Maria Rimpis hjärta slår för näringslivsjournalistiken

SvD:s redaktionschef Maria Rimpi om hur SvD gått från en högborgerlig traditionstyngd morgontidning till en pigg mediesajt – och om näringslivsjournalistikens roll för tidningen.

På Västra Järnvägsgatan, alldeles intill Stockholm Centralstation, ligger Schibstedhuset i vilket Svenska Dagbladet sitter – där Maria Rimpi arbetar som redaktionschef. Dessutom är hon spindeln i nätet mot annons- och marknadssidan:

– Det är ett ganska omfattande uppdrag. Och jag kan naturligtvis inte ha kontroll över allt som publiceras utan måste ha personer på nyckelplaceringar som jag litar på och som kan fatta självständiga och bra beslut.

I Vännäs, den lilla ort utanför Umeå där hon växte upp, var det tryggt och bra men trots det minns Maria Rimpi en tidig lockelse att flytta därifrån:

– I Vännäs var det viktigt att vara bra på fotboll. Då var man en stjärna. Men jag var inte särskilt bra på fotboll.

Maria Rimpis pappa var domare och mamman arbetade som bibliotekarie. Och om det är hennes mammas förtjänst vet hon inte, men Maria Rimpi blev en bokslukare och förlorade sig tidigt i böcker som Anne på Grönkulla och Narnia.

Att hon skulle ha ett kreativt yrke har hon alltid vetat, men länge trodde Maria Rimpi att hon skulle syssla med formgivning eller design. Som ung var hon både blyg och försiktig. Egenskaper som gjorde att hon tvekade på om hon skulle passa som journalist:

– Den bild man har av yrket utifrån är att man ska vara lite skjutjärnsreporter; pushig och ”gå på-ig”. Men när man väl är där inser man att det finns plats för olika kompetenser och att det kan vara ganska bra att kunna lyssna och betrakta.

När Maria Rimpi var i 20-årsåldern flyttade hon drygt 80 mil söderut till Göteborg. Tillsammans med dåvarande sambon startade hon en klädbutik och provade på entreprenörslivet. Det gick väl sådär, säger hon, och konstaterar att hon är glad att de kom ut ur det utan skulder. Därefter började hon läsa till arkitekt:

– Innan jag började trodde jag att jag var ganska bra på att teckna, men det skulle visa sig att alla andra var oerhört mycket bättre. Det enda jag fick beröm för var mina texter, så efter något år tänkte jag att jag kanske borde byta inriktning.

Sagt och gjort. Maria Rimpi började på Journalisthögskolan i Göteborg. Men någon examen blev det aldrig, för i början av 2000-talet fick hon praktik på SvD i Stockholm och sedan rullade det på: Först erbjöds hon sommarjobb och därefter ett reportervikariat på näringslivsredaktionen. Trots att hon inte kunde ett skvatt om ekonomi:

– Det är det som är roligt med att vara journalist, att man får möjlighet att fördjupa sig i områden och skriva om saker som man till en början inte har någon koll på men som man lär sig under resans gång.

Maria Rimpi minns hur hon på vägen hem från jobbet tänkte att hon var världens lyckligaste som fick bo i Stockholm och arbeta på SvD – den tidning som hennes föräldrar läste och som hennes eget val föll på när hon själv flyttade hemifrån.

På SvD har hon genom åren haft roller som reporter, redigerare, nyhetschef, chef över Näringsliv och numera redaktionschef. Hon var också med och drog igång SvD:s och Aftonbladets gemensamma ekonomisatsning E24.se. Det roligaste uppdraget – borträknat sitt nuvarande – har varit som nyhetschef på webben, säger hon:

– Det är oerhört kul. Man jobbar mitt i flödet och har full koll på vad som händer. Just på webben är det väldigt intensivt med en ständig uppdatering och en kännbar kamp mot konkurrenterna. Varje dag är en adrenalinkick.

Hennes långa erfarenhet på tidningen gör att hon i dag känner sig väl förankrad i organisationen:

– Jag känner SvD väldigt väl. Både de som jobbar här, vår inriktning och tidningens historia. Jag vet vad som är ”SvD-mässigt” som vi brukar säga.

Begreppet ”SvD-mässigt” används internt och innebär, enligt Maria Rimpi, att ett jobb har rätt innehåll, är trovärdigt och håller hög kvalité utan att vara tråkigt och förutsägbart:

– Vi behöver inte vara starka på Melodifestivalen, men däremot behöver vi vara bäst inom de områden vi prioriterar: Till exempel kultur, skola, försvar – och givetvis ekonomi. Och när vi gör något inom det ska resultatet vara trovärdigt och hålla hög kvalité. Samtidigt ska vi experimentera, ta ut svängarna och överraska.

Kan ni leva upp till detta i det dagliga nyhetsarbetet?

– Inte i allt. Precis som på alla andra ställen händer det att vi släpper igenom artiklar som är mindre bra när det måste gå snabbt. Men vi har krävande läsare och de förväntar sig lite mer av SvD än av andra medier och det präglar mycket av vårt nyhetsarbete, säger Maria Rimpi och fortsätter:

– Men bilden av vad som är ”SvD-mässigt” förändras och vi måste kunna rucka på en del gamla regler och interna idéer om vad vi ska vara. SvD måste förändras med läsarna.

Mycket har hänt i digitaliseringens spår under den tid du varit på SvD. Kan du se att också SvD:s roll har förändrats i takt med det?

– Ja, det skulle jag säga. För tio år sedan var vi andratidning i Stockholm. DN var mycket större än oss. I dag är vi lika stora som DN digitalt – ofta till och med större.

Maria Rimpi konstaterar att konkurrensbilden har förändrats de senaste åren. DN och DI är och har länge varit SvD:s huvudkonkurrenter, men i dag konkurrerar SvD brett och med fler:

– Tittar man på kampen om läsarnas tid är ju Facebook vår största konkurrent. Samtidigt är vi samarbetspartners.

Nyligen berättade Peter Wolodarski att DN ska släppa ett veckomagasin. Hur arbetar ni för att möta DN i konkurrensen om läsarna? Planerar ni något motdrag?

– Det kan säkert bli aktuellt, men det är inget jag kan berätta om nu. Vad jag förstår ska DN paketera om sitt material och sälja det i landsorten. Det kanske inte vi kommer att göra, men naturligtvis måste vi se över vårt helgerbjudande. Vi har en betydligt mer digital strategi än DN, så vårt motdrag blir nog snarare digitalt än print. Men man vet aldrig.

Hur tänker SvD strategiskt kring print respektive digitalt?

– Eftersom många väljer en digital prenumeration för att få tillgång till eSvD så hänger tidningen ihop med det digitala. Detta gör tidningen till en av våra viktigaste produkter, säger Maria Rimpi och fortsätter:

– Men för att kunna lägga resurser på att utveckla onlinejournalistiken har vi försökt göra tidningsproduktionen så smidig som möjligt genom att till exempel lägga mycket redigering utanför huset och omförhandla tryckeriavtal.

Och strategin har varit bra, tycker Maria Rimpi. 2012 drabbades tidningen av ett sparpaket och fick göra flera stora förändringar. Bland annat togs kulturryggen bort. Året efter sattes den nya digitala strategin som man jobbat efter sedan dess:

– Nu går det väldigt bra. Vi har en bra tillväxt på digitala prenumerationer, bra trafikutveckling och lojaliteten ökar. Men det har inte varit en lätt resa, vi har behövt fatta tuffa beslut, till exempel när vi flyttade ut delar av redigeringen. Men sett i backspegeln var det ändå rätt beslut, menar hon.

Maria Rimpi beskriver vidare hur omvandlingen från print till digitalt har gett SvD en annan roll:

– Från att ha varit en högborgerlig traditionstyngd morgontidning har vi blivit en ganska pigg mediesajt. Men utan att tappa trovärdighet och kvalité. Sedan har vi adderat en mer innovativ komponent vilket gjort oss till en av dem som springer snabbast i det digitala landskapet. Läsare som aldrig skulle läst SvD för 15 år sedan hittar oss i dag.

Under 2012-2013 drabbades SvD som de flesta andra tidningar av ett upplageras. Men det har stabiliserats nu, berättar Maria Rimpi, som är försiktigt positiv när hon konstaterar att upplagan till och med ökat enskilda månader – om man räknar de digitala prenumerationerna:

– Sedan vet ju ingen hur framtiden ser ut. Men just nu känns det som att de som är kvar är våra kärnläsare som verkligen gillar oss och vill ha produkten.

Vilken roll har näringslivsdelen för SvD?

– En otroligt viktig roll. Det som särskiljer oss från våra konkurrenter är vår mycket starka ekonomiredaktion, som har haft stora framgångar de senaste åren.

Maria Rimpi tog över som chef över SvD Näringsliv efter Olle Zachrison år 2013 när han blev redaktionschef på tidningen. Men när hon först fick frågan tackade hon nej. I ett par månader saknade därför näringslivsdelen en chef:

– Min instinkt var att säga nej. Jag kände mig inte redo för jag tyckte inte att jag hade alla verktyg. Men sedan förstod jag att SvD Näringsliv behövde en chef och att jag kanske var det bästa alternativet just då och därför ställde jag upp för tidningens skull, säger hon och fortsätter:

– Jag tror att många kvinnor tänker att man måste kunna jobbet innan man tar det, men för mig har det varit en insikt att man lär sig väldigt snabbt under resans gång.

Så småningom slogs SvD Näringsliv ihop med nyhetsredaktionen och Maria Rimpi blev chef för den sammanslagna avdelningen. Vilket blev ett första kliv bort från näringslivsdelen.

– Jag ska inte förneka att jag har mitt hjärta i näringslivsjournalistiken. Det har jag. Men sedan är jag, precis som de flesta andra journalister, intresserad av lite allt möjligt.

I november förra året, när det blev klart att Olle Zachrison skulle bli chef på Ekot, fick Maria Rimpi ännu en gång frågan att ta över hans tjänst. Denna gång var beslutet att tacka ja lättare:

– Som redaktionschef är det nya områden rent journalistiskt, men jag känner mig trygg i att vara chef. Däremot tyckte jag att det var väldigt tråkigt att Olle slutade. För mig var han ett viktigt bollplank och vi jobbade bra ihop.

Maria Rimpi berättar att Olle Zachrison på många sätt har varit en förebild för henne när det kommer till hur en bra chef ska vara. En annan förebild är Anna Körnung, i dag chefredaktör för Mitt i-tidningarna, men en gång i tiden den som anställde Maria Rimpi på SvD:

– Olle och Anna är två personer som har varit viktiga för mig. De är väldigt olika både som personer och chefer, men de har verkliga styrkor som jag skulle vilja ha.

Hur är du själv som chef?

– Det ska väl egentligen någon annan svara på, men en mindre bra sida är att jag kan vara lite väl snabb till beslut och att jag ställer höga krav – både på mig själv och på andra. Men en bra sida, som jag i alla fall vill tro att jag har, är att jag gärna delegerar uppgifter och ansvar och sedan kreddar den som kreddas bör.

Att våga ge ifrån sig ansvar till sina medarbetare tror Maria Rimpi är viktigt som mediechef i dag, när nyhetsflödet är under ständig uppdatering och kraven på att finnas tillgänglig ökar:

– Jag har tre barn och det innebär att jag inte kan vara närvarande hela tiden. Jag jobbar när jag är på jobbet, sedan kommer jag hem och är med barnen. Och först när de har gått och lagt sig slår jag på datorn igen.

I år är det sexton år sedan Maria Rimpi kom till SvD. Förutom kärleken till tidningen är det entusiasmen för jobbet som gjort att hon inte bytt arbetsplats. Maria Rimpi har aldrig haft någon längtan efter att göra karriär utan drivs av en vilja att ha ett kul jobb:

– Mina chefer här har alltid varit bra och sett när jag tappat fokus eller börjat tycka att något är mindre roligt och då har de styrt om mina arbetsuppgifter. Jag vill kunna vara på jobbet och känna att tiden går fort för att jag har roligt. Så länge jag utmanas här och går till jobbet varje dag och tycker att det är en ny resa, så stannar jag kvar.

Maria Rimpi

Födelsedatum

1975-04-29

Nuvarande arbete

Redaktionschef på SvD

Tidigare arbeten

Chef för SvD Nyheter & Näringsliv

Övrig fakta

Familj: Make och tre barn (9,6 och 4 år)

Bor: Huddinge

Kopplar av med: Trädgårdsarbete och Netflix

Läser: Beate Grimsrud ”Evighetsbarnen”

Lyssnar på: Tystnaden

Dold talang: Rätt bra på att slå knopar efter femton års klättring

Kör helst: Mountainbike

Favoritresmål: Allt i norra Sverige, helst på vårvintern

Städar helst: Garderoben

Medievanor: Läser SvD:s, Di:s och DN:s e-tidningar i mobilen på vardagar och pappersvarianterna på helgen. Surfar dagligen på ett gäng nyhetssajter, svenska och internationella. Lyssnar på Ekot på morgonen och tittar på Aktuellt på kvällen. I övrigt Twitter och Facebook, pushnotiser från en drös olika sajter, nyhetsbrev. Lyssnar på dokumentärer i SR play när jag joggar och läser gärna trädgårdsmagasin som avkoppling.