Annons: Fojo

Förbättrar bilden av indien

Smålandsexport Hon är född i Gislaved. Utbildade sig till fotograf i New York. Nu lever Christina Sjögren sedan sju år i Bombay. Hon har tagit på sig uppgiften att förmedla en mer nyanserad bild av landet som länge var mer eller mindre synonymt med svält och korruption. I Indien finns både ett nattliv och ett näringsliv som också är värt att berätta om, anser Christina Sjögren.

– Här är paradiset.

Christina Sjögren njuter av friden och lugnet vid Gussjöns strand.

Solen blänker i vattnet. Från den småländska tallskogen kommer ett stilla sus. Om det inte vore för det avlägsna ljudet från lastbilarna på väg till eller från Gislaved på landsvägen några hundra meter bort genom tallskogen kunde man tro att det är mil till närmaste människa.

Helt annorlunda mot när vi sågs sist.

Då var det i det brusande, bubblande och badrumsfuktiga Bombay. Under en hektisk vecka konfronterades vi med en slum där vissa får slåss för sitt dagliga bröd med råttor och hundar. Men också fashionabla affärer där några av världens rikaste och mest kända personer köper smycken och lyxbilar. Samt kreativa miljöer där individer så målmedvetet och fokuserat jobbar för att förbättra sin livssituation att få västerlänningar verkligen förstår kraften i det.

Allt i en stad som bara väntade på att den årliga monsunen skulle förlösa den från den fuktiga hetta som fick alla som inte jobbade på luftkonditionerade kontor att drypa av svett.

En omtumlande och omskakande upplevelse för de flesta.

Men vardag för Christina Sjögren.

I 17 år har hon försörjt sig som frilansfotograf. Valet av yrkesbana stod klart redan som sjuåring när hon plåtade poeten Dan Anderssons stuga i Skattlösaberg. Någon vecka efter besöket i Dalarna såg hon ett reportage i en veckotidning där fotografen hade stått på precis samma ställe bakom en gärdsgård för att ta sin bild på huset.

– Då visste jag att det var det här jag ville göra. Att det var det som var meningen med mitt liv.

Visst har det funnits tillfällen när det var glest mellan uppdragen men tätt mellan räkningarna.

– Men varje gång jag känt så har det just då löst sig och jag fått ett nytt uppdrag, säger Christina Sjögren.
– Följer jag bara passionen vet jag att det ska ordna sig.

Hon började sin karriär i New York. I flera år plåtade hon stort och smått åt svenska tidningar men också åt företag och privatpersoner. Ett av de första uppdragen var nämligen som bröllopsfotograf åt Svenska kyrkan på Manhattan. Från början var bara planen att utbilda sig på International Center of Photography.

– Jag skulle bara stanna i ett år. Men det blev tolv. Det var inte meningen.

Efter händelserna den 11 september 2001 gjorde hon slut med USA. Landet förändrades ordentligt och hon kände att det var nog. Dags att pröva något nytt. Varför inte Indien?

Valet, som grundade sig helt på magkänsla, föll på staden Chennai (tidigare Madras) på landets östkust. Hon kom dit med två väskor men utan kontakter.

– Så jag fick sätta mig i en hydda där det fanns internet och börja ragga uppdrag.

Efter ett år flyttade hon till Bombay för att fortsätta jobba därifrån. Att det blev Indien berodde mycket på den skeva bild som fanns av landet. En bild som hon ville förändra.

– Jag vill visa att det finns så mycket mer än bara fattigdom och misär. Att det går att göra reportage från Indien om allt från nattliv till näringsliv.

Länge var det koloniala fördomar som präglade bilden av Indien, menar Christina Sjögren. Ser man på Indien som bara ett underutvecklat land, där mutor och korruption är legio och där många lever på allmosor och saknar ambitioner att förändra sin situation är man mycket fel ute, anser hon.    

Hur mycket som beror på henne må vara osagt. Men bilden av Indien har förändrats i svenska medier de senaste åren.

– I dag är bilden något mer rättvis och nyanserad.

I takt med att de indiska tillväxtsiffrorna slår nya rekord och att allt fler svenska företag börjar se framkantslandet Indien som en av sina huvudmarknader kommer allt fler svenska journalister dit för att göra reportage.

Vilka är de vanliga misstagen vi gör?

– Att inte förstå hur otroligt annorlunda den indiska kulturen är. Och att de kulturella skillnaderna i landet också är otroligt stora.

– Och ställer frågor som kan besvaras med ja eller nej. I Indien vill man verkligen inte stöta sig med folk så man svarar ofta ja utan att mena det.

Det irriterar också den inhemska befolkningen och har gått så långt att fenomenet har fått ett namn: The problem with ”no problem”.

Hur är bilden av Sverige i Indien?

– Njaa. Det skrivs väldigt lite om Sverige där. Så jag skulle säga att den är obefintlig. Men jag försöker göra vad jag kan och sprida lite kunskap om Sverige till mina vänner. I alla fall kring jul och midsommar.

Genom vännerna har hon också kommit i kontakt med några av världens största filmstjärnor. I alla fall om man räknar till antalet beundrare. För Bollywoods största idoler kan räkna sina supportrar i hundratals miljoner. Många indier skulle göra mer eller mindre vad som helst för att få en glimt av sina husgudar. För att inte tala om att få hälsa på dem. Det har Christina Sjögren gjort. Hon träffade en av de största stjärnorna på en fest. Utan att ha en aning vem hon blev presenterad för:

– Så han blev riktigt, riktigt förvånad när jag inte kände igen honom utan frågade vad han jobbade med.

På sjön glider en lom stilla fram på jakt efter lunch. En stilla bris fläktar skönt. Indien känns otroligt långt bort.

– Om vi visste hur bra vi har det här. Bara en sådan lyx som att det går att dricka vatten direkt ur kranen utan att riskera kolera eller dysenteri, säger Christina Sjögren.

– Det här är bland det vackraste som finns. Och att vara uppväxt här, i ett litet samhälle har gett mig en trygghet i mig själv.

Samtidigt erkänner hon att det inte var så lätt att växa upp i ett samhälle där omgivningens åsikter om hur man ska vara och uppföra sig inte alltid stämmer överens med ens egen uppfattning. Att vara färgstark och kreativ innebär också att sticka ut.

– Jag kände tidigt att det fanns andra platser där jag passar in bättre. Tack vare uppväxten här så uppskattar jag den frihet som finns i en mångmiljonstad.

Föräldrarna var småföretagare. Och den tillvaron har präglat även henne.

– Man ska absolut klara sig själv. Och man ska ha en hög arbetsmoral. Det är något som jag verkligen fått med mig.

Men inte bara det. Att inte titta snett på människor från andra kulturer och andra miljöer utan möta dem med nyfikenhet har varit familjen Sjögrens inställning. Vilket även dottern lever efter:

– Det gäller att vara öppen som människa och släppa in dem man möter i hjärtat. Allt handlar om att mötas på samma nivå. Det gör också att alla jobb blir roliga. Det är lika kul att fotografera en vd på ett stort företag som människor i slumområden. Ingen miljö är mer spännande än någon annan. Inget yrke viktigare än något annat.

Att vara vit och kvinna när man är fotograf i Indien upplever Christina Sjögren inte som en nackdel.

– Det är de förutsättningar som är mig givna. Det gäller att anamma den lokala kulturen och prata och klä sig rätt för att smälta in så gott det går. I Bombay såväl som New York.

Vad krävs för att leva som du gör?

– Att man har en rätt flexibel inställning till livet. Att man inte behöver ha koll på precis alla detaljer, kanske att man är lite bohemisk.

Och nu när man med hjälp av Skype kan ringa till en ringa kostnad tvärs över jordklotet har telefonräkningarna sjunkit till normala nivåer. Både i Bombay och Gislaved. Hon har en nästan daglig kontakt med sina föräldrar och sin bror i Småland.

– Säkert mer än vad många av mammas väninnor har med sina barn som bor kvar här.

Inte mycket talar för att hon ska vända hem till Sverige permanent på mycket länge.

– Fortfarande finns det kvar så mycket där som jag inte sett. Bara i Bombay finns det hur mycket som helst.
om det blir tid i höst ska hon börja plugga hindi. Nu tar sig Christina Sjögren fram med en engelska långt ifrån den hon lärde sig i grundskolan. Och de amerikanska diftongerna är borta. Nu har engelskan en mycket tydlig indisk accent, för att uttrycka det milt.

– Taxiförarna förstår mig mycket bättre när jag pratar så här. 

Och sedan mamma fick ett löfte att Christina aldrig skulle åka på taken på de indiska tågen är hon inte orolig för att Christina inte ska klara sig. Där borta i en tillvaro som inte har mycket gemensamt med livet vid stranden av en liten småländsk skogssjö.

Födelsedatum

1966-05-25

Nuvarande arbete

frilansfotograf i Bombay

Tidigare arbeten

Övrig fakta

Ålder: 42
Familj: mamma, pappa, bror och alla mina vänner
Antal besökta länder: 46
Favoritplatser: Bombay, New York och Småland
Antal bilder i Scanpix databas: 2 575
Favoritkamera: Det spelar inte så stor roll vilken kamera, platsen och känslan i bilden är det viktiga.
Favoritmat: All mat som är lagad med kärlek, till exempel svensk husman, sydindisk, japansk och italiensk.
Favoritmusik: All musik som jag kan dansa till!
Hemsida: www.christinasjogren.com