Annons: Mediedagen 2019

”Jag vet att många väntar på att få nita mig”

På Se & Hör var han Beckham, stjärnan i laget. Som ”Robinsonreporter” i Malaysia blev han terapeut åt vissa av deltagarna och hemma i Vetlanda finns ett gäng kompisar som i timmar vill höra senaste nytt om Stureplanslivet i Stockholm. Men i personalmatsalen i Marieberg rynkar många på näsan när den unge kändisreportern kommer i bakåtslickat hår, kostym och blankpolerade skor.
- Jag vet att många väntar på att få nita mig, säger Johan T Lindwall.

Publicerad januari 2004

Han tittar lite under lugg och ser för ett ögonblick ut som boxaren med höjd gard inför match. Ibland berättar en hastig blick mer än flera timmars prat. Många ser i hans unga journalistik första generationen trash news som smittat kvällstidningarna med fördummande virus. Löpsedlarna har skrikit länge nu, om exhibitionisttramset i såpavärlden. De är alla halv- eller helnakna medan skribenten själv har hundratals slipsar och skickar skjortorna på kemtvätt.

Det är något i de olika bilderna som inte stämmer. Men för Johan T är klädseln en fråga om fåfänga och representation. Han vill inte känna sig malplacerad när han går på kändisfest eller till kronprinsessan Victoria. Jeans är för desktopare.

– Jag var på presskonferens i Rosenbad i stickad tröja och jeans. Det gällde Sahlin och tobleronen och jag tänkte att nu får det bli kostym.

En för varje veckodag har han skaffat. Samma med de blanka skorna. Ytan ska åtminstone vara lika fläckfri som det kindpussande kändislivet. Nej, han är naturligtvis inte ansvarig för allt när Expressen vill återta ledartröjan från Aftonbladet. Johan T ska leverera löp och har bra betalt för det.

Ett år delade han rum med Aftonbladets Daniel Nyhlén på Se & Hör. I dag slåss de om löpen och får man tro dem båda leder Lindwall på poäng, trots att Nyhlén sitter i eget kontor vid Stureplan där allting händer. Nyhlén tycker att Expressen kör hårdare på kändiseriet, men har mycket beröm över för sin arge konkurrent.

– Johan är duktig och driftig och hittar ofta nyhetsvinklar vi andra inte ser.

Vilka matcher har du vunnit då?

– Jag har varit först med Madeleines pojkvänner.

Får man tro Johan var han först med att avslöja kronprinsessan Victorias pojkvän, ”en vanlig kille från Ockelbo”. Johans åsikt om sin konkurrent kan man spegla som man vill:

– Vi kan ta en öl ihop, men på jobb är vi konkurrenter. Han är ambitiös och vill också vara bäst, kan ringa när han haft en löpsedel; sett löpet idag? Grattis, säger jag då och lägger på. Oftast snuvar jag honom på grejer, men inte alltid. När Lotta Bromé förlovade sig med sin flickvän, sökte jag både henne och hennes flickvän, men ingen ville kommentera. Då trodde dom att vi skulle publicera det mot deras vilja och gick till Aftonbladet som körde det i tidningen. Alla vill vara bäst, men ibland medger inte omständigheterna det.

Johan T tycker att han är en person som tar ansvar. En löpsedel är inte värd 10-15 års havererade relationer. När det gäller hovet har relationerna varit lite frostiga från och till.

– Så är det alltid. Det går upp och ner. Men dom är så pass proffsiga, så det går över.

Han hittar bara en endaste grej som han ångrar och skäms över.

– Jag skrev för mycket om Kjell Bergqvists skilsmässa från Yvonne Ryding. Jag tror det var 1997, när jag var på Se & Hör. Efteråt har jag förstått att deras barn tog illa vid sig. Jag insåg inte det. Då hade jag backat. Skadar man tredje part är det bättre att säga nejtack, jag avstår.

Tre skäl finns till att Johan T Lindwalls bildbyline finns i Expressen var och varannan dag: Ett: Hans nyhetsnäsa. Två: Kändiskontakterna. Tre: Kungafamiljen.

– Det var därför vi anställde honom. Vi hade haft ögonen på honom länge. Han stack alltid ut hakan iTV-debatter. Vi tyckte det var dags att komma till oss och bli lite vuxen, berättar Lasse Jansson, Expressens bildchef, som tillsammans med dåvarande chefredaktören Staffan Thorsell bjöd på värvarmiddag samtidigt som det skulle sparas på alla kanter.

Själv får Johan T övergången från Se & Hör mer att låta som en slump.

– Jag och Åsa (sambo) hade firat millennieskiftet i New York och på sätena bakom oss i planet hem till Sverige råkade Staffan (Thorsell) och Solveig sitta. Sen ringde de från Expressen och ville träffa mig.
Under drygt fyra år hade han varit Se & Hörs uppburna stjärna och adjektiven har inte slutat hagla än när man ringer upp chefredaktören Tua Lundström.

– Varje tidning borde kosta på sig en primadonna. Johan T är en fantastiskt rolig och arbetssam kille. En anfallare. Som Beckham. Vi andra bar gärna vattnet till honom. Dessutom står han för det han gör. Det enda negativa jag kan komma på är att han inte är särskilt pigg på mornarna.

Trots fina år i skvallerbranschen ville Johan T utvecklas. Därför steg han på det snabbare tåget. På nöjet i Expressen finns hans gamle rumskompis från tiden på Värnpliktsnytt, Anders Nunstedt.

– Han är son till en präst, precis som jag.

Vad säger en präst om att ha en löpsedelsraggare till son?

– Han är stolt. Jättestolt. Ser ju vilket utrymme jag får och Expressen har alltid varit familjens tidning.

Ja, men han är ändå präst…

– Pensionerad. Men han är en player. I grunden. Han var ju själv journalist och vet vad som gäller.
Johan T undrar om jag vill ha en kokosboll till intervjun? Själv har han en fastevecka. En dissighet har klingat av, men det är märkligt hur länge skit blir kvar i en människa, säger han och lägger in den största prilla jag sett. Överläppen spänns så hårt att hans tal blir lätt sluddrigt i bandspelaren. Nu är det murvel till murvel, och han tycker sig kunna släppa på garden en smula.

Det sociala spelet lärde han sig en gång vid församlingskaffet berättar han. Koderna, förmågan att smälta in, är ungefär desamma i kyrkorum som krogliv.

– Efter ett tag blir man mätt på svängenlivet. Folk kindpussas, sen snackar de skit om varandra. Det är en oerhört ytlig värld. Jag har inga vänner där. Jag går dit och visar upp mig, köper det när jag är där. Sen går jag hem och skriver eller kopplar av.

Han berättar att intresset för kändisskriverier ökat explosionsartat de senaste åren. Att trenden först observerades i Norge. Det man kallade human touch-material ersattes av rena kändisnyheter och de tidningar som valde den norska vägen går det bra för. Se & Hör till exempel.

– De vände förlust till en vinst på tio miljoner förra året.

Han berättar att många kriminella finns nära kändisvärlden och att de drar till sig många tjejer. Den så kallade 35-åringen, som först misstänktes för mordet på Anna Lindh, hade han sett vid flera tillfällen på innekrogarna. Många tolkade Johans stort uppslagna artikel, där han själv figurerar på bild, som att de båda var gamla vänner. Det är fel.

– Jag hade sett honom i svängen. När han släpptes valde han att berätta sin story för oss, eftersom han ansåg att Expressen behandlat honom sjyst. Vi tog honom till ett hotell i Karlskrona. Vi var två reportrar, för vi visste ju inte har allvarligt det var med den nye gripne, så det här var the main story. Så visst, det kanske kostade en del. Men jag läste i Sydöstran om att vi skulle ha ätit maträtter som inte ens fanns på menyn på krogen vi varit på.

I bland undrar han hur det står till inne i huvudet på folk.

– Som när det kommer fram killar till Robinson-Robban och frågar om han vill ha sex med deras flickvänner. Fy faan, vad är det för killar? Och vad är det för tjejer?

Känner du inte att du blåser under den här kändishysterin?

– Det har eskalerat och många av de här så kallade kända människorna har vi skapat, Daniel och jag. Vi är, hur heter det…guilty by association. Men det sker inte mot någons vilja. Jag vet att kändismaterialet är viktigt för Expressen. Liksom sporten, opinionen, och nyhetsmaterialet. Jag förväntas leverera löpsedlar och tänker alltid i löpsedlar när jag går ut. En av mina största tillgångar är nog att jag älskar människor. Du lär dig alltid någonting nytt när du träffar en ny människa. I det avseendet känner jag mig lite som Ulf Ekberg i Ace of Base. Han är oerhört social och känner människor över hela världen.

Vilken nyhet har sålt bäst?

– Jag får nästan aldrig reda på försäljningssiffror. Det såg bra ut, kan cheferna säga. Jag är reporter. Jag ska leverera och vill inte lägga mig i för mycket. Då blir man en sån där jobbig jävel som tror att han är chef också.

Johan T säger att många människor har en förutfattad mening om honom.

– Både som människa och journalist. De tycker att jag är en idiot, en kass journalist som inte bryr mig om vad jag sysslar med. De dömer mig som en glassig lirare som kommit in på ett bananskal. Men jag har verkligen suttit igenom nätterna på lokaltidning, ringt in runor efter folk som dött, stått på Tjustskulle i tjugo minus och sett Vetlanda-Boltic. Sysslat med allt från kriminaljournalistik till sport. Den långa vägen började vid 13 år.

– Jag såg en dataspelsrecension av en femtonåring i Expressen. Det var reportern Börje Lundbergs son. Jag vill också skriva, sa jag för jag hade fått min första dator, en Texas 99. Börje har berättat hur han sa ja till en pipig röst.

Recensionerna från Johan T flöt in i tidningen och det kom hundralappar i retur. Stig Alkhagen, legendarisk Expressen-chef, såg till att han fick fortsätta sniffa i yrket.

– Han ringde Janne G. Andersson, på Östra Småland. Ge Johan sommarvik på Västerviks-Demokraten! Jamen, han har ju inte ens körkort, sa Janne G. Ge honom jobbet, sa Alkhagen. Den sommaren cyklade jag mellan olika jobb för 10.000 kronor i månaden. Jag har väl aldrig varit så rik och fick göra jobb på Stefan Edberg som kom hem efter att ha vunnit Wimbledon, 1987 tror jag det var.

Han fick fota och faxa varje kväll och vikarierade på flera av de småländska landsortstidningarna, före första mötet med Café Opera i Stockholm. Då var han 18 år. Såg gäster som Johannes Brost och Stenbeckgänget med Aschberg i spetsen gå före i kön.

– Då tänkte jag: En dag…

Journalistik eller juridik var länge den stora frågan, ”Thomas Martinsson, advokaten med slickat hår var oerhört häftig.”

– Men tre dar i Västerviks tingsrätt gjorde att jag faktiskt blev sjuk. De intressanta brottmålen finns ju i Stockholm och jag insåg att min tingsmeritering skulle innebära två år i mörka, dammiga lokaler med rattfyllor och misshandel. Det blir inte kul…

Femton år senare har han mobilnumret till några kvalitetsnamn, framför allt när det gäller hovet, och på redaktionen kan man ringa honom mitt i natten för att kolla upp ett rykte.

– Ibland räcker det med ett eller två samtal och jag har grejen hemma. Då känns det bra.

 När vi träffas har han haft en lång lugn period. Rättegången mot Mijailovic och morden i Knutby har dominerat löpsedlarna. Han använder tiden att ladda för nästa period med kändismaterial.

 – Men ligga på grejer vågar jag inte. Då är risken stor att den sitter i Aftonbladet i morgon.

Han säger sig ha största förtroende för chefredaktören Otto Sjöberg.

– Det var svajigt innan han kom. Men han vet vad han vill och fattar direkt när man pratar med honom. Vi har en väldigt stark ledning och kommer att gå om Aftonbladet igen.

Vad får dig att tro det?

– De har lagt sig på defensiven och underskattar oss. Tror att dom är så bra och duktiga. Det är farligt för dom, men bra för oss. Jag tror att Expressen gjorde samma misstag en gång i tiden.

Finns det någon människas åsikt om dig du skulle vilja lyssna till?

– Ja, det skulle faktiskt vara ganska kul att höra vad Victoria tycker om mig.

Jag skickar frågan vidare till hovet och läser svaret på e-posten att den frågan har kronprinsessan svarat på tidigare, direkt till Johan T Lindwall.

Men den hemligheten får han ha för sig själv.

Hans Wigstrand

Johan Tore Lindwall

Födelsedatum

1971-10-19

Nuvarande arbete

Reporter Expressen

Tidigare arbeten

Reporter Se & Hör

Övrig fakta

Uppdrag: Ragga nyheter som Expressen gör löpsedlar av
Bor: Lägenhet tillsammans med Åsa Sjölin ett stenkast från Stureplan
Rötter: Vetlanda. Mamma Marita är journalist på Vetlanda-Posten, pappa Bengt var journalist som omskolade sig till präst och yngre brodern Sven är frilansfotograf i Göteborg.
Gör om fem år: ”Jag har alltid varit målinriktad och aldrig tänkt vara på samma plats i mer än fem år. Men får se vad som händer.Vad vill tidningen med mig?”
Bra film: Torsk på Tallinn
Bra bok: Det stora avslöjandet (Guillou)
Fritid: Golf (handicap 28, ”jag har så sällan tid”)och löpning( springer fem mil i veckan för att få energikickar)

 Februari 2004