Annons: PP Pension

Närheten till döden ändrade chefredaktörens syn på livet

Pamela Andersson är chefredaktör på Topphälsa, sportkrönikör i Mittmedia och medlem i SVT:s sportpanel i Gomorron. Sedan 2012 lever hon med en aggressiv men vilande hjärntumör. I dag är det hon som hårdtränar –– för att vara beredd om tumören vaknar.

När Medievärlden besöker Pamela Andersson på det färgglada kontoret på Sveavägen i Stockholm är det bara två dagar sedan hon kom hem från Thailand, där hon varit för att delta i den senaste träningsresan i Topphälsas regi. Resorna har blivit så populära att tidningen under 2016 valt att utöka antalet från 12 till totalt 15 per år.

Pamela Andersson tog över Topphälsa när Frida Boisen lämnade i början av 2012. Under Boisens ledning hade tidningen mångdubblat vinsten och när Pamela Andersson kom dit satte hon upp målet att Topphälsa skulle vara den mest nytänkande och största tidningen i genren. Med det i sikte fortsatte Pamela Andersson att lyfta Topphälsa som 2014 nådde all time high.

– Det kändes riktigt bra och var väl ett slags kvitto på att jag gjorde rätt, säger hon.

Topphälsas många kringaffärer har varit ett bra sätt att hitta nya intäkter, säger Pamela Andersson. Hon och marknadschefen Annika Kvist bollar ständigt affärsidéer och funderar över hur de kan hitta synergier med nya partners.

I dag arrangerar Topphälsa, förutom träningsresorna, olika event som till exempel Topploppet och dessutom driver man en framgångsrik webbshop. Som chefredaktör och ansvarig utgivare är Pamela Andersson ansvarig för alla delar.

– Det roligaste är att jobba med hela affären Topphälsa –– att jag får möjlighet att göra så mycket under ett och samma varumärke. Jag ser tidningen som moderskeppet, och kringaffärerna som bra komplement för att bredda Topphälsa-plattformen.

Hur går diskussionen kring gränsdragningar på redaktionen? Riskerar inte journalistiken att urholkas genom olika varumärkessamarbeten?

– Vi är alltid tydliga med om vi gör ett samarbete med en annan aktör –– då står det ”i samarbete med”. För mig är det viktigt att läsarna ska veta vad som är ett samarbete och inte. Och därför måste det framgå när vi gör något tillsammans med en aktör, säger Pamela Andersson och fortsätter:

– Sedan jobbar vi mycket med sponsorer på våra resor. Det kan till exempel vara aktörer som åker med och föreläser, sponsrar med kläder bland annat eller går in med annonspengar. Istället för att då lägga en annons i tidningen kanske vi lägger de pengarna på en träningsresa med våra läsare. Men som sagt, det är alltid tydligt.

Förutom att behålla –– eller ännu hellre –– öka antalet sålda lösnummer ser Pamela Andersson det som en viktig framtida utmaning för Topphälsa att utveckla kringaffärerna samt att fortsätta värna om tidningens personliga profil. På träningsresorna är det till exempel alltid minst två personer från redaktionen som följer med vilket gjort att man skapat en nära relation till sina läsare och skaffat sig trogna prenumeranter.

Pamela Andersson är uppvuxen i Hudiksvall. Hennes pappa arbetade som transportledare och var vd för Hälsingefrakt. Mamman arbetade som damfrisörska.

Som liten drömde Pamela Andersson om att bli författare eller skådespelare. Men när hon vid 12 års ålder förstod att det var journalister som skrev i tidningen –– inte författare –– så bytte hon spår:

– Det var en aha-upplevelse. Sedan dess har jag hela tiden haft målet att bli journalist.

Första pryon gjorde hon på Hudiksvalls Tidning –– där hennes farfar, som också var politiker, satt som styrelseordförande:

– Jag och farfar var väldigt lika och vi delade flera intressen. Jag var mycket hemma hos mina farföräldrar som liten och där hade vi ofta intensiva diskussioner om journalistik och politik.

I unga år ville Pamela Andersson bli utrikeskorrespondent, men samtidigt drog idrottsintresset hon ärvt av sin far henne åt sportjournalistikens håll. I dag kan hon konstatera att hon framförallt arbetat inom det senare området –– och på cv:t kan hon skriva 16 år som sportjournalist. Genom åren har hon varit på Hudiksvalls Tidning, Sundsvalls Tidning, Dagens Nyheter och Expressen. Därefter arbetade hon tre år som utrikeskorrespondent i New York och London.

Till Bonnier Tidskrifter kom Pamela Andersson 2003. Först var hon redaktör på Amelia, därefter har hon varit chefredaktör för Queen, tidningen S, Allt om Resor (innan den såldes till Expressen, reds. anm.) och i dag Topphälsa. Bonnier Tidskrifter har varit en bra plantskola för henne, säger hon, och mycket har hon lärt sig av inspirationskällan, vännen och tidskriftsdrottningen Amelia Adamo.

När Pamela Andersson pratar om sitt jobb utstrålar hela hennes kroppsspråk entusiasm och glädje. Och det är kärleken till jobbet som drivit henne framåt i karriären –– och det är också delvis den som hjälpt henne att ta sig igenom tuffare perioder i privatlivet.

Till sommaren är det fyra år sedan Pamela Andersson föll ihop i joggingspåret vid Norr Mälarstrand och därefter drabbades av ett epileptiskt anfall. När hon vaknade upp hade hon svårt att prata och av omgivningen fick hon höra att det troligen rörde sig om en stroke.

Men en vecka senare –– efter att läkarna tittat på röntgenplåtarna –– fick hon en cancerdiagnos. Läkarna hade upptäckt en hjärntumör vid talcentrum som bara delvis gick att ta bort. Den dagen den var den värsta hittills i Pamela Anderssons liv.

– Läkarna visste inte hur länge jag skulle få leva. En vecka? En månad? Får jag uppleva julen? Ingen kunde svara på det. Och det enda jag kunde tänka på var mina två små barn, John och Valentina.

Sjukdomsbeskedet kom som en chock. Några tecken på att hon skulle vara sjuk hade hon inte sett –– förutom ”småsaker” som hon tolkade som kroppens reaktion på att hon i samma veva hade börjat två nya jobb, skilt sig och sålt sitt drömhus.

Läkarna ville ta bort så mycket de kunde av tumören så Pamela Andersson fick en operationstid. I samband med det fick hon höra att hon borde sjukskrivas före operationen. Men det fanns inte på kartan för Pamela Andersson, som tyckte att det skulle kännas som ett accepterande av sjukdomen. Istället tog hon semester och inledde en hård intensivträning inför hjärnoperationen för att underlätta återhämtningen efter.

Operationen gick bra, och därmed inleddes nästa steg: strålningarna. Men eftersom tumören inte svarade på dem sattes Pamela Andersson under cellgiftsbehandling. Det skulle bli en smärtsam behandling som periodvis gjorde att hon hade så ont i skelettet att det blev närmast omöjligt att bära kläder. Först när läkarna berättade att cellgiftsbehandlingen hade gjort tumören vilande kunde hon släppa delar av oron.

– Det kändes som att jag andades ut flera år av ångest, berättar hon.

I dag mår Pamela Andersson bra, men hon är inte frisk. Efter operationen har hon fått kraftig migrän som påverkar såväl syn som tal. Dessutom är balanssinnet försvagat, vilket gjort att hon i dag tvingas lämna klackskorna hemma till förmån för lägre skor. Var fjärde månad röntgas hon för att kontrollera att tumören inte återaktiverats. I dag har den varit vilande i ett och ett halvt år men risken att den ska vakna är fortfarande 50 procent.

– Jag tänker att jag har en egen Törnrosa i skallen. Och hon sov ju i hundra år. Om den här sover till den är hundra år kan jag leva ett långt liv.

Tre veckors sjukskrivning följde efter operationen. Därefter började Pamela Andersson så sakteliga att jobba igen. Att ha arbetet att tänka på var bra för återhämtningsprocessen, säger hon:

– Det betydde jättemycket för mig som alltid älskat att jobba. Att företaget gav mig möjligheten att göra det gjorde att jag snabbt kunde komma tillbaka.

Pamela Andersson bestämde sig relativt tidigt för att vara öppen med sin sjukdom. Men att hon skulle vara det var ingen självklarhet från början –– tvärtom. Den första tiden efter sjukdomsbeskedet pratade hon en hel del med sin före detta man Magnus Alselind, redaktionschef på Expressen, samt Expressens chefredaktör, Thomas Mattsson, om hur hon skulle förhålla sig till offentligheten.

– Jag kände att jag ville jag äga min historia. Därför bestämde jag mig för att starta en blogg. Inför det funderade jag mycket kring hur den skulle vara och landade i att jag inte ville vara någon slags levande cancerdiagnos i folks ögon utan istället beskriva kampen och det faktum att man faktiskt kan må bra trots att man kämpar mot döden, säger Pamela Andersson och fortsätter:

– Samtidigt som jag drog igång bloggen gick jag ut med en krönika i Expressen och Hudiksvalls Tidning där jag själv berättade vad som hade hänt, hur det kändes och vad som skulle hända framöver.

Att få sätta ord på sina egna känslor var skönt men publiceringsdagen var fruktansvärt jobbig, minns hon. För i samma stund som hon berättat om sjukdomen öppet blev diagnosen verklig –– och Pamela Andersson tvingades inse att hon var dödssjuk. Men i dag ångrar hon ingenting:

– Att vara öppen har både gett mig och läsarna en enorm energi –– det blev en fantastisk ””circle of hop”e” och har stärkt mig mycket under den här resan.

I augusti 2014 släppte Pamela Andersson självbiografin ”Jag ska inte dö idag” (Bonnier Fakta, 2014) som handlar om hennes upplevelser av strålningar, håravfall och 1,5 år av cellgiftsbehandling. Men den handlar också om hur hon trots det lyckats behålla viljan och hoppet –– och under samma period träffat kärleken i sin personliga tränare och den före detta förbundskaptenen i längdskidåkning Christer Skog. Att skriva boken beskriver hon som fantastiskt bra och som ”en lång jäkla terapisession”. Mestadels skrev hon vid barnens skrivbord:

–– Där inne från barnstolen flödade orden. Jag tror det var för att jag ville vara nära dem eftersom det var för dem jag skrev den här boken.

Sjukdomen har förändrat henne som människa, berättar hon. I dag prioriterar hon annorlunda. På sin lediga tid föredrar Pamela Andersson att umgås med familjen och träffa vänner. Och skratta –– så mycket och ofta som det går. Dessutom har hon blivit mer effektiv, skriver kortare mejl och i dag omger hon sig av människor som ger –– inte tar – energi. Och så tränar hon så ofta hon orkar. Främst för att hon vill vara förberedd om tumören vaknar.

Sedan 2013 är Pamela Andersson Cancerambassadör och året därefter fick hon CancerRehabFondens Journalistpris. I dag tänker hon inte aktivt på att hon ska dö, men hon vågar inte heller tänka så långt framåt, berättar hon. Men nyligen skrev hon faktiskt på ett nytt kontrakt med Bonnier Tidskrifter som sträcker sig över ytterligare två år. Det kan innebära att Pamela Andersson för första gången kommer att stanna över fem år på en tidning. Och ännu finns inga tankar på att lämna, säger hon:

–– Jag tror såhär: Om man börjat fundera över vad man ska göra här näst så har man redan gått vidare. Jag har inga sådana funderingar utan lockas fortfarande av uppdraget och vill vara med och utöka varumärket Topphälsa.

– Samtidigt, jag vet inte hur lång tid jag har kvar och då är det viktigaste att man mår bra och har roligt. Den dagen jag inte känner att det är roligt längre så kommer jag att göra något annat.

Pamela Andersson

Födelsedatum

1965-03-13

Nuvarande arbete

Sportkrönikör i Mittmedia
Medlem i SVT:s sportpanel i Gomorron
Cancerambassadör
Chefredaktör för Topphälsa

Tidigare arbeten

Chefredaktör för Allt om Resor, tidningen S och Queen

Övrig fakta

Bild: Pamela Andersson. Fotograf: Andreas Dienert

Född: 1965

Familj: Maken Christer Skog, barnen John och Valentina och 4 bonusbarn

Bor: Lilla Essingen, Stockholm

Kopplar av med: Läsning och Vinterstudion. Jag älskar att kolla på sport!

Läser: Det mesta. Just nu Tom Malmquists ”i varje ögonblick är vi fortfarande vid liv”

Lyssnar på: Schlagers. Man blir glad av det!

Dold talang: Svart bälte i att fynda på Rea. Har säkert över 300 klänningar i garderoberna.

Medievanor: Gomorron Sverige i SVT till frukost, sedan DN och ett snabbsvep över alla sociala medier. Ögnar Expressen och AB i mobilen i bussen till jobbet och läser Expressen papperstidningen på lunchen. På kvällen vill jag inte missa Sportspegeln. Helgerna är magasinsdagar och Vinterstudion.