Hannuplockad frälsarkrans

Hon har aldrig skrivit något – aldrig jobbat som reporter. Lena K Samuelsson är tidningsmakare för hela slanten.
"Att göra tidning är det roligaste som finns. Ingenting slår det hantverksmässiga tidningsmakeriet, att få jobba med duktiga människor, reportrar, fotografer, redigerare och göra tidning."
En tuff tjej har fått ett tufft uppdrag – att se till att Svenska Dagbladet överlever. När hon kom från Aftonbladet hette det att hon var en bitch.

Många av de gamla medarbetarna på Aftonbladet har bara positiva omdömen om henne: ”Kanonbra, jätteduktig, tuff, har höga krav på sig själv – och andra. Kort tålamod. Inget negativt att säga om henne. Jävligt allmänorienterad, oerhört påläst. Väldigt kvällstidningsorienterad. Det ska gå undan, inget sitter inte fast.”

Har du kort tålamod?

–– Det kan väl stämma. Jag vill ofta att det ska gå fort, med snabba resultat. Det är ofta nödvändigt i nyhetsverksamheten, att det inte är för lång väg mellan ord och handling – men därmed inte sagt att man inte ska tänka efter först.

Nu finns kanske inte så gott om tid att tänka. Svenska Dagbladets styrelseordförande Birger Magnus sa i en radiointervju för en tid sedan att tidningsledningen kanske bara får tolv månader på sig att vända på den ekonomiska utvecklingen. Vissa bedömare gissar att årets förlust kan bli 200-250 miljoner kronor, efter presstöd på omkring 60 miljoner.

Lena K Samuelsson verkar inte oroad.

–– Nej, det är jag väl inte. Det är klart att det är viktigt hur det går nu under det här året, men jag känner stöd från ägarna för tidningen. Vi fick ett väldigt starkt besked i höstas, det var ju ingen hemlighet att de diskuterade Svenskans framtid då. Men sedan bestämde man sig för att tro på ledningen här och den strategi och den budget vi lagt upp.

Hennes väg till chefredaktörsstolen har gått via Kronobergaren i Växjö – nedlagd – och Arbetet i Malmö – nedlagd – till Aftonbladet – en succé. Kanske talar den utvecklingen för att Svenskan också kan bli en succé.

Lena K Samuelsson är lugn och avspänd när hon berättar om sitt journalistliv, trots att det är stressig fredagseftermiddag i tidningens nya lokaler i Klarakvarteren mitt i Stockholm.
Karriären började på Kronobergaren, den lilla socialdemokratiska andratidningen i Växjö. Lena K pryade på taltidningen när hon gick i åttan. Det ledde till sommarjobb.

–– Jag redigerade ner manus och läste in. Det var en bra skola. Man lärde sig mycket om att hantera texter och fick arbeta i en studio, det var bra. Sedan fortsatte jag med det på skollov och helger.
Lena K gick på gymnasiet, humanistisk linje, men bara ett år. Därefter blev det ett år som utbytesstudent i Boston, USA.

–– När jag kom hem ville jag kombinera att läsa med att jobba. Då gick jag på Komvux och arbetade på tidningen parallellt.

Men du inte tog studentexamen, som det påpekades i någon tidning nyligen?

–– Det där är inte helt korrekt. Det jag inte gjorde var att tenta min engelska. Det var inte så att jag inte klarade ett prov. Jag kan tala engelska.

Lena K sökte sedan till Skurup och gick ettårig journalistutbildning 1985-86.

– Det var en bra skola. Man kombinerade teori och hantverk. Jag kände mig mer manad att gå en sådan utbildning eftersom jag hade jobbat så pass mycket. Jag var väldigt ung, 21-22 år. Jag kände ändå att det inte var riktigt aktuellt för mig att gå Journalisthögskolan då. Det hade jag naturligtvis kunnat göra om jag tentat min engelska. Jag hade ganska bra betyg i skolan, faktiskt.

Lena K var tjänstledig från Kronobergaren under studietiden på Skurup och återvände sedan till tidningen, där hon var nattchef fram till den överraskande nedläggningen, som beslutades av A-pressens ledning sent på hösten 1986.

–– Vi tyckte att det gick ganska bra. Vi började få självförtroende, upplagan gick upp litegrann, och så hade de precis dragit igång ett jippo på stan, en kampanj som kallades Raketen med gratis eftertextannonser. Folk skulle få lägga en talong i en plåtraket som stod på gatan utanför redaktionen. Så skulle de där annonserna publiceras i tidningen, det var så stort allting.
Då kom beskedet, Kronobergaren skulle läggas ner.

–– Plötsligt kom Torbjörn Båth singlande ner i sidenkostym, det var en chock.

Efter Kronobergarens nedläggning flyttade Lena K Samuelsson till Malmö och tidningen Arbetet, numera också nedlagd.

–– Fast den gick väldigt bra när jag var där. Det var då vi var större än Sydsvenskan, jag vill gärna framhålla det.

Hon jobbade med den legendariske Skånechefen Stickan Jonsson.

– Jag var ettaredigerare. De hade väldigt många lokaldelar, jag tror det var fem olika editioner. Då skulle man byta mellan varje edition. Stickan var igång jättemycket hela tiden, han var en sådan människa som stod och hoppade nästan. Allt skulle hända med en gång, allt skulle vara jättebra och jättestort och allt skulle vara med. Han blev jättelycklig om man hade uttryck som full rulle i rubriken, ha ha. Jag jobbade där i tre år.

Hösten 1989 kom ett telefonsamtal från Aftonbladet.

–– Håkan Söderberg ringde. Han hade tidigare varit redaktionschef på Kronobergaren. Nu behövde de redigerare i Stockholm. Jag fick ett vikariat och flyttade upp.

Av en slump fick Lena K en mycket fin bostad. Studiekamraten på Skurup Anders Lindgren, nu på SvD Näringsliv, hade kontakter och ordnade en stor lägenhet i andra  hand på Bastugatan – överst i Ivar Lo Johanssons hus. Där fanns en gammal ateljé med sju meter i tak, en tio meter lång balkong, utsikt mot Riddarfjärden och en solterrass i söderläge.

Hon såg ofta Ivar Lo när han tog sina promenader på kullerstensgatorna. Men när hon mötte honom i hissen blev hon närmast paralyserad.

–– Oj, att få möta en storhet som man själv hade läst. Men han var oerhört vänlig och höll upp dörren och så. Ivar Lo hade två lägenheter i huset, två ettor. Han ville inte slå ihop dem, för han hade en idé om att han skulle gå till jobbet varje dag.

Lena K var på anställningsintervju i Klara men började arbeta i december 1989 i Globen. Då hade Aftonbladet just flyttat dit.

–– Samma sak här, brukar jag säga. Jag har aldrig jobbat i Marieberg utan jag kom hit i september förra året . Då hade Svenskan precis flyttat hit.

Lena K redigerade på natten, fick snabbt fast jobb och var därefter nattchef i många år.

–– En oerhört bra skola. Man lär sig tåla stress, ta beslut och jobba ihop i mindre grupp, ibland under tuffa omständigheter.

–– Att göra tidning  är det roligaste som finns. Det finns ingenting som slår det hantverksmässiga tidningsmakeriet. Redigerarlagen på natten, det är journalistikens Formel 1, sa alltid min nattchefskollega Martin Wåhlstedt. Det är väldigt sant.

Under en kortare period gjordes en morgonupplaga, som kallades kvällsupplagan.

–– Den gjordes på morgonen och kom ut på eftermiddagen.
Lena K var chef för den.

–– Då vände man på helt och hållet på dygnet. Jag gick upp klockan fyra på morgonen, var på jobbet fem och så gjorde vi tidning fram till lunch.

När Anders Gerdin tog över som chefredaktör efter Thorbjörn Larsson blev Lena K Samuelsson nyhetschef.

–– Jag började jobba på dagen, sedan fortsatte jag med det i ett antal år.

Lena K Samuelsson var nyhetschef och biträdande redaktionschef tillsammans med Lena Anderfeldt när affären med de nynazistiska hotbilderna inträffade.

–– Jag var aldrig inblandad i det, men jag jobbade ju på Aftonbladet när det hände och när det blåstes upp, men….

Det är inte kul att prata om, det märks på hennes kroppsspråk. Hon sänker rösten och vill gå vidare.
I november 2000 flyttade hon till Schibsteds gratistidningsprojekt 20 minuter i Köln.

–– Jag lärde känna en annan del av Schibstedkoncernen och träffade många norska kolleger. Det var flera från VG och Aftenposten som jobbade i Köln, där tidningen redan fanns. Det jag jobbade med var en tänkt expansion över Tyskland.

–– Jag tyckte att det var väldigt roligt. Jag hade ju bott ett år utomlands, i USA, men då var jag så väldigt ung. Eftersom jag inte har varit reporter så har det aldrig varit aktuellt med korrejobb eller nånting. Jag har väl aldrig riktigt trott att jag skulle kunna använda min yrkeskunskap och jobba utomlands, och så plötsligt fick jag den här chansen. Det var oerhört lärorikt och berikande.

Att aldrig ha varit reporter – är inte det ovanligt?

–– Nja, på många tidningar är det en vanlig karriärväg att gå från redigerare till nattchef och vidare. Jag tycker det är kul att göra tidning och det var kul att få vara med och göra tidning på tyska.

Så blev du handplockad till Svenskan?

–– Hannu-plockad kanske man ska säga, ha ha. Hannu Olkinuora hörde av sig till mig. Han ville ha in någon mer för att stärka tidningen och redaktionen, någon som hade lite nya ögon och kom från ett annat håll.

Då stod jag i begrepp att börja på Aftonbladet igen, jag hade varit tjänstledig, men då kände jag att det där var jättespännande att få byta genre. Det lät kul, men det var inget lätt beslut att lämna Aftonbladet. Jag hade ju varit där så länge och har starka band med människorna där. Men det var dags att gå vidare.

Omdömen från några av Svenskans medarbetare skvallrar om en viss oro för den nya chefen: ”Hon föregicks av ett bitch-rykte, men hon har inte visat upp det här. Intrycket har varit positivt på det stora hela. Hon är bra påläst. Vi var oroade för att hon skulle uppträda på Aftonbladet-manér inledningsvis, en chef som skulle berätta hur reportarna skulle jobba – typ ’här är rubriken’. Det fanns en viss tendens till det i början, men det gick inte så långt. Svenskan har starka, självgående reportrar, inga 22-åriga vikarier som det går att köra med. Sedan har hon skött sin roll bra och lyssnat på folk – men det är hon som bestämmer.”

Bra påläst, är du det?

–– Det är svårt att bedöma själv.
Lena K läser SvD, DN, Aftonbladet, Expressen och Dagens Industri dagligdags. Det blir också mycket TV-tittande.

–– Som nyhetschef befinner man sig i ett flöde hela tiden.

Hon läser veckopress också: Amelia, Se & Hör, Vagabond, Allt om Mat…

–– Jag tycker det är viktigt att man håller sig bred och öppen, sedan kan man ha olika åsikter om olika tidningar.

Är du kvällstidningsorienterad? Det sägs att du var fascinerad av Anna Nicole Smith, att du helst ville ha bilder på henne i Aftonbladet varje dag?

– Jag tror det är en liten uppvinkling. Jag var ju nattchef under den tiden hon blev berömd i Sverige som HM-flicka, så det var väl inte så konstigt kanske. Men det klart att hon är ett fascinerande fenomen, det kan man inte komma ifrån. Hon är ett slags modern ikon, helt osannolik, en låtsasfigur precis som till exempel Pamela Anderson. Det kan bara hända i Amerika.

Du föregicks av ett bitch-rykte innan du kom till Svenskan. Att du skulle vara väldigt hård, men du kanske tolkar in något positivt i begreppet bitch, precis som många unga tjejer gör?

–– Klart att jag är tuff och kan uppfattas som hård, men bitch – det beror på vad man lägger in i det. Det är något man ofta säger om kvinnor som är raka och tydliga och som tar beslut och bestämmer, medan en man som beter sig precis likadant är en framgångsrik ledare. Det som är intressant är väl huruvida jag levt upp till mitt bitchrykte.

Det säger man att du inte gjort.

–– Det låter väl i och för sig ganska positivt då, ha! Jag kommer från en annan kultur där man är mycket mer direkt och säger saker bara rakt ut. Aftonbladets nyhetsredaktion under press, det är klart att det är en tuff miljö, där man lär sig att bete sig på ett visst sätt.

–– Det är säkert så att min stil uppfattas annorlunda här.  I början tänkte jag mig kanske inte för utan vräkte ur mig saker, men jag har verkligen försökt att lyssna. Här finns en oerhörd kompetens och erfarenhet som det är viktigt att få del av. Jag kliver inte in genom dörren med alla svar och säger så här ska man göra, utan det är i mötet mellan olika erfarenheter som det kan bli något bra.

–– Min ambition är att delta så mycket som möjligt i det dagliga arbetet. Jag leder morgonmötena klockan tio med hela redaktionen. Vem som helst får komma, och avdelningscheferna är ju där förstås. Min absoluta ambition är att ha en timme med redaktionen varje dag för att gå igenom tidningen, prata om sådant som är bra och vad vi borde ha gjort bättre. Genom att delta i det dagliga samtalet vill jag driva journalistiken framåt. Jag är inte den som tycker att man ska sitta på sin egen kammare och fundera ut hur det ska vara och sedan tror att det går att förändra något på det sättet.

Det måste ske i det dagliga arbetet.

Lena K har satt upp tre ord för sig själv om hur hon ska vara som ledare.

Rak – att ha ett rakt samtal och säga vad man tycker.

Tydlig – vara noga med att förklara varför man tycker så och att det finns en tydlighet i organisationen.

Närvarande – att det finns ett öppet samtal hela tiden, att lyssna.

– Det kan man vara bättre eller sämre på olika dagar, men det tycker jag är krav som man har rätt att ställa på sin chef.

Du vill driva journalistiken framåt. Kritiker säger att ni är dåliga nyhetsjägare, framför allt Näringsliv som är tvåa hela tiden. Håller du med?

– Nja, jag tycker inte att Näringsliv är tvåa hela tiden. Det är viktigt att Näringsliv har en bra nyhetsbevakning och där ingår naturligtvis att ha egna nyheter, precis som för den allmänna nyhetsredaktionen.

Vill du satsa på Näringsliv? Varför är nya chefen Anna Körnung i så fall inte  med i redaktionsledningen?

– Näringsliv är en viktig del i tidningen, lika viktig som tidigare. I ett och ett halvt år fanns det en organisation som Hannu Olkinuora valde att ha, med en redaktionschef för varje del. När jag skulle bygga min organisation så ville jag inte ha de där tre linjerna utan jag förde samman det i en redaktionschef (Mia Bjelkholm) med avdelningschefer som jobbar direkt under. I redaktionsledningen sitter också biträdande redaktionschefen Mats-Eric Nilsson och kulturchefen Carl-Otto Werkelid.

Vissa tycker att det är för mycket kultur i SvD. Är det så?

– Det håller jag inte med om. Kulturdelen har ju varit en väldig framgång för SvD och är väldigt bra, tycker jag.

Andra är oroliga för en fortsatt tabloidisering. Blir det större rubriker i Svenskan nu?

– Jag har fått kritik för att vi dragit ner rubrikgraderna, så det behöver väl ingen vara så orolig för. När vi gick över till tabloid så valde vi en egen väg. Den ställer nya krav, vi måste tänka om och det tar tid. Formatet förändrar journalistiken och texterna, man måste välja och prioritera hårdare, bryta upp materialet i flera delar med faktarutor, bakgrunder, grafik med mera. Och tabloiden är ett bra format för bildhantering, det tycker jag vi visade när Astrid Lindgren dog.

Nyhetssammanfattningen på sidan 2 – är inte det lite tårta på tårta?

– Antingen tycker man inte alls att Nyhetsguiden är bra eller så tycker man väldigt mycket om den. Många läsare uppskattar den oerhört mycket. Den är en del i att göra Svenskan tillgänglig i olika tempon. Man ska kunna läsa den sidan och få tillräckligt mycket information för att kunna starta sin dag med en snabb överblick av vad tidningen innehåller, för att sedan kunna återvända på lunchrasten eller vid kaffet eller vad det är och kunna läsa artiklar och fördjupningsmaterial, kolumnisterna och allt annat.

Lars Arnborg

Lena Katarina Samuelsson

Födelsedatum

1964-02-02

Nuvarande arbete

chefredaktör Svenska Dagbladet

Övrig fakta

FAMILJ: Sambo med Niklas Silow, redaktionschef på Aftonbladet

BOR: Lägenhet i Hammarby sjöstad.

LÖN: 145 000 kronor i månaden.

JOURNALISTISK BAKGRUND. Redigerare på Kronobergaren i Växjö, redigerare på Arbetet i Malmö, nyhetschef på Aftonbladet, nu utsedd till första
kvinnliga chefredaktören någonsin på Svenska Dagbladet.

JOURNALISTISK FÖREBILD: Thorbjörn Larsson.

UTBILDNING: Gymnasium, ett år som utbytesstudent i USA, ett år på Skurups folkhögskola.

RÖKER: Håller på att sluta.

DRICKER: Rött vin och bubbel, inte sprit så mycket.

SENAST LÄSTA BOK: Elizabeth Georges senaste på engelska. Läser nästan bara kvinnliga deckarförfattare, som Elizabeth George, Minette Walters, Patricia Cornwell och Donna Leon.
”Jag läste väldigt mycket när jag var yngre, jag var en ständig gäst i skolbiblioteket. Jag kommer inte från någon akademisk miljö på något sätt, men mamma läste alltid mycket. Min första riktigt stora läsupplevelse, som formade mig, var Moa Martinson. Jag läste hennes samlade verk som mamma hade. Det var en tio-tolv böcker. Jag slukade dem och tyckte de var helt fantastiska. Det är fascinerande med böcker som utspelar sig i historisk miljö, att man får lära sig om hur det var förr.
Jag läser också kokböcker som skönlitteratur och slår inte bara upp recept. Jag tycker det är jättekul att laga mat. Det är nästan det bästa jag vet, att komma hem, stå i köket och sno ihop något. Jag är en Kajsa Warg-typ, jag lagar mat på det som finns hemma. Det där hör ihop med att man man läser kokböcker, då samlar man på sig en massa inspiration.”