Annons: PP Pension

Obefintlig karriärplan tog Anne Lagercrantz till toppen

SVT:s divisionschef Anne Lagercrantz har arbetat på såväl kommersiella bolag som inom public service. För Medievärlden berättar hon vilken roll hon tycker att public service ska ha, varför kollegorna ibland behövt dra i handbromsen och om hur hon hanterat publicistiska haverier.

Anne Lagercrantz tar emot Medievärlden i Sveriges Televisions lokaler på Gärdet i Stockholm. Här har hon varit sedan första oktober. Dessförinnan var hon chef över Ekot på Sveriges Radio – i huset strax intill. Trots att den geografiska sträckan mellan arbetsplatserna är kort, är skillnaderna ”förbluffande stora” enligt Anne Lagercrantz:

– Det är klart att det händer att jag stöter på gamla kollegor från radion i den gemensamma matsalen. Men det finns få samarbeten eller utbyten av personer. Det är tydligt att det är två skilda bolag.

Den nya rollen innebär att Anne Lagercrantz ofta är på resande fot. Som divisionschef för nyheter och sport har hon ansvar över 900 medarbetare på 33 orter. Hon konstaterar att hon är beroende av sina många kompetenta underchefer för att klara uppdraget.

Anne Lagercrantz fick sin första chefsroll för en riksredaktion som höggravid 32-åring. Hon, som var van med att ha chefer med gedigna expertkunskaper och skarp nyhetsnäsa, var osäker på hur hon skulle hantera det nya uppdraget. Under ett samtal med sin dåvarande mentor, före detta Dramatenchefen Ingrid Dahlberg, frågade Anne Lagercrantz vad som var viktigast att tänka på och fick svaret gott humör och entusiasm:

– Och då kände jag att ”ja så är det nog”. Sedan måste man förstås vilja och kunna saker. Men det finns något väldigt förlösande i de orden, för jag tycker att en stor del av mitt jobb faktiskt är att skapa energi.

Någon karriärplan har hon aldrig haft. Anne Lagercrantz har blivit tillfrågad eller uppmanad att söka alla sina jobb:

– Jag är fullt i nuet och inte så bra att tänka på nästa steg. Men jag har haft turen att bli sedd och lyckats leverera resultat.

I rollen som chef i dag är Anne Lagercrantz inkännande och prestigelös:

– Eftersom jag tidigt förstod att jag inte kan vara bäst på allt så har jag lärt mig att fråga och det är väldigt avväpnande. Jag har inga problem med att fatta beslut, men jag är noga med att lyssna först, säger hon och fortsätter:

– Sedan tror jag att ett bra drag jag har är att jag inte är så beroende av prestige. Man lurar sig om man tror att man vinner en journalistisk diskussion genom att säga att man är chef. Man måste hela tiden ha på fötter när man argumenterar och jag skaffar mig det genom att fråga först.

Men ibland kan hon vara lite för snabb säger hon:

– Jag har insett att jag behöver folk omkring mig som kan stoppa mig och säga: ”Vänta, har du tänkt på det här och det här?”. På Ekot blev de nog ibland lite chockade för att jag bara körde på. Det var någon där som kallade mig för popcorn-maskin för att jag hela tiden kommer med nya idéer.

Är du synlig som chef?

– Det ska du nog fråga någon annan om, men jag är i alla fall väldigt nyfiken! Jag tycker det är härligt att vara med och hänga. Samtidigt tror jag att i en så stor organisation som SVT kan man nog aldrig bli tillräckligt synlig.

Anne Lagercrantz uppdrag på SVT är att utveckla SVT:s redaktioner, digitala projekt och program:

– Vi står inför en tydlig utmaning. Det går väldigt bra för oss i broadcast. Men samtidigt vet vi att vi har en åldrande publik och att vi inte har samma starka ställning online där den yngre publiken finns. Och vi ska ju vara för alla, så hur gör vi för att bli ett starkare och mer attraktivt val online?

Något hon lärt sig med åren är att det kan vara både svårt och ineffektivt att ”flirta” med tonårspubliken. Anne Lagercrantz tror i stället att det viktiga är att ha en tydlig särprägel samtidigt som man blir bättre på marknadsföring och paketering – men aldrig genom att tumma på kvalitetskraven:

– I dessa tider av desinformation och ett informationsöverskott kan SVT vara en opartiskt, relevant och trovärdig avsändare. Jag vet att det kan låta floskelaktigt, men jag tror på det på riktigt.

Anne Lagercrantz är yngst av tre syskon. Hennes pappa var småföretagare och mamman arbetade som sjuksköterska inom äldrevården. Från barndomshemmet i Stockholmsförorten Högdalen där hon växte upp var det tjugo minuter till tunnelbanan. Anne Lagercrantz minns en trygg och bra uppväxt, men också en tidig längtan till city.

I dag bor hon, maken och de två yngsta barnen på Södermalm i Stockholm. Hennes man, David Lagercrantz, är författare och runt köksbordet präglas samtalsämnena ofta av journalistik och berättande:

– Jag är väldigt fokuserad i samtiden – i nyhetsfåran. Medan min man är på en helt annan abstraktions- och tidsnivå, så det blir väldigt roliga samtal. Vi kan lära mycket av varandra även om vi har helt olika tempon.

I grunden är Anne Lagercrantz statsvetare. Samhällsfrågor och skrivande har alltid intresserad henne, men det finns varken någon akademiker eller journalist i familjen. Lockad in i branschen blev hon i stället av sin kompis svåger, Mats Örbrink, som på den tiden var nattchef på Aftonbladet. Hon hänfördes av hans spännande historier från branschen och under en period i USA började hon läsa journalistik:

– Jag fick jobb på NBC och tänkte att det skulle vara hur lätt som helst för mig att hitta ett arbete i Sverige efter det, men det var det inte. Så Mats tipsade mig om TV3:s text-tv, där jag fick jobb 1995.

Sedan hon inledde sin journalistiska karriär i mitten av 90-talet har Anne Lagercrantz bland annat varit på TV3, TV4, SR och nu SVT.

Du har erfarenhet både av att arbeta på kommersiella bolag och inom public service. Hur skulle du säga att arbetsplatserna skiljer sig åt?

– Den största skillnaden är att det inom public service finns en uppfattning om att nyhets- och samhällsjournalistik är det viktigaste som finns. Så var det inte på min tid på TV4, men det kan förstås ha ändrats nu, säger Anne Lagercrantz och fortsätter:

– Då var man väldigt beroende av de stora nöjesformaten och det var hela tiden där fokus låg. Sedan är det klart att det satsades mycket pengar på nyhetsjournalistik, men inom public service upplever jag på att annat sätt att jag tillhör ”hjärtat” av verksamheten.

Något Anne Lagercrantz har med sig från tiden på de kommersiella bolagen är de snabba beslutsprocesserna samt ett genomgående publikfokus. Och de erfarenheterna har hon ofta nytta av, säger hon.

När Anne Lagercrantz slutade på TV4 hade hon arbetat där i tolv år och hon kände sig mer eller mindre klar på företaget. Andra känslor var det när hon i våras bestämde sig för att lämna Ekot. Då var hon mitt uppe i att landa ett större förändringsprojekt och hon hade därför gärna stannat, samtidigt kunde hon inte tacka nej till den tjänst hon erbjöds på SVT:

– Jag har en otroligt stor kärlek till radion och det var en fantastisk redaktion, så det finns så klart ett mått av saknad. Men självklart är jag glad över beslutet i dag.

Det varma mottagandet på SVT har varit överrumplande, säger hon:

– Jag är förbluffad över hur väl mottagen jag blivit. Folk är sjysta och nyfikna. Det häftigaste här är den samlade erfarenheten och kompetensen, och den spänner hela vägen från Lilla Aktuellt till Agenda.

Men även om Anne Lagercrantz var nervös över att gå från SR till SVT går det inte att jämföra med hur hon kände när hon gick från TV4 till SR:

– Jag var skräckslagen! Jag var ju den första chefen som inte kom inifrån public service. Men i stressade lägen går jag ned i varv, så jag kan spela lugn. Att gå till SVT var lättare eftersom jag kom från radion och redan kände till ”public service-kulturen”.

Vad är egentligen en ”public service-kultur”?

– Det finns en stark förankringskultur, vilket är fint men det kan också vara en hämsko. Det var någon som sa: ”Alla ska vara med och helst överens”. Och det är lovvärt, men vid snabba förändringar och en stor konkurrens om människors tid är det ibland omöjligt. Jag tror att man måste ha snabbspår, testa och sedan utvärdera om det ska vara för alla, säger Anne Lagercrantz och fortsätter:

– Och så finns det ett värnande om trovärdigheten. Men det kan också göra att rädslan att göra fel ibland är större än viljan att göra rätt. Vi vill gärna ha hela bilden och veta vad som hänt innan vi berättar. Men det riskerar att göra oss långsamma. Nu handlar det om att, så transparent som möjligt, kunna sätta saker i ett sammanhang och berätta även det vi inte vet.

Anne Lagercrantz konstaterar att SVT:s senfärdighet i broadcast under terrorattackerna i Paris förra året visar att SVT tydligare måste definiera snabbhet som en kvalité. SVT fick hård kritik för att de kom igång sent med sändningarna i broadcast. Lärdomen av kvällen var att snabbheten måste in i SVT:s dna, säger hon:

– Och när det gäller det gör vi en ordentlig resa och mycket har hänt sedan Paris. Men det arbetet är inte alls avslutat utan pågående.

Men Anne Lagercrantz är nöjd över att SVT:s sändningar – när de väl kom i gång – bestod av högkvalitativ journalistik:

– Det är så synd, för vi sände väldigt bra journalistik oavbrutet i 21 timmar, men det nämns knappt eftersom vi kom igång sent. Och de som jobbar online var nästan först i Sverige med att publicera nyheten, ändå pratar vi bara om att broadcast kom igång sent.

Hur gick diskussionen om allt detta på redaktionen efteråt?

– Jag bad hela redaktionen om synpunkter och har också skapat en tidslinje för att förstå precis vad som hände. Utifrån det har vi dragit en rad snabba slutsatser som har handlat om allt från förenklad teknik och förstärkt bemanning till uppdatering av rutiner.

Utöver det har Anne Lagercrantz tagit hjälp att göra en analys av dagens organisation för att se vad det finns för nya förväntningar på SVT och därefter undersöka hur väl dagens organisation svarar på dem.

När Anne Lagercrantz tillträdde sa hon att hon ville vara ”en kraft för förändring”. Och som medievärlden ser ut i dag tror hon att det är en förutsättning för en chef:

– Jag är ganska osentimental och stark så länge jag fullt ut bottnar i en riktning och ett önskat läge. Men sedan är det klart att man måste vara pragmatisk och beredd att navigera.

Diskussionen om vilken roll public service ska ha i dag har ju intensifierats. Vad tänker du om public service uppdrag?

– Jag återkommer hela tiden till oberoendet och till trovärdigheten. Jag tror inte att vi ska begränsas till att bara vara broadcast, för då blir vi irrelevanta för väldigt många. Men vi ska bejaka debatten och det är bra att den förs. Personligen ser jag mycket till helheten och då tänker jag att det är vissa delar av vårt utbud som många helt tar för givet, men det är klart att exempelvis Lilla aktuellt och Nyhetstecken finns i ett sammanhang.

Som divisionschef är Anne Lagercrantz, för första gången på tio år, inte ansvarig utgivare. Att vara utan det ansvaret är en märkbar skillnad i Anne Lagercrantz vardag. Inte i arbetsbelastning, men i vilken nivå frågorna får. Ett utgivarskap kräver att man i detalj måste dyka ned i enskilda publiceringar – nu kan hon höja blicken, säger hon.

– Men visst kan jag sakna utgivarrollen. Det är utmanande och härligt att ägna sig åt svåra övervägningar. Man ska navigera rätt, tänka på allting, ställa de där extra kontrollfrågorna och bottna i etik och juridik. Det känns skönt att ha de tio åren i ryggen. Jag har gjort så många misstag själv att jag förhoppningsvis kan ge andra bra råd.

Anne Lagercrantz berättar om hanteringen av den massiva kritik som riktades mot SR under våren 2015 när den israeliska ambassadören Isaac Bachman intervjuades. Bachman var i studion för att svara på frågor om den växande antisemitismen, när han i sändning tillfrågades om inte judarna själva bär ett ansvar för den ökade antisemitismen.

Kritiken lät inte vänta på sig. Anne Lagercrantz förstod fort att det skulle bli stort, men hon missbedömde hur stort det skulle bli. Hon skrev omedelbart en bloggpost i vilken Studio Ett förbehållslöst bad om ursäkt och redaktionen gick snabbt ut med en liknande ursäkt i sändning:

– Jag gjorde rätt i att vara snabb, men jag borde förstått att det inte räckte de här två ursäkterna. Vi hade behövt bemanna på ett annat sätt för att kunna gå in i diskussionen och vara närvarande.

Hur bör man som ansvarig utgivare hantera en situation där ett utgivarbeslut blev fel?

– Man måste väldigt snabbt försöka skapa sig en egen bild av vad som hänt. I det här fallet var vi ense om att det blivit helt fel. Men det kan finnas situationer när reportern menar – och har goda belägg för – att något var rätt, säger Anne Lagercrantz och fortsätter:

– En annan omedelbar instinkt är att så gott man kan skydda sina medarbetare. Självklart måste man stå för det man gjort och be om ursäkt om det blivit fel, men samtidigt måste man värna om de medarbetare som befinner sig i ett väldigt utsatt läge och kanske inte är vana vid det.

En annan person som länge varit ansvarig utgivare, men som från och med april kommer att arbeta nära Anne Lagercrantz på SVT är Aftonbladets före detta publisher Jan Helin. De två har stött på varandra under åren, men när de nyligen träffades för att prata om SVT var det för första gången:

– Vi har precis haft ett väldigt roligt första möte. Vi ska ”teama” ihop nu och jag tror att vi kommer att komplettera varandra bra. Som programdirektör ska han beställa och jag som divisionschef ska utföra, men jag tror inte att det är så enkelt – speciellt inte nu i tider av snabba förändringar, säger Anne Lagercrantz och fortsätter:

– Jag är övertygad om att han kommer att tillföra väldigt mycket från Aftonbladet, inte minst ett användar- och publikfokus.

Anne Lagercrantz

Födelsedatum

1973-12-05

Nuvarande arbete

Chef för nyhets- och sportdivisionen på SVT

Tidigare arbeten

Chef och ansvarig utgivare för TV4Nyheterna samt del av TV4:s programledning
Chef och ansvarig utgivare för Ekoredaktionen samt del av Sveriges Radios programledning

Övrig fakta

Anne Lagercrantz (chef för nyhets- och sportdivisionen på SVT) Foto: Magnus Liam Karlsson/SVT

Familj: Maken David (författare), tre barn

Bor: Södermalm

Kopplar av med: Tv-serier

Läser: Marilyn Robinson

Lyssnar på: P1

Dold talang: Snabbläser

Kör helt: Inte, cyklar

Favoritresmål: Vårt landställe i Finland

Städar helst: Badrummet

Medievanor: Överkonsumerar – särskilt allt SVT nyheter och sport gör. Bredden är fantastisk: från Vinterstudion, Nyhetstecken, Lilla Aktuellt, lokala nyheter till Rapport och Agenda. Jag gillar också Vox, AJ + och att följa vad CNN gör på snapchat. Och så läser jag forfarande DN och SvD i pappersform.