Annons: PP Pension

””Mitt mål var att hålla käften och lyssna””

För en och en halv månad sedan kom Eric Ljunggren tillbaka till tidningen han var med och grundade som sextonåring. I dag är han chefredaktör för Metro –– som han beskriver som ”Sveriges bästa plantskola”.

Eric Ljunggren låg på soffan och åt chips framför tv:n när telefonen plötsligt ringde. På andra sidan luren hördes kompisen Leo, som arbetade som ”kalendarienisse” på Metro. Han undrade om Eric Ljunggren ville börja jobba på tidning.

När Metro startade var tanken att det skulle vara en renodlad nyhetstidning helt utan sport. Men ett par veckor innan första numret kom ut insåg man att det kanske ändå vore bra att ha resultattabeller på måndagar och fredagar –– efter de stora elitseriedagarna:

–– Då frågade de runt på redaktionen om det var någon som kunde rita en sporttabell men det visade sig att man lyckats anställa en hel redaktion där ingen kunde läsa en tabell. Eftersom pengarna var slut frågade de Leo på kalendariet om han hade någon kompis som gick medialinjen på gymnasiet, kunde Macintosh och gillade sport.

Metro gav Eric Ljunggren order om att komma in på söndagar och efter skolan på torsdagar. Dessutom fick han en gul personsökare som de skulle ringa på om han behövdes även andra dagar:

–– Den ringde hela tiden när jag var i skolan. Till slut blev lärarna irriterade så jag bad Metro ringa när jag inte skulle komma in i stället. Då ringde den aldrig mer.

Vid 32 års ålder tog Eric Ljunggren beslutet att lämna den tidning han tillbringat halva sitt liv på. Rollen som lockade var som chef för DN Stockholm. Där stannade han i fyra år innan han återvände till Metro i september i år:

–– Jag ville absolut inte lämna DN. DN befinner sig i en enormt spännande fas just nu. Men att gå till Metro och få chansen att vara med och leda den tidning som jag var med och startade när jag var sexton år verkade alldeles för spännande.

Under avtackningen på DN inledde Eric Ljunggren sitt avskedstal med att säga: ””På DN har jag bara gjort en sak, jag har sagt ja””. Och just det där ja-et ska han återkomma till flera gånger:

–– På både DN och på Metro kryllar det av duktiga människor som är bra på saker och som brinner för det de gör. Och de kommer att överleverera om man bara säger ja.

Eric Ljunggren berättar hur han, när han kom till DN, testade sina dåvarande chefer Gunilla Herlitz och Åsa Tillberg gång efter annan genom att förklara att han förstått att DN brukar göra på ett visst sätt –– eftersom de alltid gjort så –– men att han tycker att de borde göra på ett annat sätt i stället:

–– ”Ja men gör det då”, svarade de, varje gång. Efter ett tag slutade jag fråga och gjorde bara som jag ville göra. Att få det förtroendet från dem var väldigt viktigt för mig på DN och det hoppas jag kunna leva upp till här. Jag vill att mina medarbetare ska våga säga vad de vill göra. Säger man nej för många gånger kommer de sluta att komma och då får man sitta där ensam.

Men måste man inte ibland säga nej på grund av andra skäl som till exempel kan vara ekonomiska?

–– Jo, det är klart. Men om man har som mål att säga ja varje gång och i stället måste motivera för sig själv varför man säger nej så har man vänt på processen.

Någon journalistutbildning har inte Eric Ljunggren, men anställd har han varit sedan sin studentdag. Han berättar hur han som ung gick i skolan på dagtid, jobbade på kvällar och pluggade på nätterna. På studentskivan fick han ett anställningskontrakt i studentpresent.

Hur viktig är en journalistutbildning i dag?

–– Det är ett enormt plus om man söker jobb som journalist. Eller åtminstone tycker jag det. Men det är inget måste. Det finns andra saker som kan vara ett plus.

Vilka egenskaper är viktiga som journalist?

–– Det beror på vad man vill göra. Ska du klappa ihop sidor, skriva storyn som förändrar världen eller vill du möta folk på din lokala ort. Vilka egenskaper som behövs beror helt på vad man är ute efter, säger Eric Ljunggren och fortsätter:

–– Men som redaktör letar jag efter människor som bidrar till en mix på redaktionen. Någon måste vara den som alltid säger emot, någon måste vara den som alltid kommer med galna idéer och någon måste vara klippan jag kan luta mig mot när allt går åt fanders och tryckpressar havererar. Sedan vill man förstås också ha den reporter eller fotograf som gör jobbet som verkligen gör avtryck.

Under en period hade Eric Ljunggren tankar på att bli fotograf. Men bara i hans klass var det åtminstone två personer som var duktigare än honom, så det var bara att ””göra matten””, säger han.

Hur tänker du kring det i dag?

–– Om man säger såhär: Jag har fortfarande inte släppt tanken på att bli målvakt i AIK:s a-lag. Jag inser dock att chansen är försvinnande liten. Men om AIK:s sportchef Björn Wesström ringer och är desperat så ställer jag upp.

Redaktionen på Metro har inte Eric Ljunggren riktigt hunnit lära känna så mycket som han önskat än, eftersom han behövt tillbringa allt för mycket av sin första tid där i möten. Men målet är att vara mycket ute på golvet.

– Det är ju det som är kul med att jobba på en tidning, säger Eric Ljunggren, inte att sitta här inne på ett ödsligt kontor.

Mycket har förändrats sedan han lämnade Metro för fyra år sedan. Då hade man just börjat satsa digitalt. Nu märks det tydligt att företaget lagt fokus på just digital tillväxt. I dag är det mobilsiffror man pratar på morgonmötet. Och just att Metro har utvecklats och förändrats var en förutsättning för att Eric Ljunggren skulle vilja komma tillbaka, säger han:

–– Att komma tillbaka till samma arbetsplats och göra samma sak med samma människor är inte så utvecklande. Men att få komma hit, lära mig saker och brinna för något nytt –– det var det jag ville.

Vad tar du med dig från Dagens Nyheter?

–– Det där ja-et tror jag. Innan jag kom till DN hade jag nog inte förstått vad jag var bra på. Det var egentligen Josefine Hökerberg som sade till mig att skillnaden på mig och andra chefer var att jag sa ja. Men om man omger sig med människor som de som finns på Stockholmsredaktionen eller Metro måste man helt enkelt utgå från att de är duktiga och säga ja till det de vill göra.

Vad vill du göra på Metro?

–– Metros idé är att göra tvärtom. Uppdraget här blir att fortsätta göra det. Vad gör alla andra? Då gör vi tvärtom. Att hitta den luckan som ingen annan ser och fokusera på den. Vi ska inte vara DN, men vi ska inte heller vara tuttar och gulliga kaniner.

–– Vi har byggt upp något under 20 år som vi inte får slarva bort. En trovärdighet. För många människor i Sverige är Metro tidningen med stort T –– det måste vi bygga vidare på och vara stolta över.

Vad är det för gäng som arbetar på Metro?

–– Ett ungt, drivet och glatt gäng. Det är en fantastisk stämning ute på redaktionen. Metro är en redaktion där människor tillåts att växa. Metro är en fantastisk plantskola och arbetsplats för den som vill få ansvar och testa sina egna vingar. Jag tror inte att man ska vara på Metro i 16 år, vilket kanske låter ironiskt när det kommer från mig. Men jag tycker att man ska komma hit och brinna och växa för att sedan gå vidare. Sedan kan man ju alltid komma tillbaka fyra år senare.

Vad är viktigast för att behålla liv och glädje på en redaktion?

– Jag tror att det är att säga ja. Att man lyssnar på idéer och låter människor driva igenom dem. Jag struntar högaktningsfullt i om personen som har en idé är Hugo 23 år, Pontus 32 år eller Linnéa som är redaktionschef. Den som har en bra idé och brinner för det är den som ska göra det.

Sina egna idéer får Eric Ljunggren från människorna runt omkring sig. Och han ser det som sin viktigaste uppgift att bygga ett lag som har bra idéer, vill göra saker och vågar komma med förslag. Än så länge trivs Eric Ljunggren väldigt bra i rollen som chefredaktör:

–– Det är en ära och ett stort ansvar. Dels att förvalta det vi byggt upp med våra läsare, dels att tillsammans med redaktionen bygga upp något som vi kan vara stolta över.

Hur ska Metro fortsätta växa?

–– Vi måste titta på vilka läsare vi har och vad de behöver i sina liv. Det var så samtliga vertikaler började för Metro. Alla satsningar vi har gjort är riktade mot vår målgrupp: De behöver ha utbildning, de behöver ett jobb, de behöver ha kläder på sig när de går till jobbet. Sedan kan man bara fortsätta bygga på där –– vad behöver de mer i sina liv? Det finns flera naturliga sätt för Metro att växa och utnyttja det vi har byggt upp.

På Metro gör man först och frågar sen, säger Eric Ljunggren. Det är ett modigt och snabbt företag och inställningen är till mångt och mycket ett arv från medieentreprenören Jan Stenbeck:

–– Vi vågar testa utan att göra hundra powerpoints och sätta samman 57 projektgrupper. Det kommer att göra att vi misslyckas många gånger, men det kommer också göra att vi lyckas. Det är ett arv från Stenbeck –– att våga testa saker och att vara snabb.

Pelle Törnberg, före detta vd och koncernchef för Metro International, sade en gång till Eric Ljunggren att en bra chef fattar beslut på dåliga grunder –– om man har bra grunder behövs det ingen chef:

–– Och det ligger mycket i det, säger Eric Ljunggren.

Vilka är Metros svagheter?

–– Att vi har växt. Ju större man blir desto svårare blir det att vara snabb. Det kan vara vår svaghet och göra att vi börjar bli som alla andra, eller att vi börjar tro att vi är som alla andra. Men det är vi inte, den dagen har vi inget existensberättigande.

–– Min målsättning när jag kom hit var att hålla käften och lyssna de första månaderna. Mitt jobb är naturligtvis att få ut Metro i morgon, men kanske främst att få ut Metro 2017. Och då måste jag lyssna mer på medarbetarna.

Varför är det så viktigt att lyssna?

–– En chefs viktigaste uppgift är att omge sig med bra människor som har den kompetens du saknar och då är det klart att du måste lyssna och lära av dem.

De långsiktiga målen Eric Ljunggren satt upp för Metro är att inte slarva bort det Metro byggt upp, att fortsätta vara tidningen med stort T och att tjäna pengar:

–– Vi är ett företag med ett tydligt mål och det är att vi ska tjäna pengar. Det vill våra ägare så det är en del av vårt uppdrag.

Kan du känna press över det?

–– Det är en utmaning för mig och för alla andra i vår bransch. En utmaning vi måste ta på allvar. Det är ingen hemlighet att vi i branschen kämpar med svikande annonsintäkter och för många vikande läsarsiffror. Vi måste hitta våra egna vägar att ta oss igenom den utmaningen och komma ut på andra sidan som ett starkare företag.

Hur arbetar ni konkret för att klara det?

–– Genom att vara Sveriges mest kreativa, innovativa och hungriga tidningshus. Metro är den tidning som faktiskt har kunnat pusha gränserna utan att tappa förtroendet bland läsarna. Vi har ständigt hittat nya annonsformat och lösningar för våra kunder.

Eric Ljunggren ser sig själv jobba kvar inom mediebranschen även i ett längre perspektiv, men drömmer om att äga och driva en restaurang:

–– Jag vill ha möjligheten att vara den där mannen som sitter med sin dator, och helst en hund, i hörnet inne på en restaurang och sköter större delen av mitt arbete samtidigt som jag hälsar glatt på alla stamgäster. Jag vill fortsätta inom mediebranschen men jag vill göra det inifrån det där lilla hörnet på restaurangen.

Det stora matintresset föddes när Eric Ljunggren arbetade på Metro International och hans arbetsuppgift var att resa runt i världen och starta tidningar. Dagarna blev ofta långa:

–– Man kan väl säga att vi hade en överenskommelse som gick ut på att jag inte gnällde på att jag jobbade 15-20 timmar om dagen, sju dagar i veckan i konstiga länder och tidszoner. Men då gnällde inte heller Metro över att jag gick ut och käkade bra middagar i Hongkong, New York eller Rom.

Tiden utomlands beskriver Eric Ljunggren som en enorm möjlighet. Han lärde sig att våga satsa och säga ””fuck it, nu kör vi””. Och han fick se hela världen samtidigt som han blev konstant utmanad:

–– Att som tonåring bli ivägskickad för att göra tidning med gamla Moskva-korrespondenter i Ungern var lite annorlunda mot det som mina gymnasiekamrater hade som vardag.

Men han tyckte aldrig att det var läskigt:

–– Nej, jag kanske är dum i huvudet, men jag var aldrig rädd. Jag hade inget att förlora utan kunde bara vinna. Det är betydligt läskigare i dag när jag blivit jättejättegammal och människor helt plötsligt förväntar sig att jag ska kunna massa saker, avslutar Eric Ljunggren.

Eric Ljunggren

Födelsedatum

1978-08-18

Nuvarande arbete

Chef över DN Stockholm
Chefredaktör för Metro

Övrig fakta

Namn: Eric Ljunggren

Familj: Gift med cancerforskaren Marike

Bor: Södermalm

Kopplar av med: Att gå på AIK-matcher och få ångest

Läser: Metro

Lyssnar på: Chet Baker

Dold talang: Hittar alltid stans bästa restaurang

Favoritresemål: Utö, Rom, New York och Harbour Island

Medievanor: Har konstant mobiltummevärk i båda händerna