Annons: Fojo

Chefredaktören som ser i rosa

När hon "fick sparken" från Expressen lärde hon sig att göra perfekta margaritas. Men till Dagens Industri var hon alltid välkommen tillbaka, och det blev hon som fick ta över som chefredaktör när Hasse Olsson lämnade efter 22 år.

Publicerad november 2002

Dagens Industri byter chefredaktör och ansvarig utgivare. Av det blev det tre helsidor i den egna tidningen. Två om Gunilla Herlitz, som tillträder, med jättebild på henne och familjen, och en om Hasse Olsson, som fortsätter att som vd och håller reda på kulorna i de tio tidningar som ingår i DI-gruppen.

Låt vara att det gått 22 år sedan redaktionen senast bytte chef, men uppmärksamheten i DI den 7 september ger ändå en hint om tidningens självbild. Liksom det faktum att Hasse Olsson i praktiken utsåg sin egen efterträdare illustrerar vilken ställning han har i mediehuset på Torsgatan. Därmed ges också en antydan om hur stora de skor är som Gunilla Herlitz ska kliva i på nyåret.

Särskilt oroad verkar hon inte där hon sitter nere i kajutan, sammanträdesrummet på DI. Säger att hon har höga klackar, så Hasses skor fyller hon nog, samtidigt som hon öser beröm över chefen. ”En otrolig tidningsmakare och en stor människa med ideal”, som hon lärt sig så mycket av.

Med eller utan klackar i Olssons skor: hon gillar att ha inflytande och hon vet hon vad hon vill. Väl bekant med tidningen är hon också. Hon började där som reporter för 15 år sedan. Rekryterades av Hasse Olsson. När han frågade om hon ville ta över kände hon sig så stolt att hon blev tårögd.

– Han känner mig otroligt väl. Både mina starka och mina mindre starka sidor. Det är inte som att köpa grisen i säcken.

Någon lång betänketid för att svara ja behövde hon inte, eftersom hon alltid trivts på DI, som hon beskriver som en trevlig och lättsam arbetsplats utan intriger där folk mår bra.

Deklarationer inför framtiden har Gunilla Herlitz hittills varit försiktig med. Det enda hon sagt är att hon kommer att ha fokus på nyhetsarbetet och att hon ska försöka sitta nyhetschef ett par dagar i veckan samt att hon har för avsikt att satsa mer på kvinnor. Det sistnämnda föranledde ett antal kvinnliga frilansar att omedelbart höra av sig och erbjuda sina tjänster. Ett missförstånd.

På DI-redaktionen är det rätt hyfsat beställt med fördelningen. Runt 40 procent uppges vara kvinnor. Däremot finns det få kvinnliga chefer. Och även om det finns manliga medarbetare som beskriver redaktionen som en grabbig bunker hävdar den tillträdande chefredaktören att  det inte finns någon machokultur på tidningen eller att redaktionen präglas av manliga normer. Hon, fyrabarnsmamman, är ju själv är bästa beviset på detta, anser hon.

Fler kvinnliga chefer på redaktionen och fler kvinnor på  ettan och i tidningen, för även om de är få på den absoluta toppen i näringslivet (6 procent), så finns det åtskilliga på middle management-nivå.
I väntan på varannan damernas i toppen, ”det kommer ju att ta 73 år”, får man göra mellancheferna synliga och för det måste man jobba aktivt, anser Gunilla Herlitz.

– Inga män kommer ju att klaga över att det är fler kvinnor i tidningen.

För några år sedan fanns det långt gångna planer på att göra en Damernas DI, men de hamnade i skrivbordslådan. Är det kanske dags att ta upp dem igen?

Nej. Här ska inte göras någon tidning för vare sig kön eller etniska tillhörigheter, låter den tillträdande chefen förstå. Fast hon uttrycker sig mer tjejigt drastiskt än så. Till hennes sätt att tala och förklara hör att spela upp små scener, då hon förvränger rösten och med minspel visar vad hon tycker.

Över huvud taget är hon mycket lite på sin vakt när hon talar. Inga ängsliga och eftertänksamma pauser. Inga longörer. Klara besked. Några välkryddade vändningar. Ja. Nej. Rakt på.
Det stämmer väl med vad hennes omgivning berättar.

Rak, tydlig och tuff, sägs hon vara, vilket en del tar illa vid sig av. Andra omdömen: Oerhört kunnig. Tar plats. Krävande. Hon är ingen som går omkring och duttar med personalen precis,  säger någon, medan den som känner henne också utanför jobbet framhåller hennes stora värme och empati.

Själv  säger hon att hon är  idérik och entusiasmerande. Och tävlingsmänniska. Oavsett om det handlar om att tävla med redaktionsteamet, om en tennismatch, om att hennes bullar uppskattas mer än svägerskans eller om att göra den perfekta margaritan.

Det sistnämnda bestämde hon sig för att träna på när hon, som hon säger, fick sparken från Expressen – hon blev utlasad –  och hade drygt två vintermånader att fördriva innan hon skulle återvända till DI. Förutom att förkovra sig i drinkblandning bestämde hon sig för att ta tennis- och pianolektioner.
Gunilla är välutbildad och har ordentligt på fötterna, men hur kommer det att gå för henne att ta över efter en person som så förkroppsligar DI som Hasse Olsson? funderar en före detta kollega. Hur ska hon kunna sätta sin egen prägel på tidningen?

Hon kommer att få det betydligt tuffare än hon tror, om det inte vänder för den rosa raketen, spår en av hennes nuvarande arbetskamrater, som frågar sig om hon kommer att klara en eventuell fajt med ägarna.

Några fajter tror hon emellertid inte att det blir. Det finns en för stor krisinsikt i organisationen för det.
Efter exeptionellt goda år vände det nedåt för DI i fjol. Upplagan sjönk och annonstillströmningen mattades.  Annonserna för tjänste- och lyxbilar tycks emellertid spela i sin alldeles egna division.

– Vi backar i år också. Vi har tappat lite upplaga, men det går att vända. På annonssidan tar vi marknadsandelar, säger Gunilla Herlitz och påpekar att tidningen ändå är Sveriges mest lönsamma.

Att DI backar med en börs som gått ner 30 månader i rad tycker hon inte är underligt alls.

– Vi skriver visserligen inte bara om börsföretag, men vi har börsfokus. I stället för eländesbörsen får vi skriva om annat. Och det gör vi.

På frågan vad det är som är så spännande med ekonomi svarar hon att det inte bara handlar om siffror. Ekonomin är drivkraften ”sedan handlar det ju mycket om människor”. Att ekonomijournalistiken och dess utövare allt oftare möts av kritik viftar hon undan med ett ”de som klagar kan ingenting”. ?Deltar Gunilla Herlitz själv i börsspelet?

Nja. När hon äntligen kom sig för att köpa de H&M-aktier hon så länge tänkt på, ”kläder behövs ju”, så stod de som allra högst. Sedan har de bara sjunkit. Så nu äger hon dem samt ”några i Tele 2 också”. Att det inte blivit fler skyller hon på att hon inte är intresserad av att köpa och sälja, vilket hon i sin tur tror beror på att hon är för harig.

I familjen Herlitz-Gunnarsson är båda makarna i karriären. (Torbjörn Gunnarsson arbetar på Hagströmer & Qviberg Fondkommission.) En au pair får vardagen med alla bestyr att hålla ihop, så att man slipper tjafsa om trivialiteter utan i stället kan vara tillsammans och ha roligt.

Att inte ha dåligt samvete för vad hon än bestämt sig för är viktigast för att få både jobbet och familjen att rymmas inom dygnets timmar

– Är jag på Rebeckas dansuppvisning så är jag där för att de är viktigast och för att jag valt att vara där.

Likadant är det när jag befinner mig på jobbet. Varje ögonblick i veckan är det jag som har kontroll. Det har tagit ett tag att komma dit.

Hon har ålagt sig ett strängt schema utan alla de aktiviteter utanför jobbet som personer i hennes position ständigt blir inbjudna till.

– Tiden till sådant finns helt enkelt inte. Jag går direkt hem när jobbet är slut.

Ett andningshål utanför redaktionen har hon i en grupp kvinnor som hon träffade då hon gick Bonniers förläggarutbildning.  Vid regelbundna luncher och över e-posten träffar hon och samråder med Carina Nunstedt, Annika Persson och Alice Bah. De är varandras bollplank och lyssnare. Inte minst i lägen då någon av dem har stora saker i görningen. Som till exempel att byta jobb.

Karin Lindell

Gunilla Herlitz

Nuvarande arbete

Tidningschef Dagens Nyheter

Tidigare arbeten

Tidningschef Dagens Industri

Övrig fakta

Född: 1960, uppväxt i Danderyd
Bor: på Lidingö
Familj: make Torbjörn Gunnarsson, fyra barn i åldrarna 18 till 6 år
Ville bli: ”FNs första kvinnliga generalsekreterare fram till jag var 19”
Utbildning och karriär: civilekonomexamen från Handels i Stockholm. Därefter, när de visade sig att jobbet på banken inte kändes riktigt bra, Poppius journalistskola. Började som reporter på Svenska Dagbladets näringslivsredaktion 1984. Var reporter på Dagens Industri 1987-1998 och redaktör för DIs månadstidning samt nyhetschef  fram till 2000; redaktionschef på E24 (2000), reporter/ nyhetschef på Expressen (2001-2002) och sedan tillbaka till  DI som biträdande nyhetschef.
Höll på att gå till TV4s morgonsändningar 1992, men efter avtackningschampagne och välgångsönskningar  upptäckte  hon att hon var gravid med andra barnet och kände att supertidiga morgnar inte var det hon då behövde. Snabbt samtal  under juldagarna till Hasse Olsson, som skrattande önskade henne välkommen tillbaka. ”Jag kände mig dräktig som en elefant innan Andrea föddes den 25 augusti.”
Fritid: abonnemang på Operan med maken (hon föredrar Verdi, han Wagner); läser (”har elva böcker på gång samtidigt”, bland annat Eyvind Johnsons Hans nådes tid och Simone de Bouvoires Det andra könet); tränar, sprang nyligen halvmaran med äldste sonen; åker skidor, helst utför; spelar tennis. Sommarställe i Gryts skärgård.
Present att minnas: När Gunilla Herlitz fylld 40 fick hon en Mercedes – en cab – av sin man. Inslagen i brunt papper stod den utanför huset i Hersby på morgonen när hon vaknade. Det tog hela natten att göra paketet.

AVDELNINGEN ANEKDOTER
När Gunilla Herlitz utsågs till chefredaktör blev maken Torbjörn Gunnarsson inte särskilt förvånad. Däremot oerhört stolt. Och lite putt på omgivningen, som inte tycktes förstå hur stort det här var. Varför ringde ingen till honom och gratulerade eller skickade blommor? klagade han.  Äntligen kom det i alla fall en gratulationsbukett. Praktfull och gul. På kortet stod det: Du måste vara en fantastisk man som är gift med Gunilla Herlitz.
Avsändare var, skulle det visa sig,  hustrun.