Jonas Nordling peppar och saltar

Medlemmarna ska peppas och företagsledningarna påverkas. Det är fullt upp för Jonas Nordling denna dysterhöst.

Det är ingen lång promenad mellan Jonas Nordlings tjänsterum i Journalistförbundets hus och Centralstationen. Men ruggvädret gör att vi försöker korta av den ännu mer. 

Journalistförbundets ordförande tar ut stegen för att undvika vattenpölar och sneddar över Vasagatan trots att det är rött. Viljan att vänta på grönt är minimal.

Tåget ska ta oss till Nyköping och en paneldebatt om vad som händer med demokratin när journalisterna blir färre och informatörerna fler. Ett aktuellt ämne då 250 journalister på olika dagstidningsföretag varslats de senaste månaderna. Snålblåsten och höstmörkret känns symbolisk. Men väl inne i kupén är det varmt. 

Sedan Jonas Nordling tog över som ordförande för Svenska Journalistförbundet i maj 2011 har det blivit många resdagar. 

– Mina uppdragsgivare finns över hela Sverige. Då måste jag göra det också. Det är där jag hämtar styrkan. Och alla behöver peppas nu.

Han vet hur det känns att bli nerlagd. I elva år jobbade han på HSB:s och Hyresgästföreningens tidning Vår bostad och var där när den lades ner 2006. Dessutom var han på SVT när 120 varslades där 2008.

– Jag vet hur lätt det kan bli en negativ spiral där man inte klarar av att lyfta blicken. Då man slutar tro på sin egen förmåga.

Men resdagarna handlar inte bara om medlemsvård. Mycket engagemang har också lagts ner på att prata framtid, att sitta ner med företagsledningar och försöka hitta vägar ut ur krisen som båda parter tror på.

Jonas Nordling har ändå en stark tro på att såväl journalistiken som journalisterna kommer att överleva även den här krisen.

– Det finns goda förutsättningar för lokaljournalistik och de som gör extremt fördjupande journalistik. Ren nördjournalistik har en ljus framtid om målgruppen går att hitta.

Som exempel på det nämner han att det i England finns åtta tidskrifter som handlar enbart om karpfiske.

– Nu har de ett större språkområde att jobba med. Men det utgår jag från att  svenska magasin också funderar på, engelskspråkiga editioner. Mainstreamjournalistik däremot, det som hjälper den svenska demokratin att överleva, där kommer affärsmodellerna ha problem om man inte accepterar alternativa intäkter. Där kommer de närmaste åren antagligen avgöra hur vår bransch kommer se ut för en lång tid framåt.

Är det verkligen din och/eller fackets uppgift att hitta det som ska rädda medieföretagen?

– Jag åker inte runt i Sverige för att träffa medarbetare i medieföretag. Jag träffar journalister, kollegor. Förbundet står upp för journalistiken, vilket behövs nu mer än någonsin. Vår uppgift är inte att rädda enskilda företag, det är rädda den professionella journalistiken. Många medieägare har ignorerat journalistklubbarnas kompetens i jakten på företagens överlevnad.

Tåget passerar Stockholms södra förorter. Inte så långt från området där Jonas Nordling är född och uppväxt, Skogås, ett miljonprogramsområde i medieskugga. Är och har så varit. Dit kom journalisterna i princip bara när det hade varit ett mord. Någon lokaltidning fanns varken då eller nu. 

– Det är först i vuxen ålder jag har förstått, och fascinerats av, lokaltidningens styrka.

Den totala frånvaron av lokal bevakning av området har han svårt att förlika sig med.

– Jag förstår inte att det kan misslyckas att kapitalisera på det. Det bor ändå mellan 20 000 och 25 000 människor i Skogås med omnejd.

– Och tar man Haninge och Huddinge, som båda är bland Sveriges 25 största kommuner har de noll egen bevakning om man bortser från gratistidningarna.

Jonas Nordling har en tanke på hur man kan råda bot på det.

– Vi har haft en rätt skev debatt om framtidens journalistik. Ställt medborgarrapportering mot professionell journalistik. Som om framtiden var antingen eller när det egentligen handlar om både och.

– Det medieföretag som sätter kameror i händerna på 30 kids i orter som Skogås skulle göra något som kompletterar dagens utbud. De skulle göra något som skulle skapa stort intresse. Som det borde gå att göra en affär av också.

Ska kidsen vara med i förbundet?

– Det är något vi måste se över. Alla som vill se sig som journalister ska känna att de tillhör vår familj på något sätt. Alla som ställer upp på vår definition på vad journalistik är bör får vara med. Det kan inte handla om man får betalt, eller hur mycket. Bara man förstår prissättningens mekanismer och värdet av en professionell yrkeskår.

Någon mil söderut passerar vi Flemingsberg. Där finns bland annat Södertörns högskola, en av flera institutioner som bidragit till att det just nu finns över tusen studerandemedlemmar i SJF. Vilket är all time high.

– Fast inte baserat på de verkliga behoven, konstaterar Jonas Nordling.

Att det utbildas för många journalister är något som gynnar arbetsgivarsidan. Lönerna hålls nere om det finns många utan jobb att välja och vraka på. Därför borde platserna på journalistskolorna bli färre. Men var och hur många vill han inte gå in på. 

– Det är inte vår uppgift. Men som det ser ut nu så går vi stenhårt in för att organisera studenterna. Och få dem att förstå att de ska ge fan i att gå in och dumpa villkoren. 

Har ni lyckats med det?

– Att organisera dem i alla fall. Men vi noterar också att arbetsgivarna nu börjar ha synpunkter på utbildningarnas kvalitet. Kanske kan vi få dem att förstå att det behövs färre utbildningsplatser men längre utbildningar. 

Förbundet har i dag omkring 17 500 medlemmar. Och kommer att ligga på den nivån även de närmaste åren tror Jonas Nordling. Men medlemmarnas arbetsuppgifter kommer att förändras.

– Vi kommer se fler nya yrkesgrupper på redaktionerna som vi kan organisera, de som knackar kod till exempel. 

Och fler otrygga anställningar:

– Summan av de journalistiska uppdragen kommer nog att vara mer eller mindre konstant fast många kommer att ha det betydligt mer otryggt. 

– Men det är klart, jag har svårt att se att förbundet ska växa. Men så länge journalistiken lever har förbundet en framtid.

Något på spåret. Jonas Nordling tillbringar mycket tid med att resa runt landet. Både för att peppa medlemmar och för att prata framtidsfrågor.

Tåget rullar in till stationen i Nyköping på utsatt tid. Sven Rydén från klubben på Södermanlands Nyheter ser till att vi kommer till biblioteket där debatten ska hållas.

Utanför Olrogsalen serveras rostbiffsmackor och Loka. Jonas Nordling går runt och hälsar. 

De övriga i kvällens panel är Katrineholms-Kurirens chefredaktör Elisabet Bäck, Helena Stålnert, kommunikationsdirektör i stålkoncernen SSAB men med mångårigt förflutet som journalist, främst på SVT samt Martin Schori, webbredaktör på Aftonbladet.se och före detta nyhetschef på Dagens Media som för övrigt i stressen på Centralen köpte en biljett till Enköping – men lyckades ta sig till Nyköping ändå.

Jonas Nordling inleder med att förklara att han i grunden är optimist men att många av hans medlemmar lever i en allt annan än optimistisk tillvaro. Och att det är ett stort problem att arbetsgivarna under de goda åren inte satsat speciellt mycket på utvecklingsarbete.

– Men de bästa idéerna kommer när tiderna är som oroligast. Jag är övertygad att journalistiken kommer att överleva. Men kanske inte som den bedrivs i dag.

De övriga i panelen nickar instämmande. Inte minst Elisabet Bäck.   

Någon debatt blir det egentligen inte. Om man med debatt menar att olika åsikter står mot varandra. Alla är inne på samma linje, att det inte är någon journalistisk kris utan en kris för affärsmodellen.

Det märks att det inte är första gången Jonas Nordling talar inför publik. Någon nervositet syns inte till. Och han får rutinerat publiken med sig genom att köra lite sit down komedi. 

Till exempel tar Jonas Nordling upp att Aftonbladets chefredaktör Jan Helin enligt honom har uttryckt tankar att sponsrad livsstilsjournalistik kunde vara något att överväga.

– Fullständigt förödande för trovärdigheten. Där är Helin ute på farliga vägar. 

Vilket får kvällens moderator Olof Jonmyren, till vardags ledarskribent på Södermanlands Nyheter att säga att nu är Jan Helin inte här och kan replikera.

– Jag brukar använda den metoden rätt ofta. Att hoppa på de som inte är närvarande, säger Jonas Nordling och smilar illmarigt mot publiken som svarar med att skratta.

Han påpekar också att Jan Helin inte lär bli överraskad.

Det finns många förslag att hämta från klubbarna för de medieföretag som vill överleva menar Jonas Nordling. Han berättar till exempel om ett möte på Norrköpings Tidningar nyligen där det kom upp en idé om ett mer transparent arbetssätt. Att berätta varför man gör jobbet, var tanken på att göra det kom ifrån. Om det började med ett tips, ett pressmeddelande eller om idén föddes i det redaktionella samtalet. Eller om det kanske kom från någon pr-agent.

– Jag tror det är helt rätt. Kan vi berätta för läsarna hur tanken kom är det bra. Kan vi inte göra det kanske vi inte ska göra grejen. Transparens är avgörande för vår överlevnad. 

Men ännu mer avgörande är att hitta nya intäktskällor – eller finansiärer. Jonas Nordling är inte främmande för något egentligen. 

– Har redaktionen bara full integritet spelar det ingen roll var pengarna kommer ifrån. Så länge det inte är olaglig verksamhet vill säga. 

En slutkläm som får publiken att skratta igen.

Handfasta argument. Martin Schori, Elisabet Bäck, Helena Stålnert och Jonas Nordling diskuterar journalistikens framtid. – Vi kommer säkert att få se många uppstickare i framtiden. Precis som man har fått här i Nyköping med sajten Lokalsporten, säger Jonas Nordling.

Applåder och en påse praliner blev kvällens belöning. Återfärden till Stockholm sker i baksätet på Helena Stålnerts breda Audi.

Stämningen är god. Alla är eniga om att det var ett bra samtal. Även om det inte blev så mycket om informatörernas roll och inflytande på journalistiken.

– Men det kanske inte är just det som är absolut viktigaste frågan på agendan nu, säger Jonas Nordling och får instämmande nickar från alla i bilen. 

Transparens:

En natt för några veckor sedan drömde jag att Jonas Nordling, i generalsmundering kommenderade mig i egenskap av SJF-medlem att ta på ett bombbälte och ta mig in i ett av Stockholms större mediehus för att där spränga såväl det som alla som jobbade där till häcklefjäll. Med argumentet att det skulle skapa väldigt många nya journalistjobb. Men jag vaknade innan det var dags att skrida till handling.

Och då kom jag fram till att det kan vara en spännande typ att göra ett porträtt på…

JONAS NORDLING

Födelsedatum

1969-01-06

Nuvarande arbete

Reporter på Vår bostad
Ordförande för Svenska Journalistförbundet

Tidigare arbeten

Övrig fakta

Familj: Fru och sju barn  

Den stora barnaskaran har inneburit ett antal saker enligt Jonas Nordling.

• Han har blivit riktigt duktig på logistik

• Det kanske inte alltid är så välstädat hemma

Utbildning: Trainee inom försäkringsbranschen. Journalistprogrammet, JMK.  

Karriär: Folksam, Vår bostad, Bofast, Journalistförbundet, SVT, Journalistförbundet igen.  

Resdagar per år: Många. Men jag reste mycket som reporter också.  

Förebild: Alla som kämpar på i vardagen mot orättvisor utan att tappa tron på kärlek och tolerans.  

Äter helst: Det mesta.  

Dricker helst: Öl  

Medievanor: prenumeration på 10-15 tidningar/tidskrifter. Byter titlar löpande. Läser dessutom det mesta som kommer i min väg. Men kommer ändå aldrig ikapp…. Älskar streaming. Har närmast upphört med tablåtv/radio.  

Medieovana: fortfarande på jakt efter det perfekta blandbandet, numera i form av spellista.  

Fritid: Med min familj.

Okänd talang: Suverän på att spänna cellofan, vilket jag faktiskt är efter många år inom livsmedelsbranschen som tonåring. Men en annan okänd sak är kanske att jag gett ut två faktaböcker, och har tre historiebloggar varav åtminstone en är aktiv. Jag har dessutom en gång skrivit den stora samtidsromanen, och funderar på offentliggöra den inklusive refuseringsbrev när den firar typ 20 år nästa år.