På tvärs med det onyanserade

Hennes skånska "r" gör att tankarna går till Carl Bildt. Men Sanna Rayman tar ut svängarna lite till. Hon drar sig till exempel inte för att skriva om S/M och bondage på Svenska Dagbladets ledarsida. Något som inte alla uppskattar.

–    Det här är västa lyxjobbet!

Sanna Rayman ler stort uppkrupen i en soffgrupp utanför den del av Svenska Dagbladets lokaler där tidningens åsiktsmaskiner håller till.

Samtidigt tycker hon att det är läskigt att ha de möjligheter hon har att påverka folks åsikter. Över 500 000 läsare har möjlighet att ta in det hon tycker till om på ledarsidan. Dessutom når varje Korseld över 50 000 tittare. Sedan dyker hon regelbundet upp i ett antal tyckarpaneler i radio och tv.

–    Ett stort ansvar som måste förvaltas bra. Men mitt jobb handlar inte om att påverka valresultatet. Det går ut på att göra en bra ledarsida.

Själv har hon inga tankar på att ge sig in i politiken. Och skulle Fredrik Reinfeldt ringa några dagar in på vecka 38 för att erbjuda en ministerpost skulle hon vägra. Säger hon.

Men om du ändå måste välja ett departement att ta hand om?

–    Då får det nog bli kulturen. Där är jag rimligt bra. Och om jag säger något annat skulle det vara att förhäva sig.

Innan hon blev heltidstyckare höll Sanna Rayman länge till i kultursfären. Hon har läst till kulturvetare i Lund och jobbat med produktion och marknadsföring av teater både på stora institutioner och små fria grupper. Men det var något som skavde där.

Många har ett för slängigt och ogenomtänkt sätt för att det ska passa Sanna Rayman.

–    Utan att tänka efter säger de sig till exempel vara mot konsumism. Bara för att man skulle vara det. Och ordet folkpartist används som ett skämt.

När allt för många tycker allt för lika, och inte minst, för onyanserat, reagerar Sanna Rayman intuitivt.

–    Då blir jag på tvärs.

Även om det skulle vara en för borgerlig konformitet.

–    Det tror jag i alla fall.

Vill man spåra varifrån hennes politiska intresse kommer kan det delvis ha sitt ursprung i Pragvårens efterdyningar. Hennes pappa och farföräldrar flydde från Tjeckoslovakien när Sovjetunionen ökade trycket på landet. Men det var inte något man pratade om i hemmet i Slättaröd, en liten by på Bjärehalvön.

Hur liten var byn?

–    Det fanns en busshållplats, sedan inte mycket mer.

Kanske fick intresset fart när hon började engagera sig i organisationen Children’s International Summer Villages (CISV) som jobbar för fred och internationalism genom att bland annat anordna läger för barn.

I högstadiet var det också skönt för henne att komma från skolmiljön, att ha en tillvaro där den roll man tilldelats i klassrummet inte följer med. Något som hon dock inte vill gå in närmare på.

–    Jag vill inte vara något offer.

Engagemanget i CISV gjorde att hon fick komma ut i världen. Till Frankrike, Italien och Japan bland annat.

Eftersom mesta tiden tillbringades i skol- eller sovsalar menar Sanna Rayman att det nästan lika gärna kunde ha varit i Helsingborg.

– Men visst var det kul att få komma ut och resa.

Vägen till ledarna började på nöjessidorna för Sanna Rayman. Först på HD där hon recenserade konserter.  På Skånska Dagbladet blev hon 1995 fredagskrönikör i nöjesbilagan. Vilket hon fortsatte med ett antal år – ända till 2001 då man insåg på tidningen att hon inte var så ung längre. Men då ville Lars Joel Eriksson att hon skulle medverka på hans ledarsidor.

När mamma Rayman fick veta att hennes dotter skulle skriva på ledarsidan i fortsättningen sa hon ”och den som man har sådan respekt för.”

Vad menade hon med det?

– Jag vet inte, faktiskt inte.
 
1 april 2005 ringde Niklas Ekdal på Dagens Nyheter. Det tog en bra stund innan Sanna Rayman vågade tro att det var ett seriöst samtal och att jobberbjudandet var sant.

Första dagen på jobbet var hon ”sjukt nervös”. Inte bara för att det var Sveriges största morgontidning utan också för att det var första gången hon jobbade på en redaktion. Innan hade det varit distansmedverkan, men nu skulle hon få arbetskamrater. In på livet.

– Men det gick bra.

När det vikariatet var slut fick hon tips om att Södermanlands Nyheter behövde en ledarskribent. Hon lärde sig mycket där. Bland annat att redigera sidor och stiga upp tidigt på morgnarna.

–    Jag kan fortfarande känna tacksamhet för att jag slipper gå upp halv sex varje morgon och sätta mig på tåget.

Sedan april 2008 är det Svenska Dagbladets ledarsida som gäller.

Hittills har hon alltså varit grönblå två gånger, ljusblå en gång och är lite mer mörkblå nu. Så frågan är given: Går det hoppa runt så?

–    För några år sedan skulle det inte gått. Men nu finns Alliansen. Och jag ser mig för övrigt som allmänborgerlig, inte som bunden till någon partiledning.  

Hon håller inte ens med Svenska Dagbladet på alla punkter undslipper det henne. Vilka undrar man då?

Sanna Rayman skruvar lite besvärat på sig.

–    Presstödet är en fråga jag inte skriver om. Där har jag ett principiellt liberalt förhållningssätt. Men jag har också en stark pragmatisk ådra som gör att jag kan förstå när någon säger att nu är förutsättningarna så här och så här…

Och under tiden på Södermanlands Nyheter hade Sanna Rayman bekymmer med Centerns hårdnackade motstånd till kärnkraft.

–    Men det problemet verkar vara ur världen nu.

Det finns flera anledningar till varför ledarsidorna blev hennes arena. En att hon, enligt egen utsago, är värdelös på vanlig journalistik. Att skriva utan att tycka eller resonera passar inte Sanna Rayman.

När hon började skriva i Svenska Dagbladet reagerade några. Kanske inte så mycket på att hon var en förhållandevis ung rödhårig skånska utan på att hon gillade att leka med orden och ibland uppfinna egna konstruktioner. Och vissa saker hon skrev om borde kanske inte ärevördiga Svenska Dagbladets upphöjda ledarsida ta upp…

–    Anstår det verkligen att ni skriver om S/M och bondage var det en läsare som undrade.

– Det gör det, blev svaret.

Hon får en hel del reaktioner och återkopplingar på sina texter. Vilket är ett problem. Inte för att de har en otrevlig ton, för de har de i regel inte.

Utan mängden ställer till det. Ambitionen är nämligen att ge ett personligt svar till var och en.

–    Och jag hinner inte med. Jag har konstant ångest över det!

Sanna Rayman försöker också ha koll på vad som skriv som henne på nätet. Och om påhoppen på henne är tillräckligt intressanta tvekar hon inte att ta en diskussion. Som till exempel här på Seved Monkes blogg.
Den egna bloggen händer det inget på för tillfället.

Hon tröttnade när det ”blev dålig stämning där med mycket skit i kommentatorsfältet”. Men den får finnas kvar. Inte minst för att där får långskrivare Rayman plats med hela sina texter om det skulle behövas.
Och dessutom möjlighet att ta ut svängarna lite till.

Bland annat tycka att nackskott är lösningen när det gäller djurmisshandel. På frågan om det är ok att tycka det på sin blogg om man har som jobb att vara ledarskribent på seriösa Svenskan svarar hon ja. Men hennes minspel går att tolka som att det var onödigt att jag tar upp just den bloggposten.

Det tar mycket tid att hålla sig a´ jour med det som händer kring en person på nätet. Speciellt om man är Sanna Rayman och syns och hörs en del. Men det är rätt att ta sig den tiden.

– Jag driver vår linje där också. Det är inte konstigare än att jag är med i God morgon världen eller någon tv-soffa.

Sanna Rayman finns på Facebook också. Där kallar hon sig ”lättfotad”.
–    Jag addar alla som vill vara vän med mig. I början hade jag en princip om att jag åtminstone skulle ha skakat hand med dem. Men den principen fick jag överge.

Bland hennes Facebookkompisar finns ett antal politiker. Det ser Sanna Rayman inga problem med.

–    Det handlar ju inte om vänskap, det är bara en konstig social bubbla. Som inte har något med den riktiga världen att göra.

–    Men underhållande är den allt.

Avslutningsvis kan Medievärlden avslöja att det händer att idétorkan även slår till på en ledarredaktion. Vissa dagar kommer bara de som ska jobba men inga uppslag.

En hjälp i nöden kan då vara att ta till TT:s pm. Men vill det sig illa är det inget där som man kan spinna vidare på. Bara händelser som är svåra att göra något tyckeri på.

–    Som till exempel jordbävningar och vulkanutbrott.

Nej, det är ju svårt att få det till Socialdemokraternas fel…

– Ha ha ha, precis, det är ju annars vår huvudlinje.

Sanna Rayman

Födelsedatum

1976-04-15

Nuvarande arbete

Ledarskribent Svenska Dagbladet

Tidigare arbeten

Ledarskribent Dagens Nyheter
Ledarskribent Södermanlands Nyheter

Övrig fakta

Familj: sambo och två bonusbarn

Utbildning: en herrans massa poäng i litteratur, film, statsvetenskap m.m. 

Inspireras av: Oreda i debatten, missförstånd, vilja att nå fram

Kopplar av med: Balkongodling 

Favoritfärg: Gul

Favoritord: Omöjligt att välja. Men när jag skriver gillar jag ålderdomligheter. Emedan. Medelst. Ty. 

Lagar helst: Kött

Dricker helst: Kaffe

Tycker om Fredrik Reinfeldt: Skicklig, klok, lite för kylig, snålar med humorn.