maggie_stromberg_foto-anna_bank

Maggie Strömbergs nya fokus ligger på Ekot

Politikreportern Maggie Strömberg om beslutet att lämna Fokus, vikten av att vara konsekvensneutral när det blåser till medial storm och om arbetet med sin hyllade bok om Miljöpartiet.

Förståelse och skoningslöshet var ledorden i arbetet med Maggie Strömbergs reportagebok Vi blev som dom andra –– Miljöpartiets väg till makten (Bokförlaget Atlas, 2016), som hon bland annat tilldelats årets Johan Hansson-pris för.

I boken, som är hennes första, skildrar hon Miljöpartiets historia och utveckling. Ambitionen var att försöka förstå partiet och enskilda personer i det. Vilka är de och vad driver dem? Det var frågor Maggie Strömberg ville besvara –– utan att raljera över lustiga miljöpartister. Samtidigt hade hon bestämt sig för att vara skoningslös:

– Det var viktigt att ta alla på allvar och försöka förstå just dem samtidigt som jag var tvungen att behålla distansen trots att jag kommit nära.

Och enligt de flesta recensenterna har hon lyckats. Att boken skulle få så mycket uppmärksamhet i samband med lanseringen hade hon inte räknat med. Inte att den alls skulle recenseras faktiskt:

–– Det är inte alltid sakprosa blir recenserat. Men kvällen före lansering, på releasefesten, var det en del kulturjournalister där som berättade att det skulle komma recensioner i morgondagens tidningar. Då blev jag jävligt nervös. Den natten sov jag inte alls bra.

Arbetet med boken har pågått i flera år. Maggie Strömberg har gjort otaliga egna intervjuer, åkt på reportageresor och slukat litteratur om svensk politik och politiker. Parallellt med bokskrivandet har hon, med undantag för två tjänstlediga månader, jobbat på Fokus. Stundtals har det varit tufft, berättar hon:

–– Det har varit som att vada i ett träsk i flera år. Jag har inte haft någon semester, inga lediga kvällar eller något som helst socialt liv. Varje kväll efter att min bebis somnat har jag suttit och skrivit på boken.

Eftersom boken upptagit en stor del av hennes liv de senaste åren var hon rädd för att hon skulle känna en tomhetskänsla när den gick i tryck. Men någon sådan kom aldrig. För med anledning av tumultet som drabbade Miljöpartiet under våren har Maggie Strömberg haft fullt upp med att kommentera händelser i partiet.

–– För mig var den rollen helt ny. Även om jag ägnade mig mycket åt analys på Fokus så skedde den ofta i efterhand. Nu var det hela tiden breaking news-analyser, säger hon och fortsätter:

–– Och jag märkte att det jag sa påverkade händelseförloppet på olika sätt. Det tyckte jag var svårt att förhålla mig till. Exakt hur är svårt att säga, men jag tror till exempel att jag var bland de första att uppmärksamma Gustav Fridolins nära relation till Mehmet Kaplan och hur det i sin tur påverkade krishanteringen. Det ledde till mycket kritik internt.

Under den perioden började också personer i partiet höra av sig för att försöka påverka genom att läcka information.

–– Då gick det upp för mig att jag inte bara var en betraktare utan att jag också blev en aktör.

Vad tänkte du om att du hade den makten?

–– Jag tyckte det var svårt just för att man är så ensam som författare. Man har ingen redaktion eller chef att resonera om sådant med. Jag landade i att det enda sättet att förhålla sig var journalistiskt och konsekvensneutralt. Jag måste ju svara på de frågor jag får utifrån min kunskap oavsett hur det påverkar vad som sker efteråt.

Generellt har Maggie Strömberg blivit bra bemött av miljöpartister. Både under och efter arbetet med boken. Hon berättar hur de varit generösa med att släppa in henne –– även när det varit stängda möten och andra journalister inte varit välkomna.

Men att hon lyckats ta sig in i politikens innersta rum beror mer på hur Miljöpartiet är som parti än hur hon är i sin yrkesroll, säger hon:

–– Det är på många sätt ett öppet parti. Och många har tyckt att det är kul att jag skrivit boken just för att det inte finns några böcker om partiet. Även om det finns de som varit nervösa över hur den ska bli har de i grunden tyckt att det varit bra.

En annan förklaring tror hon kan vara att Miljöpartiet är ett självcentrerat parti:

–– Ta till exempel flyktingkrisen. Då handlade det en hel del om hur jobbig situationen var för Miljöpartiet, men mindre om hur jobbig situationen var för flyktingarna.

Maggie Strömberg föddes 1983 i Malmö, där hon också växte upp. Redan som ung började hon intressera sig för att skriva och läsa. Journalist har alltid stått på listan över drömjobb. Men mellan gymnasiet och universitetet tog hon en paus för att ägna sig åt annat:

–– Jag ville göra vanliga tonårssaker, som att läsa franska i Paris. Men när det blev dags att tag i mitt liv där omkring 2004 sökte jag in till journalistutbildningen.

Strömberg hade höga betyg, men till Journalisthögskolan var det intagningsprov –– och det skulle vara svårt hade hon hört. Men hon klarade det, påbörjade programmet och trivdes bra med utbildningen.

Under studietiden arbetade Maggie Strömberg extra på Hallands Nyheter och startade musikmagasinet Novell tillsammans med några kompisar. Tidningen fick mycket uppmärksamhet och såldes på Pressbyrån:

–– Eftersom jag inte kunde något om musik var jag samhällsreporter. Jag skrev bland annat om musikexport och dödsolyckorna på Roskildefestivalen. Det var en extremt lärorik period eftersom vi gjorde tidningen från scratch.

Genom en praktikplats fick Maggie Strömberg in en fot på Sydsvenskan. Efter praktiken blev hon bemanningsvikarie och hoppade runt och gjorde lite olika saker. Men senare skulle det visa sig att Fokus, som hade bra koll på nya generationens reportageskribenter, fått upp ögonen för Maggie Strömberg redan under tiden på Novell. Så år 2012 erbjöds hon ett vikariat där och sedermera blev hon anställd.

–– Det var mitt drömjobb då. Jag uppfattade att den tidningen hade superkvalité och en redaktion som kunde allt. Men det gjorde mig förstås också väldigt nervös och fick mig att undra hur jag skulle kunna platsa där, säger hon och fortsätter:

–– Men jag kom till världens snällaste redaktion. De gav mig jättebra vägledning in i politiken på Fokus sätt –– som var helt annorlunda mot hur jag hade jobbat innan.

Fokus bildades år 2005 av Martin Ahlquist, Karin Pettersson, Lars Grafström och Martin Ådahl. Ambitionen var att erbjuda läsarna ett oberoende nyhetsmagasin som redde ut samband och gick på djupet.

I maj 2015 berättade medgrundaren och chefredaktören Martin Ahlquist att han tänkte lämna Fokus efter sin föräldraledighet. Samtidigt stod det klart att redaktionschefen Anna Körnung skulle gå in som tillförordnad chefredaktör och ansvarig utgivare tills en ersättare utsetts.

Ett par månader senare presenterade ägarna Nordstjernan Johan Hakelius som efterträdare. I samband med att beslutet blev känt meddelade Henrik Frenkel, som inte stod bakom ägarnas beslut, sin avgång som styrelseordförande för Fokus.

Varken Johan Hakelius eller den den nye redaktionschefen Jan Huss skulle tillträda förrän vid årsskiftet:

–– Det blev ett slags vakuum utan chef, vilket gjorde oss till en extremt självgående redaktion. Och det tror jag kanske var lite svårt för den nya ledningen när de kom in. Att vi inte behövde någon chef för att få ut tidningen. Det klarade vi själva.

Kort efter att ledningsbytet började avhoppen. Anna Körnung, Ebba Bonde, Anna Ritter, Maggie Strömberg, Claes Lönegård, Susanne Claesson och Torbjörn Nilsson är alla exempel på personer som valt att gå.

Johan Hakelius själv har i branschmedia sagt att han inte tycker avhoppen är uppseendeväckande utan ser det som naturligt i och med ledningsbytet. Maggie Strömberg är av samma uppfattning:

–– Vi har ju gjort Fokus på vårt sätt och den nya ledningen kom in med uppdraget att förnya och göra på sitt sätt. Och Johan Hakelius som person är lika dominant som drivande, men en nystart kan upplevas som svår när man jobbat på en ”startup-tidning” och varit med och drivit och utvecklat den, säger hon och fortsätter:

–– Det är många som letar efter personkonflikter, men det finns inte riktigt. Jag och Johan Hakelius kommer bra överens men jag kände att jag saknade energi att vara med under omgörningen och då är det bättre att någon annan får vara det.

Hur tror du att det var för Johan Hakelius att komma till Fokus?

–– Min bild är att han trodde att han var ett kontroversiellt val. Han hade nog räknat med stora protester på redaktionen. Att folk skulle hoppa av för att det var han. Men de flesta på redaktionen tyckte att det var ganska kul och spännande att han skulle komma eftersom han uppfattades som intellektuell. Så hans förväntningar stämde nog inte riktigt.

Hon berättar vidare hur Fokus som organisation är platt. Att hela redaktionen kan ha synpunkter och kräva att få gehör för dem.

–– Jag kan tänka mig att det fungerar rätt annorlunda i många andra organisationer. Att det är mer hierarkiskt. Fokus är också en internt väldigt prestigelös redaktion. Man hjälps åt jättemycket, ger varandra text, hjälper varandra att göra bättre texter, bryr sig om varandra socialt. Dels beror det nog på att tidningen är så liten –– alla får göra de här stora jobben som man på andra tidningar konkurrerar om, dels finns det inte utrymme att konkurrera när produktionen är så pressad.

Hur gick tankarna inför beslutet att lämna?

–– Jag var ganska färdig där när jag bestämde mig för att sluta. Trots att jag fått andra erbjudanden hade jag stannat länge, bland annat för att jag ville vara kvar och göra valrörelsen 2014.

Hon upplevde också att hon hade blivit lite för bekväm i Fokus format:

–– På slutet kunde jag sy ihop en 10 000-teckens standardtext på tre timmar. Och det blev bra, men till slut kände jag att jag skrev samma jobb om och om igen. Man samlar de olika pusselbitarna, och så skriver man –– men man förnyas eller utvecklas inte, säger hon och fortsätter:

–– Men sedan är det klart att det på många sätt kändes konstigt att sluta. Vi var ett tight gäng som jobbade nära varandra och vi blev som en familj. Dessutom jobbade min sambo (Torbjörn Nilsson, reds. anm.) på Fokus så tidningen blev också en viktig del av vårt gemensamma liv.

Samtidigt hade arbetssituationen börjat sätta sina spår i Maggie Strömberg. Tidningen går till tryck på onsdagar och utkommer på fredagar. En journalistisk utmaning och slitsam produktion, berättar hon:

–– Att komma ut en gång i veckan och att samtidigt vara en så liten redaktion –– det gör det till en extremt krävande produktion. Måndagar och tisdagar jobbar man i princip dygnets alla timmar. Det tempot är svårt när man har ett barn och jag tror inte att man fixar det hur länge som helst.

Nu ser hon fram emot att börja arbeta med ett nytt medium. I rollen som politikreporter på Sveriges Radios Ekotredaktion ligger det i hennes uppdrag att utveckla och förnya det politiska berättandet. Och att göra både korta och långa format, bland annat för P1-morgon, Studio Ett, Godmorgon Världen! och Ekots lördagsintervju.

–– Ekot är en spännande arbetsplats där man kan göra en hel del olika saker. Det passar min personlighet. Den stora utmaningen nu är att hitta ett sätt att berätta i radio.

För Maggie Strömberg har hennes skrivande handlat om att hitta en särskild rytm och rätt ton. Det tror hon kommer bli viktigt även i radion:

–– Berättarmässigt och dramaturgiskt tror jag att ganska mycket ändå är sig likt. Men det är klart man har ju mindre kontroll än i skrivandet. När det kommer till redigeringen skriver jag på ett liknande sätt –– jag ser texten framför mig i block. Så det tror jag ska gå bra.

Hennes journalistiska strategi är och har alltid varit att leta upp duktiga människor och försöka lära sig så mycket som möjligt av dem:

–– Och folk är otroligt duktiga och hjälpsamma på radion, så jag tror det är en bra strategi även här.

Vad är det som lockar med politikbevakningen?

–– Lockar, ja du, jag kan ju bli väldigt trött på den också. Men det är roligt för att det hela tiden händer saker. Och så har jag lite ingenjörshjärna så jag gillar att kunna något väldigt bra på detaljnivå. Politiken handlar mycket om att man måste förstå relationer och strukturer.

Maggie Strömberg

Födelsedatum

1983-05-15

Nuvarande arbete

Politisk reporter på Ekot

Tidigare arbeten

Politisk reporter och redaktör på tidskriften Fokus

Övrig fakta

Familj: Har 1,5-åriga dottern Helga tillsammans med sambon Torbjörn Nilsson.

Bor: Stockholm.

Kopplar av med: Åker till skogen och plockar nässlor, granskott, smultron eller svamp.

Läser: Negra Efendic Jag var precis som du.

Lyssnar på: Massor av reportage och dokumentärer som jag blivit tipsad om av nya kollegor.

Dold talang: Mycket bra på att fritera olika saker.

Medievanor: Väldigt flödesstyrt till vardags, förutom P1 Morgon och Studio Ett på väg till och från jobbet. Godmorgon Världen och Agenda på söndagar. Har ett tungt Pinterestberoende.