens advokat som han säger.  För ibland går han för långt, biter sig fast  i detaljer och  hamnar i tunnelseende. Att bråka med någon, ren akademiskt,  är enda sättet att bli bättre, anser han. Det är en förmån när någon plockar sönder  det man gjort, innan publiceringsögonblicket.

På Kalla fakta jobbar man i en produktionstakt av ungefär  fyra reportage på ett och ett halvt år. Här måste man ju avgifta folk från att inte pumpa ur sig knäck, säger Kajsa Stål.

Har Trond Sefastsson som researchansvarig haft lätt att få redaktionen med sig på sina ideer?

Inte alla gånger. Han anar att det kanske är djupet som irriterar. Kanske också att det ofta handlar om utsatta människor som hamnat i trassel. Var finns storyn? Är personen trovärdig? Ska vi verkligen bry oss?

Kalla fakta har flera år i följd fått såväl Expressens som Aftonbladets utmärkelser för bästa samhällsprogram. Så också för inslagen om den livstidsdömde Yasser Askar. Den 20 personer starka redaktion mår bra som aldrig förr. Fallet Askar var Trond Sefastssons men lyfter det för en så lyfter det för alla.  Att sätta hela rättsapparaten i gungning och få en livstidsdömd fri… Något sådant har inte hänt i Sverige på åtskilliga år.

Vid min första kontakt med honom visade han sig tveksam till en intervju. Offentlighet är ingenting han står efter.

När vi slår oss ned i en ekande publikfoajé i TV 4-huset på Gärdet är emellertid invändningarna borta. Efter en inledande harang om tidspress pratar han obesvärat och oavbrutet i närmare två timmar. Det märks att han är van att  tala om sitt ämne, flitigt anlitad som han är att undervisa kolleger och studenter i research, offentlighet och sekretess.
 
Trond Sefastsson arbetar för närvarande med ett nytt fall, sitt tredje. Det första, som handlade om HIV-mannen, trängde han in i tillsammans med Karin Swärd. Dagen efter vårt möte  ska han resa till norra Finland. Där uppe, 100 mil och mer bort, finns en pingstpastor som har ett viktigt svar på en fråga. Hur den lyder vill han inte berätta, inte heller svarar han på om han litar på denne Guds tjänare,  bara att det handlar om att räta ut frågetecken kring en eventuell blodshämnd och att pastorn har en bra position mellan två släkter. För övrigt vet han redan pastorns svar,  men han vill ha det på  band.

Det handlar om extremjournalistik, förklarar han.

Jo, det vill jag lova; två och ett halvt dygns resa för ett enda, redan känt, svar.

Med sådana här saker går det inte att jobba normal arbetstid, låter han förstå.

Inom ramen för den tuggar man sig inte igenom förundersökningsprotokoll på tusen sidor eller så. Inte ens en gång och en gång räcker sällan. Nej,  inte sällan handlar det om 24 timmar om dygnet  sju dagar i veckan. I denna dygnet-runt-jour räknar han också in tiden då han på motionscykeln mediterar kring problem. Det är ju som han säger inte lättarbetade saker han pysslar med. Han vill leva med och behärska sina historier. Han är själv ”fruktansvärt väl påläst” och vill ha eftertänksamma svar.

Vad är det som driver honom?

Han gillar att klämma åt myndigheter, säger en person som inte direkt älskar honom.

Jag får mer än en antydan om att det skulle handla om gammalt groll, att det mesta han gör skulle bottna i en intensiv ovilja mot myndigheterna, ett slags ställföreträdande privat uppgörelse alltså.

Påståendet luktar rättshaveri.

Känner han en lurande fara att balansera i sådana trakter?

Jodå. Man får passa sig.

Han håller, lidelsefritt, med om att hans fokus är vad myndigheterna sysslar med och att han gillar att klämma åt dem.

– Finns det någon journalist som inte gör det? undrar han.

Han håller också ett uppmärksamt öga på våra  fördomar.
 
Rättspatos och att under åren tillsammans med förebilder som Göran Ellung och Jan Scherman ha supit in den ifrågasättande traditionen är det som driver honom.

En jur kand sitter inte helt fel för uppdraget. Det var väl egentligen med juridikstudierna den verkligen tog fart, lusten att borra sig in och lära sig någonting ordentligt.

Han har stor integritet, säger åtskilliga som jag talat med. Ett exempel på det kunde vi alla ta del av för inte alls länge sedan i samband med att en åklagare i Göteborg ville göra husrannsakan på flera redaktioner, däri-bland TV4s, för att få tillgång till bildbevis från kravallerna vid EU-toppmötet.

Både Jan Scherman på TV4 och Christina Jutterström på SVT gick ut och sa entydigt ifrån att polisen inte har någonting att göra på redaktioner.

Så kallades Trond Sefastsson till radions morgonstudio och sa att rättegångsbalken gäller för alla och att det inte fanns något lagligt hinder för en sådan begäran. Åklagaren ville kolla var gränsen gick och fick svar på tal av tingsrätten.

Det blev lite tjurigt i huset efteråt och någon kvällstidningskollega läxade upp honom då de stötte ihop, berättar han.

– Publiceringsfriheten gynnas av att vi har kunskaper om den juridik som avgränsar.

– Journalisten kan ta ut svängarna bättre då, säger han och fnyser aningen åt journalistiskt skråtänkande och konstruerade gränser mellan journalister och samhällsmedborgare.

I hans engagemang finns inte bara ett ”mot” utan också ett ”för”.
 
Han värnar om människan. Som exempelvis om taxichauffören Yasser Askar, som dömdes till livstid för mord som begicks på en av Stockholms pubar. Trond Sefastsson fann svagheter och egendomligheter i protokoll från polisförhör och förundersökning. Han ville presentera alternativa bilder och synsätt.

Därför gjorde han en egen förundersökning, ställde långtgående frågor till alla inblandade om vad de sett och hört, hittade till och med ett tidigare inte hört vittne, rekonstruerade händelseförloppet, mätte avstånd, kollade vinklar och tog oändligt många filmsekvenser av  taxi- och privatbilar framifrån, bakifrån, från sidan och i olika slags ljus. Och se, det blev en annan historia. Allt redovisades i Kalla fakta. Pedantiskt långsamt och  pedagogiskt, och mycket spännande.

Askar var Kalla faktas. Liksom Osmo Vallo är Stripteases.

Vi delar upp fallen mellan oss, säger han. Förmodligen tänker vi så att om en leder med två varv på ett 1 500-meterslopp, så är det ingen idé för den andre att ta i.
 
Han påpekar att han inte tar ställning för en viss person när han arbetar, även om det ligger ett ställningstagande i att han tar upp fallet till granskning. Det är inte hans uppgift att peka ut eller fria någon enskild, säger han. Inte heller att tycka synd om, även om han aldrig är oberörd.

Kommer han under resans gång på nyckelpersonen med att blåsa honom då lägger han omedelbart av.  Det gör han klart från början.
Att bedriva blåljusjournalistik, som han kallar nyhetsjournalistiken, är för honom en professionell plikt. Men i dagsländejournalistiken har man emellertid inte en chans att komma i närheten av allt det innersta intressanta som ligger dolt i enskilda händelser.

– Men, säger Trond Sefastsson, man borde kunna gå tillbaka och se exempelvis vad vittnen sa direkt efter en händelse i stället för att nöja sig med okritiskt köpa vad polis, åklagare och domstolar säger att de har sagt. Åtminstone, hävdar han, borde man redovisa att en person sagt något ”enligt” någon annan källa.

Respekten för fakta är för dålig, anser han. Och det förenklas för ofta. Är världen komplicerad så ska man visa det, liksom man ska gardera sig om man är osäker.

– Vi som journalister ska ge mottagaren en chans att bedöma riktigheten i det vi för vidare.

Som mediekonsument upplever han att nyheter fabriceras på allt kortare tid och med allt sämre underlag. En utveckling som han tror att många upplever som problematisk.
 
 

Karin Lindell

Trond Sefastsson

Födelsedatum

1956-05-11

Nuvarande arbete

Tidigare arbeten

Övrig fakta

Foto: MARIA LANTZ

Född: 1956 på Gotland. Familjerötterna finns på den jämtländska gården Tavnäs från 1422. Till Gotland återvänder han ett par sommarmånader varje år.
Familj: Är sambo med biträdande rektor. De har två tonårsbarn var.
Fritid: Styrketränar tre till fyra gånger i veckan. Är inte den ”extremist” som han tror att han uppfattas som utan har, tillsammans med sin familj,  ”rackarns kul”, går på  rockkonserter, bio och teater och går ofta ut och äter.
Han läser mycket facklitteratur, för tillfället om flyktingströmmar i Europa och folkets historia, kultursociologi och ungdomsbrottslighet, över huvud taget det som ger ett annorlunda perspektiv.
Jobb med mera: Tio år på Gotland varav åtta inom regional- och lokalradio och två på Gotlands Allehanda.  Har också arbetat några somrar på Radio Uppland. Lämnade journalistiken i slutet av 80-talet och läste  juridik i fyra och ett halvt år. 1992 fick han anställning på TV4. Tillbringar nära halva sin tid på JMK, där han är lektor i medierätt och ”utsätter sig för en brutal granskning av ett 40-tal av Sveriges brightaste 25-åringar”. Brister det i logik eller fakta så finns det förr eller senare någon som ställer honom till svars. Själv gick han journalisthögskolan 79-80. Har givit ut böcker, bland annat Offentlighetsprincipen i praktiken.

Sagt om Trond Sefastsson:

– Han har slitit som ett djur och är vår hjälte.
Han ska ha lite stjärnstatus.
Karin Swärd, arbetskamrat.
 
– Passionerad, kunnig och insiktsgivande.
Deltagare på en av Pressinstitutets kurser.

Sagt av Trond Sefastsson:

– Jag vill vara där när allt är över eller innan det börjar.
 
– Man skulle kasta pil på Sverigekartan och så åker hela redaktionen till den plats där pilen fastnar och gräver i alla surdegar.
 
– En fråga ”till” att ställa: Hur vet du det?