Annons: PP Pension

En digital vägvisare

Mark Comerford är tunnelbaneföraren som blev webborakel. Han anser att alla journalister som inte bryr sig om digitaliseringen borde sluta. Eller ”Fire the fuckers” som han själv uttrycker det.

Text: Axel Andén

Att följa Mark Comerford i pressklippen är som att följa webbens historia två år innan den inträffar. I början av 90-talet övertalade han Aftonbladet att satsa på en webbsajt i stället för en BBS, Han propagerade för att alla journalister ska ha en dator och förklarade att det kommer att behövas webbjournalister. Han blev utskrattad på SR när han 1995 påstod att webben skulle bli en viktig kanal för radio ”de tyckte verkligen synd om mig”. För fem år sedan försökte han övertyga reportrar om att bloggar skulle bli viktiga och de senaste åren har han oroat sig över att svenskar låst in sig på Jaiku och Bloggy i stället för att twittra.

Mark Comerford ser hård ut, har en attityd som kan upplevas som arrogant och svär på engelska i varannan mening. Som undervisare delar han ofta upp åhörarna ”en del blir lyriska och en del stänger bara av” säger en tidigare kollega.

Hur går den här dogmatiska stilen ihop med ditt budskap att medieföretagen måste bli bättre på att lyssna?

– Det är ett pedagogiskt grepp: att sätta saker i bjärt kontrast för att tvinga åhörarna att ta ställning och argumentera för sin ståndpunkt. Det är också ett mänskligt karaktärsdrag som jag efter 52 år inte lyckats göra mig av med. Jag kan vara både dryg och självgod.

Har du alltid haft rätt?

– I detalj har jag haft mer fel än rätt, men i det stora perspektivet har jag haft mer rätt än fel. Det jag säger är inte saker som poppat upp i mitt gudalika huvud. Det är resultatet av ständiga diskussioner, tester och ifrågasättanden.

Mark Comerford flyttade från arbetslöshetens Irland i början av 80-talet för att jobba i den svenska varvsindustrin. Han har varit trotskist sedan han var 14 år.

– För mig är allt politik. Jag har alltid varit intresserad av maktförhållanden. Då är teknik och journalistik otroligt intressant, särskilt i kombination. Journalistiken för hur samhället ser på sig själv och tekniken för att den driver samhällets utveckling.

I början av 1990-talet körde Mark Comerford tunnelbana och skrev för Internationalen och Filmhäftet. Han började koppla upp sig redan på 1980-talet för att bevaka den europeiska extremhögern som var stor i BBS-världen. Runt 1992 – 93 började han använda linx, ett textbaserat webbsystem för Unix.

– På den tiden kan jag ärligt säga att jag hade besökt varenda sajt på webben.

Han debatterade mot censur av videovåld och hamnade i ett forskningsprojekt som ledde till att han fick in en fot på JMK. Vid ett möte på Thorbjörn Larssons tjänsterum på Aftonbladet tog Thorbjörn Lindskog med sig Mark Comerford från JMK för att övertala ledningen att satsa på webben. På mötet fanns också en BBS-förespråkare, Expressen hade en BBS på gång och Aftonbladet ville också ha en.

– Jag sade att BBS:n var som en kyckling som man har huggit halsen av. Den sprattlade och såg levande ut, men den var död. Att vi lyckades övertala dem till slut var mycket Bo Hedins förtjänst.

Då det var universiteten som hade internet på den tiden valde de att lägga ut den del av Aftonbladet som passade akademikerna bäst: Kulturen. Mark Comerford satt på sitt lilla rum på JMK och handkodade alla sidor.

På Aftonbladet kunde de inte se sin egen webb, redaktionen fick inte ha internet av säkerhetsskäl. När han kom dit för att visa saker var de tvungna att ringa upp en tekniker som kom med en nyckel och låste upp diskettstationen. Sedan stod han bredvid och väntade tills det var klart.

– Det var då jag insåg att journalister måste sätta sig in i tekniken, annars överlämnar vi makten åt teknikerna. Rödaknappskunskaper är ett stort problem. Du tar in en apa i ett rum och lär den att där finns en stor röd knapp och om du trycker på den får du en banan. Sätter du sedan in den i ett varuhus fyllt av bananer svälter den ihjäl för att det inte finns någon röd knapp. Så är det med journalister som inte förstår den nya tekniken.

1996 startade han en av världens första universitetskurser i webbjournalistik ”global electronic journalism”. Han åkte också runt och höll endagarskurser på redaktioner.

– Jag tror att de flesta äldre journalister har fått sin introduktion till webben genom mig.

Mark Comerford har fortsatt undervisa, för Sida och norska organisationer i Afrika och Asien. Han jobbar också som lärare och rådgivare för universitet och mediehus i England. Han är en överlevare, som utan utbildning och anställning, och trots en tendens att bita den hand som föder honom, lyckats försörja sig som lärare och konsult sedan webben kom till Sverige.

Dagstidningsbranschen stångas med vad han beskriver som ”Oviljan att se framtiden, tryggheten i att titta bakåt”

–    Visst, dröm er tillbaka, men gör det på kvällen med ett glas whiskey när ni ligger i badet, inte på dagen när ni jobbar.

BILD: abwebb

Gänget som startade Aftonbladet.se, inklämda på Mark Comerfors rum: (fr v) Håkan Jaensson och Anders Paulrud från Aftonbladets kulturredaktion, Mark Comerford från JMK, Bo Hedin från Aftonbladet, Aftonbladets vd Gunnar Strömblad och Thorbjörn Lindskog, JMK. Året är 1994.

Mark Comerford om:

Sin filosofi ”Fire the Fuckers”:

Vi går in i en tid där de som säger ”ah, jag kan ingenting om det här” som att det vore ett tecken på ädelhet måste bort. Annars kommer inte journalistiken att utvecklas.

Varför unga journalister är mer hopplösa än äldre:

Problemet är att många unga journalister har en känsla av självförverkligande och berusande makt. Deras guldkantade ord är det viktigaste som finns. De har svårt att ta att sådana som jag kommer och säger: du är inte så viktig, du är bara en del i ett större nätverk som tar fram den här berättelsen. Äldre journalister har ofta släppt lite av den prestigen och är mer öppna för att gå in i annan slags journalistik.

Mediebranschen:

Jag tror att marknaden polariseras, att det finns några gratistidningar och några dyra statussymboler. Större delen av journalistiken kommer att finnas i det papperslösa glappet däremellan, och det är mot det området alla journalister och journalistutbildningar borde rikta sin uppmärksamhet. Det kommer förmodligen att finnas en mängd olika affärsmodeller. Ingen visste hur man skulle tjäna pengar på radio i början och många företag gick under innan mediet blev kommersiellt framgångsrikt. Det kommer att ske med svenska tidningar och jag tror inte att det är en förlust för demokratin.

Lokal journalistik:

Jag tror att om 1 – 2 personer gör djuplodande journalistik på otroligt lokal nivå skulle det gå att finansiera det. Folk är beredda att betala för att någon granskar de skolor deras barn går i och de politiska beslut som berör dem, särskilt om de själva får vara delaktig i jobbet på nya sätt.

Den disruptiva framtiden:

Vi är inne i en teknisk förändringsfas, men den viktigaste förändringen är den tankemässiga: hur vi ser oss själva och samhället. Digitaliseringen fuckar upp dig, den fuckar upp affärsmodeller, relationer, den fuckar upp allt, överallt. Vi pratar om disruptive och det är disruptive på alla plan. Om vi inte kan se att det här är en mycket större förändring än den som sker i vår lilla medievärld kommer vi aldrig att kunna möta den.

Mark Comerford utvecklar sin filosofi ”Fire the fuckers”:

Mark Comerford följer gärna

Födelsedatum

1960-01-01

Nuvarande arbete

Test AB

Tidigare arbeten

Test Test AB

Övrig fakta

Bo Hedin
-Konsult
”En av de viktigaste personerna för den digitala utvecklingen i Sverige. En tänkare, som också kan förklara pedagogiskt. Hans ödmjukhet är alldeles för stor för den person han är.”

Joakim Jardenberg
– vd Mindpark
”Han är inte rädd för att sticka ut hakan och stå upp för det han tror på. Jag gillar hans pedagogiska stil, som liknar min.”
twitter.com/jocke

Joanna Geary
– Webbutvecklare på Times
”En ung person som ständigt experimenterar och försöker hitta nya vägar framåt för journalistiken, och har fått det att ge resultat. ”
twitter.com/timesjoanna

Allison Gow
– redaktör på Liverpool Daily Post
”Öppen för nya saker och testar ständigt nya vägar för journalistik och affärer på nätet.”
twitter.com/alisongow