Annons: PP Pension

Mattsson om: ryggrad, framtiden och det blå…

Thomas Mattsson fick inte någon mjukstart som chefredaktör. Men det som var jobbigast var varken dikeskörningen med ”fel” Wanja Lundby-Wedin eller att hans USA-korre hade kopplingar till Hells Angels toppskikt.
Här förklarar han också varför det är bra att han ansvarar för både papper och nät. Samt varför det är bra med blått.

Först sitter Thomas Mattsson liksom på diagonalen i stolen. En bit in i intervjun och efter en del krängande tycks han så hitta den optimala ställningen, nerhasad med fötterna på skrivbordet.

Någon knackar på dörren till chefredaktörens temporära tjänsteskrubb i en av Expressenkorridorerna. Ett publiceringsärende. Frågan är, ska uppgifter om en eventuell självmordspakt i samband med ett mord läggas ut eller inte.

Snabbt nej från stolen och dörren stängs.

Thomas Mattsson axlar chefredaktörs- och ansvarig utgivarskapet för både papper och nät. Två har blivit en fast i tid räknat jobbar han inte mer, försäkrar han. Går hem i hyfsad tid gör han också, men timmen runt midnatt ägnar han åt förstasidan.

Att han ha tagit ansvaret för både papper och nät förklarar han så här:

Ett: Det redaktionella arbetet förenklas av en chef.

Två: I den märkliga situationen av tillväxt i trafik och läsning och svår annonskonjunktur plus omfattande diskussioner om framtidens affärsmodell vore det svårt att tillsätta en webbchef som ska efterträda den tidigare chefredaktören för Expressen Digitala Medier

Tre, fyra och fem: Det spar pengar, chefer ska jobba ”mer produktnära” eftersom det inte finns tid till så många konferenser och verksamheten gynnas av en samlad publicering.

Den försommardag som Thomas Mattsson lyckades röja tid för Medievärlden i sin kalender hade det gått ungefär tre månader sedan han tillträdde. Tuffa månader.

”Fel” Wanja Lundby-Wedin vrenskades stort uppslaget.

Thomas Mattsson gjorde omedelbart en hel pudel och sade ”oförlåtligt”.

Så visar sig tidningens  New York-korre Staffan Erfors ha privata kopplingar till  Hells Angels  expresident Thomas Möller.

Thomas Mattsson är snabbt på igen och talar om förtroendeskada och att Erfors inte kunde jobba kvar.

Att Thomas Mattsson agerade så resolut i Lundby-Wedin- och Erfors-fallen gav honom stor respektfrån olika håll.

Men det är inte dessa händelser som Thomas Mattsson först berättar om när han får frågan om den tunga starten på det nya jobbet. I stället talar han om den förstämning som spreds på redaktionen när en medarbetare och arbetskamrat  omkom på resa utomlands.

Fler än en talar om att nya vindar blåser genom Expressen med Thomas Mattsson som rorsman.

Man säger att Jan Helin på konkurrenten Aftonbladet och Thomas Mattsson är lite samma andas barn, att de tänker i andra banor kring det publicistiska uppdraget och att de om några skulle kunna föra kvällstidningen som genre mot något nytt.

Men lika är tidningarna inte, även om ”infrastrukturen är likartad” och båda tidningarna har bra karaktärer, som Thomas Mattsson säger.

– Vi har en skicklig konkurrent. Att som marknadstvåa utmana Aftonbladet tar lång tid.
Han jobbar på det.

Den moderna kvällstidningen ska återinföra gamla ämnen som politik och ekonomi, säger Thomas Mattsson. Och det ska synas redan på ettan. I övrigt ska högt och lågt blandas. Lika mycket EU-val som schlagerfestival.

Och nätet ska vara bättre än morgontidningarnas sajter.

Thomas Mattsson anser att det är innehållet han ska ägna sig åt.
­

– Det är risk att man som chefredaktör blir mera chef och mindre redaktör, säger han.
Dagen efter vårt möte ska han resa till Malmö och Göteborg och prata innehåll – inte bara upplaga – på stormöten.

– Folk ska veta min vision.

Transparens och interaktivitet  i form av artikelkommentarer har länge varit en viktig sak för honom.

– Att synliggöra kritik är inget problem, säger han.

Bloggen är hans arbetsverktyg när han ska informera om och marknadsföra Expressen, bekänna och förklara fel och  vädra utgivarfrågor.  

Thomas Mattsson ser lite stolt ut när han flaggar med ett tidningsexemplar från den 12 mars (han tillträdde den 11) och pekar på att den blå ramen är tillbaka på ettan. Den finns där för att särskilja tidningen från konkurrenten och signalera självförtroende och tydlighet, säger han.

Den stora skillnaden inne i tidningen är dokumentet. En artikel på bortemot 8 000 tecken.
En redaktion på 322 journalister (eller 322 chefredaktörer och en ansvarig utgivare som han också säger) ska ha ett kvalitativt fördjupningsreportage varje dag. Det anser han. Modellen är hämtad från Svenskans Under strecket.

Själv läser han gärna sådana artiklar, om de handlar om något historiskt. Handlar de om konst får de vara.

Fördjupningen återupplivar Expressentraditionen att ta läsaren ut i världen.

När Thomas Mattsson för inte alltför länge sedan var tidningens redaktionschef drog han igång serien ”Skammens kommuner” om hur de struntade i LSS-lagstiftnngen. Möjligen får vi framöver se något liknande, eftersom han anser att det är viktigt att tidningen vågar ta sig an strukturella fel i samhället. Med Expressen i ryggen blir det lite lättare för medborgaren.

Den klassiska kvällstidningen är bra på viktiga frågor –  liksom på skandaler, kändisar och sport – och Expressen med sin dramaturgi kan använda kampanjformen, som han säger.

En medborgare som funnits med i Expressen varje dag sedan 2005 är den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak. I våras utmanade  Expressens chefredaktör riksdagsledamöterna med frågan vad det gjort för Dawit Isaak, han bloggade för Dawit Isaak, han fick med sig kollegan på konkurrenten för att göra gemensam sak för Dawit Isaak och tidningen fick, får förresten fortfarande, superkändisar att skriva på för Dawit Isaak.

Snart  kommer uppföljningen.

Thomas Mattsson tar ner ett par sidavdrag från bokhyllan. En stor intervju med Dawits hustru Sofia, som valt att under alla år, ännu mer på senare tid, hålla sig i bakgrunden.

Men hur har du lyckats med det?

– Jag tog tidigt kontakt med henne och har fortsatt hålla kontakten. Ringt och varit på besök.
Thomas Mattsson agerar snabbt men tänker långsiktigt.

På tal om samarbetet med Aftonbladet. Får vi se flera sådana?
– Man måste samarbeta såväl av ekonomiska skäl som säkerhetsskäl, men man får vara försiktig. Genomslagkraften ligger i det unika att vi samarbetar.

Hur ser du på kvällstidningens framtid?
­– 1,6 miljoner människor läser Expressen varje dag. Båda kvällstidningarna når tillsammans 30 procent av Sveriges folk. På söndagarna är vi är större än de fyra största morgontidningarna och svenskarna ligger i läsartoppen. Så 40-50 år framöver lever människor som, liksom jag, har växt upp med papperstidningen. Båda kvällstidningarna har därför goda möjligheter att finnas kvar – och utvecklas, men frågan är om man kan ta riktigt betalt för innehållet på papperet? Och kanske går det inte att sälja tidning år 2015 utan att vara stor på nätet?

37 år och chefredaktör för Sveriges näst största tidning. Vad gör du om fem år?
– I grunden är jag reporter och redigerare och känner mig trygg med att kunna jobba med många olika saker. Varken jag, och förmodligen inte heller Jan Helin, kommer  att vara chefredaktörer för våra respektive tidningar lika länge om våra företrädare. Och under min korta period hoppas jag göra ett bra jobb – eller så tar det en ände med förskräckelse.

Karin Lindell

Födelsedatum

1971-09-30

Nuvarande arbete

chefredaktör Expressen

Tidigare arbeten

Övrig fakta

Född i Enköping för 37 år sedan.
Bor med sambo och två barn i Stockholm.
Karriär: Började i sena tonåren sin journalistiska bana på Enköpings-Posten, där han som 19-åring lät tala om sig så pass att han fick ett elvamånadersvik på Expressen som redigerare och reporter. Rådet när vikariatet var slut var att träna på det han inte kunde. Det gjorde han och 1994 var han tillbaka som nattreporter. Därefter har han varit  nyhetschef, redaktionschef och chefredaktör för Digitala Medier på tidningen med att avbrott mellan 1998 och 2001 för OTW  och Stockholm News.
Fritid: huset på landet, Sagostigen, plaskdammen, Skansen
Intressen: fotboll (passionerat) sedan mycket unga år, Storbritannien, historia. Det ena har lett till det andra.
Drömjobbet: leda Liverpool FC, ett uppdrag som har stora likheter med chefredaktörsjobbet. För båda gäller det att vara en sammanhållande kraft för ett gäng begåvade personer och att ta ut talangerna och fördela dem jämt på plan. Båda rollerna är publika och innebär ett övergripande ansvar, ”men man kan inte alltid påverka skeendet utan är utlämnad till omständigheterna”.