Annons: PP Pension

Strukturfascisten tar tag i TA

”Strukturfascisten” och före detta tidningskonsulten Rickard Frank som nu basar på Trelleborgs Allehanda anser att man med god planering kan flytta berg. Eller i alla fall få tidningens upplaga att gneta sig över det magiska 10 000-strecket. Samt vinna ett antal utmärkelser på vägen.

Det planerade prisregnet över Trelleborgs Allehanda blev inställt på grund av det isländska askmolnet. I stället får tidningen vänta till i höst med att få sina fyra utmärkelser i SND/S (Society of News Design/Scandinavia) stora designtävling.

Visst är framgångarna om en Frank-effekt. Det sticker inte den relativt färska chefredaktören under stol med.

Men det handlar inte om att han med sin blotta närvaro förvandlat tidningens sidor till mästerverk. Utan förklaringen handlar mer om tävlingsrutin:

–    Jag vet hur man fyller i blanketterna.

Men det är nog inte bara så enkelt. Visst ligger det en hel del arbete bakom också. Och en hel del planering. För det skapar utrymme för kreativitet och de värdefulla samtalen.

–    En chef som bara kommer in på morgonmötet, läser listan, och sedan skickar iväg var och en för att göra sitt gör sig skyldig till en riktig kapitalförstörning.

 

Första steget till chefredaktörsstolen på TA tog Rickard Frank på Åhlens i Stockholm i början på 1990-talet. Varuhuset anordnade en målartävling där första pris var en resa till den grekiska ö-världen. Han kom med ett bidrag och det vann.

Med på resan var också några personer från Dagens Industri. De började prata och det slutade med att han fick en praktikplats på tidningens grafikavdelning. Den ledde till att han kom i kontakt med Svenska Dagbladets grafikavdelning. Där drabbades han av den stora kärleken mer eller mindre.

–    Jag kände att här bara måste jag få jobba. De var så ödmjuka, så schyssta och så kreativa.

Så han tjatade på dåvarande grafikchefen Kristofer Gustafsson tills han tröttnade och enligt Rickard Frank anställde honom med motiveringen: ”Det är lika bra att du börjar jobba här. Du är ju ändå här hela tiden.”

Sedan blev det några år till som anställd innan han tog på sig konsultkläderna. Tillsammans med Jacob Nordström reste han land och rike runt för att göra om tidningar, både utvändigt och invändigt.

 

Ett av de roligaste projekten var Ljusnan.

–    Vi gjorde den så enkel. Och tidningen blev så fantastiskt bra. Det var värme, närvaro, nyfikenhet och en familjär stämning som genomsyrade den.

Sedan tog Hätab över Ljusnan. Något år senare skulle alla tidningar i koncernen (Hudiksvalls Tidning, Ljusdals-Posten och Söderhamns-Kuriren) samordnas med gemensam form. Något som Rickard Frank har liten förståelse för. Enligt honom försämrade det tidningen och försvagade den lokala identiteten.

–    Och det går inte snabbare att göra fyra tidningar som har samma upplägg jämfört med fyra som är olika. Inte om man jobbar smart.

Ett annat roligt uppdrag var omgörningen av Dagens Industri. Där fick Nordström & Frank fria händer att göra vad de ville med Bonniers pålitligaste vinstmaskin bara det inte påverkade själen eller affären. DI såg då i princip såg ut som den gjorde 25 år tidigare.

–    Det var som att skruva isär en gammal bil och byta ut allt som var rostigt. Och sedan sätta ihop allt och upptäcka att det verkligen fungerar. Och även där var de människor vi fick jobba med så himla duktiga.

Några fjärilar fanns inte i den Frankska magen när en omgörning skulle presenteras för första gången för beställarna.

–    Absolut inte. Det kändes underbart. Vi tog inte på oss uppdrag om vi inte kände att det fanns förutsättningar att göra det bättre.

–    Samtidigt är det ju också så att även om det finns det som går att förbättra är det inte säkert att man lyckas.

Ett exempel är Dagens Industri. Byråns första förslag fick tummen ner. ”Det där är inte DI” var ledningens budskap.

– Så då fick vi backa tillbaka och tänka om.

Det hände också att byrån hoppade av ett antal större projekt där inte dessa förutsättningar fanns.

Vilka vill han dock inte avslöja.
 

För dagen bär Rickard Frank en tröja med en stor etta på. Det är dock inte för att hans medarbetare ska veta vem som bestämmer utan en del av tidningens marknadsföring säger han bestämt.

Ettan skulle också kunna symbolisera att det här är hans första chefsjobb. Ett uppdrag han inte tvekade att ta när frågan dök upp trots relativt begränsad erfarenhet av publicistiska frågor och rutin som arbetsledare.

–    Är man bara öppen med att man inte kan allt och är beredd att fråga dem som har kunskap löser det sig.

Några problem med auktoriteten tror han inte att frågorna medför.

–    Sedan gäller det också att de redaktionella samtalen underhålls. Jag hittar många av svaren där. Därför är det viktigt att det pratats. Jag skulle ha väldigt svårt att verka i ett tyst klimat, säger Rickard Frank och tittar ut över en knäpptyst redaktion.

Vilket i det här fallet inte beror på en repressiv och hämmande chef utan på att alla är på lunch.

Att han inte har så stor så stor publicistisk erfarenhet menar han uppvägs av en ganska stor journalistisk erfarenhet efter tio år på olika redaktioner. Samt kloka personer i nätverket att diskutera med.

En chef ska också kunna verksamheten till 100 procent anser han. Det gäller att veta i detalj vad till exempel vilka konsekvenser och möjligheter ett nytt redaktionellt system för med sig.

–    Hur ska jag annars kunna förklara och försvara ett byte?

Det är nödvändigt att ha ett stadigt ben i det konkreta tidningsmakeriet för den som ska leda verksamheten. Att kunna verktygen som är medarbetarnas vardag. Där finns det brister hos ett antal av dagens tidningsledare menar Rickard Frank.

– Det är många som inte har riktig koll på hur det fungerar.

Det är ingen tvekan om att TA har en sådan chef. Och med blick för hur man ska lösa problem med sidorna.

 

Lunchen är över och medarbetarna är tillbaka. Dags för mötet där dagens tidning spikas. De sista frågetecknen ska rätas ut och sedan är det bara ”maskinen som gäller” enligt Rickard Frank.
På sidan 10 är det problem. Det blir inget av texten som var tänkt där. Flyttar man notisspalten från fyran skulle man lösa det. Men då blir det rubrikkrock på första nyhetsuppslaget. Och hur ska man fylla…

Rickard Frank ser direkt en lösning:

– Dra lite mer på den här bilden. Och lägg faktarutan där så löser man det.

Vips var det fixat. Nu ska han bara snickra lite på texterna om den nya sajten. Nya Trelleborgsallehanda.se är bara några timmar gammal. Så i morgondagens tidning ska det finnas en helsida om hur den rejält förändrade sajten fungerar.

En förändring som har skett utan att Rickard Frank har varit med och pillat.

–    I princip.

De första läsarreaktionerna var negativa.

–    Så är det alltid när man förändrar något.

På sikt tror han att flödet på nätet kommer att justeras. Allt kommer inte att hamna där. För en mindre tidning har mindre resurser och det gäller att jobba med det som ger resultat. Och även om sajten är en bra marknadsföringskanal så…

– Ska vi få ut mer av papperstidningen så måste vi jobba mer med papperstidningen. Inte mindre.

Hur har läsarna märkt att du tagit över tidningen?
–    Kanske inte så mycket ännu. Men det kommer…

Avsydsvenskifiera TA är en del av hans uppdrag. Att få bort det Nordström & Frank en gång införde. Vilket Rickard Frank hävdar inte var meningen.

–  Vi gjorde ett upplägg för Sydsvenskan och sedan använde man det här också.

Det blev ett stort antal sidor i tidningen varje dag som inte hade någon direkt lokal koppling. Läsarna protesterade mot nyordningen. Både med ord och i handling. Senaste TS-siffrorna visade ett tapp på 700 ex. Rätt mycket om den totala upplagan var 9 900 ex innan. Och till stor del beroende på att det blev för mycket Malmö och annat ovidkommande i TA.
Nu ska tidningen ta tillbaka förlorad mark.

Ett första steg var en pudel i form av en rottweilervalp som publicerades på en kappa i vintras. Rubriken var ”Tack för allt skäll” I kappan berättade tidningen att den tagit till sig av kritiken. Att man ska utveckla det lokala materialet i fem steg. Och att man i transparensens tecken ska visa upp alla förändringar innan de genomförs.

Samt lyssna och justera efter läsarnas åsikter på dessa.

Nu håller TA till exempel som bäst på att ta fram nya kultur- och nöjessidor där det som sker utsocknes ska bli något mer nertonat.

Snart kommer tidningen också flytta från hamnen till händelsernas centrum.
–    Det handlar bara om kanske 500 meter men kommer ändå att betyda mycket.
 

Hur ser TS-siffrorna ut nästa år, då allt är genomfört?
–    Då borde de vara över 10 000.

Men TA ska inte bara vinna tillbaka läsare och designpriser. Tidningen ska också nomineras till guldspaden. Det har Rickard Frank bestämt. Riktigt för vad är inte klart. Och inte när heller. Men det ska gå med bra planering. För Rickard Frank är övertygad:

–  Jag tror inte på slumpen.

Födelsedatum

1973-05-28

Nuvarande arbete

formchef Dagens Nyheter (efter artikeln skrevs)

Tidigare arbeten

chefredaktör Trelleborgs Allehanda
tidningskonsult, delägare i Nordström & Frank

Övrig fakta

Familj: Gift med Kiro. Döttrarna Laura 7 och Nora 4.

Inspirationskälla: Att lyssna på kloka medarbetare.

Stressar av med: AIK, fast just nu är det ju inte så avstressande dock.

Favoriträtt: Kiros laksa som är helt underbar.

Favorittypsnitt: Inget

Favoritsajt: slideshare.net

Favoritvy: Kustvägen mellan Höllviken och Trelleborg som jag åker varje dag är väldigt vacker.

Favoritfråga: Ingen