Annons: PP Pension

Karlskronas Bonnier äger a-press och biltidningar – men håller en låg profil

Under sitt 38-åriga yrkesliv har han förflyttat sig halvannan kilometer. Från en aspiranttjänst på lilla centerpartistiska Blekinge-Posten på västra Trossö i Karlskrona till publisherskap på familjens eget förlag på öns östsida.

Redan vid A-presskonkursen 1992 ville Stig Sjöberg köpa in sig i Syd- östran, men ratades som delägare. Det skulle ta tre år innan han gick in med sina första 13 procent. I höst förfogar han över 49 procent av tidningens aktier.

Ett litet kliv geografiskt sett, men ett sjumilasteg i karriären. Förlags AB Albinsson&Sjöberg, Fabas, har 160 anställda och ger ut 14 tidskrifter i Sverige och 25 totalt i världen med bilar och motor som tema. Den sammanlagda upplagan är 500 000 exemplar. Fjolåret slutade med en rekordvinst på drygt 38 miljoner kronor.

Ändå är han densamme. Det påstår de som kände honom under centertidningstiden, försvunnit från stan och länet, men åter stiftat bekantskapen. Exempel radas upp. Det här är ett par av dem. I Albinsson&Sjöbergs imperium ingår även ett bilmuséum med vällackade gamla skönheter för miljontals kronor, men själv rattar Stig Sjöberg till vardags en svart Golf från 88. Även plånboken, almanackan och övriga arbetshandlingar färdas enkelt. I en ICA-kasse. Stig Sjöbergs låga profil omnämns som en dygd i Blekinges residensstad. Själv är han noga med att påpeka att den inte är tillrättalagd.

– Det är mitt sätt att vara. Gärningarna får visa vem jag är. Att verka utan att synas, sa den gamla generationens Wallenbergare.

Som var födda in i rikedom och högreståndsmiljöer. Stig Sjöberg kommer från byn Kvarnagården två och en halv mil norr om Karlskrona. Fadern var mjölnare. Under intervjun nämner han två förebilder. Abbe Bonnier den äldre. Och Ingvar Kamprad. Wallenbergare kommer endast på tal i kulinariskt sammanhang. Han har, berättar han stolt, precis lärt sig tillaga kalvfärsrätten, tack vare den herrmatlagningsklubb han tillhör och som består av gräddan av stans näringslivsidkare.

Albinsson&Sjöberg inryms i dag i nerlagda Karls- krona Porslinsfabrik. Förlaget köpte det 18 000 kvadratmeter stora huset 1988. Lokalernas historia undgår ingen besökare och accentueras inom kort. Fem brännugnar är bevarade och sedan länge varsamt förvandlade till sparsmakat möblerade konferensutrymmen.

I höst öppnar Margaretha Sjöberg, maka till Stig och tillika vd i förlagets moderbolag, ett porslinsmuséum vid sidan av makens bilutställning i bottenplanet. – Det tillverkades serviser i 500 olika modeller med 7 000 olika dekorer, upplyser Stig Sjöberg om. Han tar sig, trots fulltecknad timkalender, tid att informera om hustruns hobby. Han tar sig under den första kvarten av vårt möte även tid att förhöra sig om min/interjuvarens bakgrund. Vilken är min anknytning till Blekinge? Vilka skolor gick jag i? Vad gjorde min far?

– Jag är en nyfiken person, förklarar han det kommando han tagit.

Vid sidan av publisherskapet på Albinsson&Sjöberg är Stig Sjöberg ordförande i Företags- och Hantverkarföreningen i Karlskrona. Han sitter med i sju styrelser, men bara i företag och föreningar han hyser en särskild känsla för. Som för lampfabriken, folkhögskolan med inriktning på Östersjökunskap och Sydöstran, SSD, förstås. I höst ökar han sitt ägande där från 13 till 46 procent. Han ska bli aktiv i styrelsearbetet i stället för den ”sleeping partner” han hittills varit. Ett bollplank och en idéspruta, hoppas Arbetarrörelsens i Blekinge Tidningsstiftelse som innehar 51 procent av tidningens aktier.

Sydöstrans resultat förra året slutade med en förlust på nästan 5,5 miljoner. Det var många som frågade Stig Sjöberg ”vafan han håller på med”, när nyheten om hans nya affär med tidningen läckte ut. Det gjorde även Margaretha Sjöberg, fast i mildare ordalag, när han först förde sina planer på tal. Invändningarna hade mest med makens hälsa att göra. Han har nyligen återhämtat sig från en cancersjukdom. Men till saken hör också att hon inte är förtjust i att köpa in sig i andra företag.

Att starta eget eller köpa är mera hennes melodi och även Stig Sjöbergs, men den här gången ville han annorlunda. Delvis av nostalgiska skäl. Det var på Sydöstran han en gång tryckte Blekinge-Posten på entrepenad. Delvis av demokratiska. – Det måste finnas konkurrens och debatten i dagspressen i länet får inte upphöra. Till slut var det ändå, förklarar han, ett par nytillskott i Sydöstrans styrelse som avgjorde saken. Göran Daleke, tidigare vice vd i Fabas och före detta teknisk chef på konkurrenten Blekinge Läns Tidningar, BLT, och Eero Sauri, publisher inom finska Sanomatkoncernen tackade ja när han bad dem representera hans förlag. Stig Sjöberg anser att Sydöstran i likhet med flertalet s-tidningar kommit till vägs ände och att samarbete måste till. Som i Norrköping och Gävle, fast på ett annat sätt. Mellan Fabas och SSD, men också med BLT.

Kanske, fundrar han, kan samverkan om tryckning bli aktuellt. Sydöstrans press är snart uttjänt och Albinsson&Sjöberg sprutar fram tidningar och anlitar i dag tre tryckerier på olika orter i Sverige för att klara produktionen. Han utesluter inte heller att det går att göra gemensam sak av mera på annonssidan. När kommer SSD gå med vinst? – Det dröjer åtminstone fem år. Stig Sjöberg tycker att Sydöstan är en bra tidning, särskilt i sin näringslivsbevakning, men att den kan bli bättre. Mera nära. – Nästan allt som händer i världen går att skildra i Karlskrona- och Blekingeperspektivet och varje prenumerant borde åtminstone en gång få bli omskriven i tidningen.

Hans engagemang i Sydöstran handlar inte bara om nostalgi och lust för tidningsmakeri. Det är också ett slags revansch. Redan i samband med A-presskonkursen 1992 anmälde Stig Sjöberg intresse för att köpa in sig, men Lennart Låftman – med uppgift att försöka rädda s-tidningarna – nappade inte.

Det var först sedan Låftman avslutat sitt uppdrag som Albinsson&Sjöberg 1995 kom in med sina första 13 procent, som nu blivit 46. Stig Sjöberg utnämndes år 2000 till Årets entrepenör i Blekinge. 1996 fick han motta medalj från Kungliga Patriotiska Sällskapet för ”gagnrik insats i svenskt näringsliv”. Han är stolt över utmärkelserna, men förklarar att han i själ och hjärta är journalist. Det är som sådan han verkar på flera av förlagets tidskrifter vid sidan av publisherskapet. – Jag tänker inte sluta skriva, hur stort förlaget än blir, slår han fast. Varpå han fortsätter att bekymrat tala om det förflackade tidningsspråket. Han säger att publicisten i honom lider. Och han beklagar att direktörerna haft mera att säga till om i branschen än chefredaktörerna under det senaste decenniet.

– Man ska ha respekt för ekonomin, men inte låta sig styras av den, är hans ledstjärna.

Huvuddelen av Albinsson&Sjöbergs intäkter kommer från upplagan, inte från annonserna. Stig Sjöbergs senaste SSD-affär har uppmärksammats även av riksmedierna. Bara en gång tidigare har förlaget rönt så stor långväga uppmärksamhet. Det var när tidningen Depå, tidskriften för unga killar som gillar bilar, bågar och rockn´roll, kom ut med sitt första nummer och inte innehöll pinup-bilder. Det gör den i dag, på bland andra Bardot och Monroe. På Albinsson&Sjöberg har man, trots sin storlek, känt sig bortglömda i medierna och i branschsammanhang.

– Journalisthögskolorna har aldrig hört av sig. De vet inte att vi finns, nämner Stig Sjöberg som ett exempel.

Han antar att de är lite sedda över axeln för att det är motortidningar de ger ut och att många felaktigt tror att de riktar sig till bildårar.

– Det är fel. Det är bilisternas, lastbilschaufförernas och mc-förarnas intressen vi tar upp och försvarar.

Huvuddelen av Fabas läsare är män från tolv år och uppåt. Många är 50 +. Det är i den här åldern de har råd att köpa sig den bil eller Harley Davidson de drömde om i tonåren. De kvinnliga köparna och prenumeranterna är försumbara, utom på Allt om MC där nästan tio procent av läsekretsen i dag är kvinnor.

Albinsson&Sjöbergläsarna är trogna, men så anstränger sig också förlaget utöver det vanliga för att behålla dem. Det är inte enbart tidningsproduktion det ägnar sig åt utan i hög grad även åt evenemang. I år ska totalt 16 genomföras i Sverige, England och Norge. Det kan, som i våras handla om en street-racingtävling i Emmaboda som drog 12 000 unga människor i vrål-åk och dunka-dunka-musik på högsta volym. Eller som i juni i år om en veteranbilsutställning i Brunnsparken i Ronneby med 13 000 åskådare. Inte bara Sydöstran och Blekinge Läns Tidning rapporterade sidvis om arrangemangen, utan även Bilsport och Nostalgia, två av förlagets titlar.

– Läsarna får återuppleva det de varit med om. Och läsa om sig själva. Vi skriver om bilar, men alltid med människan i fokus, säger Stig Sjöberg.

Det är gränslöst där makarna Sjöberg rör sig. Det finns inga väggar mellan tidskrifter och evenemang. (Nej, förlaget har aldrig blivit anmält för textreklam. Däremot för en könsdiskriminerande annons.) Inte heller mellan arbetstid och fri tid. Förlaget är deras högborg och evenemangen deras semestrar.

När enda Sjöbergsbarnet, Camilla, får frågan om hon inte saknat sin mamma och pappa under uppväxten, svarar hon ett förvånat nej.

– Efter skolan gick jag till förlaget. Så enkelt var det.

Och nu är de där allihop. Inte bara mor, far och dotter. Utan även svärsonen Fredrik. Camilla bär det yttersta ansvaret för marknadsföringen, Fredrik är chef för förlagets flaggskepp Bilsport. Inför den här intervjun tränade Stig Sjöberg på svar på frågor han trodde att han skulle få. Innan vi skiljs säger han att han saknar åtminstone en: varför säljer familjen Sjöberg inte av? Detta är repliken han redan formulerat.

-Vi driver inte förlaget av privatekonomiska skäl, utan för att vi känner en lust i att utveckla företag i generationer. Vi satsar långsiktigt. Vi har tålamod och är bra på det merkantila. Var det bara pengar och snabba klipp vi är ute efter, så hade vi valt en annan bransch.

Pia Estmer