Annons: Fojo

Blev chefredaktör som 23-åring

Margret Atladottir är ”tyvärr” rätt unik som ung, kvinnlig chefredaktör. Men hon är bra på sitt jobb – att ta beslut och ha ansvaret.

FOTO: DAVID MAGNUSSON

När Margret Atladottir erbjöds jobbet som chefredaktör sade en bekant att hon kunde be att få slippa bli ansvarig utgivare.

– Jag sade, aldrig! Det roliga är kombinationen att få bestämma och sedan få skulden. Det är ansvaret som gör jobbet spännande.

En del saker kom som en chock. Som skribent kunde hon vara orolig för hur en text skulle tas emot.

– Men du vet alltid att det finns någon som håller din rygg.  Det är tufft att gå från det till att bli den som ska säga att jag har er alla i min famn. Men jag älskar det!

Hon tycker att rollen som chefredaktör är lite som att vara kapten på ett fartyg. Att vara den som styr och håller lugnet i stormen, och följer med skeppet ner om det sjunker.

– Det är klart att det är stressigt när man blir inslängd som chefredaktör utan erfarenhet. Man får lära sig att hantera stressen. Jag är ändå den som är lugnast här när det blåser.

Nöjesguidens redaktionschef Sandra Nelson beskriver henne som en rakryggad person som tar stort ansvar och har total koll på allt som händer på tidningen. Som är klarsynt, insiktsfull och rättvis. Hon beskrivs som en tidningsmänniska ut i fingerspetsarna, som tänker i rubriker och hur de ska tas emot av läsarna.

Nöjesguiden vänder sig till personer i åldern 18 – 35 som är intresserade av klubbliv, musik och film. Gärna trendsättare, ”personer som vill vara först på bollen”. Margret Atladottir säger att hon har en stor fördel av att själv vara i målgruppen och ha ett stort nätverk där. Dessutom arrangerar tidningen över 70 events varje år som ger tillfällen till läsarkontakt.

– Jag frågar alltid vad människor tycker, var jag än är. Man skulle kunna sätta mig i en skog utan dator eller telefon och jag skulle ändå hitta ett sätta att Googla Nöjesguiden var 10:e minut.

 Nöjesguiden sitter i ett modernt inrett kontorslandskap tillsammans med några it-företag i en vindsvåning på Östermalm. Medievärlden hälsar på dagen efter lämning, och den utpumpade redaktionen sitter tyst framför skärmarna. Margret Atladottir, redaktionschefen, AD:n, AD-assistenten, och praktikanten som har hand om webbplatsen. Det kan vara lugnet före stormen.

– Det är lite kontrovers efter varje nummer. Det brukar vara en tio personer som blir rasande.

Nöjesguiden är en tidning med mycket attityd och hög svansföring. Ibland får skribenterna ta över på bekostnad av den som är föremål för artikeln eller recensionen. Margret Atladottir tycker att Nöjesguiden blivit lite snällare under henne. Att det måste vara smart och roligt när det är elakt, inte bara taskigt.

Den här fixeringen vid att ha koll och attityden att vara lite blasé, är inte det egenskaper som är hämmande för journalistiken, är det inte bättre att vara öppen och nyfiken?

– Det håller jag inte med om. Du måste vara nyfiken för att kunna ha koll på ditt ämne, men du måste också vara ett viss slags person för att skriva i Nöjesguiden. En viss attityd, smart och rolig och ha bra smak.

 Om du får välja mellan att skribenten är uppriktigt intresserad av, och nyfiken på, en artist eller sitter och är dumdryg i bandets loge, vad väljer du då?

– Då föredrar jag ändå det senare, det är berättandet som är det viktiga. Det ska väcka reaktioner, sen får folk gärna tycka att det är dålig journalistik.

Den som följer Margret Atladottir på Twitter får lätt bilden att hon ofta är sur, ett typiskt meddelande kan låta: ”alltså, det är helt sinnessjukt vad irriterad jag är just nu.”

– Ja, men man är arg som redaktör. Det är alltid någonting som går snett. Folk som missar deadline, folk man inte får tag på, allt möjligt. Och bara för att man är tjej måste man inte alltid vara glad och trevlig.

Margret Atladottir har varit feminist sedan hon var väldigt ung ”det är det enda jag alltid trott på” Nu är hon själv en person med makt, och hennes röst når de unga tjejer som utsätts för sexistiska budskap.

– Jag är ingen förebild på något sätt, men när man märker fenomen som bubblar bland våra unga läsare, som att de måste operera sina bröst för att få behålla sina killar, då måste jag skriva om det.

Hon tror också att Nöjesguiden i det dagliga arbetet kan göra skillnad, genom vinklar, omslag och vilka de väljer att intervjua. Hon tycker inte att mediebranschen utgör något gott exempel.

– Jag känner mig tyvärr ganska unik som ung kvinnlig chefredaktör. Ska man komma långt inom medier ska man skriva om mode och jobba för typ Cosmopolitan, säger hon.

Innan hon ens hunnit göra ett nummer kom en våg av kritik mot att Nöjesguiden ”valt bimbovägen”. Att tidningen skulle lämna den seriösa film- och musikbevakningen och invaderas av läppglans och ”bimboämnen”. Kritiken lade sig ganska snabbt efter första numret men de sexistiska breven verkar omöjliga att bli av med.

– Jag tror inte att manliga chefredaktörer brukar få frågor om vem de sugit av för att få jobbet. Det är inte så att jag blir ledsen för egen del, men som människa blir jag väldigt ledsen.

 På andra sidan om en stor skärm sitter marknadsavdelningen som Margret Atladottir har dagliga duster med.       

– Det är en ständig balansgång. Till exempel skulle jag inte gå med på att ha en stor annons på omslaget som inte går i linje med vårt varumärke. Även om jag har en väldigt bra och nära jobbrelation med marknadsavdelningen, så ligger mitt intresse alltid i att Nöjesguiden ska vara en trovärdig redaktionell produkt.

Marknadsavdelningen har anledning att vara nöjd. Räckvidden har ökat rejält sedan 2008.

– Alla älskar den som är bra på det den gör. Jag är skitdålig på många saker, men jag är väldigt bra på mitt jobb.

Hennes pappa är läkare och det var länge hennes plan. Hon har jobbat många somrar i vården, men kände aldrig att det var rätt och anser dessutom att hon är för dålig på matte. Hon har alltid skrivit, dagbok, nätdagbok och sedan blogg.

– När det började gå bra för mig fick jag skriva väldigt mycket. Min första intevju var när jag fick åka till London för att intervjua Pharrell Williams.

– Det jobbiga är att hitta det man är bra på. Det var jättejobbigt för mig när jag jobbade inom vården. Men när man väl hittat det är det bästa som finns.

 Att bli chefredaktör som 23-åring är något som förändrar en. Hon tror att den som har ett jobb där man delegerar mycket gör det i privatlivet också. Den största skillnaden märker hon hos andra människor, i hur hon blir bemött.

– I Mediestockholm är folk väldigt måna om att nätverka. Jag tror inte att vissa personer som hälsar på mig så glatt skulle göra det om jag jobbade med något annat. Men jag gör så själv också. Inte fjäsk direkt, men.

Margret Atladottir vill leva med jobbet, ta med det hem och överallt annars. Hon säger att hon jobbar hela tiden, vad hon än gör.

 Skulle du kunna ha det här jobbet om du inte var intresserad av sakerna ni skriver om?

– Jag tror inte det, det skulle vara ohållbart tidsmässigt. Att känna press att lyssna på de här skivorna och se de här tv-serierna.

 Hur mycket av ditt privatliv delar du med dig av, på bloggen till exempel?

– Hela mitt liv är verkligen inte på bloggen. Mitt privatliv håller jag privat, särskilt mina relationer. Det är ändå inte intressant.

 Margret Atladottir flyttade till Sverige från Island när hon var två år, och föräldrarna har sett till att hon behållit sin isländska identitet. Alla släktingar bor kvar på ön och de har alltid pratat isländska hemma.

– Vi var tvungna läsa en massa isländska böcker hemma, vi tyckte det var dötråkigt. Jag har två identiteter, här känner jag mig som islänning. Där känner jag mig som svensk.

 Har du alltid älskat Nöjesguiden?

– Jag började läsa den när jag flyttade till Malmö när jag var tolv. Jag hade en hatkärlek, jag beundrade skribenterna väldigt mycket, men sade att det var en skittidning för att vara tuff. Sedan när jag började gå ut mycket, och arrangera klubbar och spela, blev det naturligt att jag drogs till Nöjesguiden.

 Vad har du för långsiktiga mål?

– Det låter så dumt, jag har inga långsiktiga mål egentligen.

 Vilket är ditt drömjobb?

– Jobbet jag har nu är ett drömjobb. Det är en ära att få vara chefredaktör. Att få producera i den här cykeln, att få vara en del i det här teamet, att få uppleva den här kreativiteten. Det är som en virvelvind varje månad.

Vad gör du 2014?

– Jag tror inte att jag är kvar här då.  Det skulle inte vara bra för tidningen. Jag kanske jobbar på en annan tidning, kanske en som inte finns nu.

Margret Atladottir

Födelsedatum

1985-06-13

Nuvarande arbete

Tidigare arbeten

chefredaktör Nöjesguiden

Övrig fakta

Född: på Island, till Sverige som tvååring, uppvuxen i Örebro och Malmö.

Bor: Stockholm

Familj: Mamma, pappa, två bröder.

Utbildning: Samhällsprogrammet i Gymnasiet. That’s it.

Karriär: Började som klubbredaktör på Nöjesguiden 2005, har sedan jobbat för Punkt SE, Sydsvenskan.

Tjänar: Helt okej, kan alltid bli bättre.

Gör på semestern: Hänger på Glimminge plantering.

Fritidsintressen: Har inte så mycket fritid, jag umgås med mina vänner så mycket jag kan. Men mitt största intresse är tidningar och musik.

Medievanor: Konsumerar det mesta för att ha koll. Men min favorittidning är Vanity Fair.

Medieovanor: Nej.

Favoritsajter/ bloggar: Nöjesguidens bloggar, Perezhilton.com, Alex Schulmans blogg, Viktor Barth-Krons blogg och mina kompisars bloggar.

Läser för tillfället: Caroline Ringskog Ferrada-Nolis debutroman Naturen, den är verkligen jättebra.

Lyssnar på för tillfället: Min kompis Lina Thomsgårds Spotifylista Begravningslåtar.

Förebilder: Oprah Winfrey och Jonna Berg på Glamour.

Trender som kommer:

Politiken blir det nya heta. Almedalen är det nya Way Out West.

Vi kommer sluta gilla elaka och kaxiga personer

Uteliveti Reykjavik: Helt underbart! Motsvarigheten till Stureplan finns inte. Det är bara ett och samma och alla bara blandas.