Annons: Fojo

Rakt på sak är bara förordet

AnnaKarin Lith drar sig inte för att säga som det är. Och det går undan. Efter bara tre veckor som chefredaktör för Motala Tidning konstaterade hennes medarbetare att ”det har redan hänt mycket”.

Ursprungligen publicerad i Pressens Tidning nummer 5 – 2006.

Ska du ha en förvaltare, Lartén, då ska du inte ha mej. AnnaKarin Lith tyckte att det var bäst att köra med öppna kort när hon satt i anställningsintervju med Nerikes Allehanda-koncernens vd Hans Lartén. Det hon sökte var tjänsten som chefredaktör för Motala Tidning/Vadstena Tidning och Hans Lartén ville uppenbarligen inte ha en förvaltare så hon fick jobbet. 

För cirka en och en halv månad sedan gick flytten från Dalarnas Tidningar i Falun, där AnnaKarin Lith var nyhetschef och länschef, och hemmet i Gävle. Dit veckopendlar hon än så länge. Till sommaren flyttar maken Becke och minstingen Nora ner med segelbåten. De andra tre barnen är stora och utflugna. Hon lägger mycket tid och energi på jobbet och då måste det vara roligt och utmanande. På kort tid har hon gjort avtryck både på redaktionen och i Motala. Efter de första tre veckorna gav en medarbetare en försiktig sammanfattning, ”det har redan hänt mycket”.

Till synes utan att darra på manschetten har AnnaKarin Lith på olika sätt presenterat sig för allmänheten i Motala med omnejd, i reklamsnuttar för tidningarna i den lokala tv-rutan, i bloggar om allt från vinterförkylning till familjens hundköp, i lördags- krönikor i pappperstidningen där hon pratar tidningsplaner med läsarna och på framsidan av ett prenumerationserbjudande, där hon tillsammans med alla fyra barnen tar en solig spatsertur i Motala.

En hårdlansering som heter duga och bevisligen haft effekt. Serveringspersonalen på krogen behöver inget namn för att hon ska lotsas till det reserverade bordet och kommunpolitikerna som lunchar på samma ställe morsar som på en gammal bekant. Om det inte redan framgått är det högt tempo när AnnaKarin Lith är med. Ord och handling är ett utan krusiduller och krumbukter.

Det kommer att blåsa nya vindar genom det blå tidningshuset. Det är en hel del hon vill ändra på, både när det gäller var hon själv bäst befinner sig geografiskt på redaktionen och arbetsorganisationen/–planeringen. Lapputdelningen vid morgonmötet är avskaffad och en whiteboard införskaffad för gemensam planering av nästa dags tidning. Med fackklubben ska hon när vi ses inom några dagar ha samtal om hur Vadstenaredaktionen ska bemannas för att få bättre kontinuitet både där och på moderredaktionen i Motala.

Den jobbrotation som tidigare praktiserats tycker hon inte är bra. Klubb fanns det för övrigt ingen innan den nya chefredaktören kom, men eftersom hon anser att en stark fackklubb som kan sina roller är bra för företaget så drev hon på. Även där.

När hon var ung hemma i Torsåker var hon bångstyrig raggarbrud, med skokräm i stället för maskara på ögonfransarna, träskor och stuprörsjeans. Men hon såg också till att bli sekreterare i raggarklubben. Kanske är det AnnaKarin Lith i ett nötskal. Hon berättar det med ett stort garv och som upptakt till en beskrivning av hur hon är och vill vara som chef. Hon tror att hon är en ledarnatur, säger hon. En delaktig person som vill vara rak och tydlig, som ser medarbetarna och får dem med sig. Hennes tankar om det goda ledarskapet tycks ha växt fram ur perioder med ett antal dåliga chefer och en skoltid med en lärare av den goda sorten som såg sina elever samt ”ett jävla rättvisepatos” som götts av uppväxten i bruksmiljö. 

De personer på hennes tidigare arbetsplatser som Pressens Tidning talat med jävar inte hennes självbeskrivning. Någon med tillägget att hon låter sin sol lysa över den som är med på samma båt som hon, medan den som på ett eller annat sätt vrenskas och inte vill detsamma som hon konfronteras. Nä, konflikträdd är hon inte.

I dagarna fyller Pralin, Dalarnas Tidningars framgångsrika helgmagasin, ett. Det jobbades enligt AnnaKarin Lith fram för att koncernen inte anser sig kunna satsa på en sjudagarstidning och skulle komma att bli ett av hennes skötebarn. Helt lätt att sjösätta var projektet inte. På sina håll fanns det kompakt motstånd, men som den goda seglare hon är vände hon även motvinden till sin fördel. Hon har talang för det, säger man.

Att hon sökte sig bort från Dalarnas Tidningar berodde på att hon tyckte att hon kände sig klar där efter att ha gjort vad hon hade uppdraget att göra: starta Pralin, dra igång tolv nyhetssändningar per dygn i radio och en del 2 för koncernens papperstidningar. Nu har hon blivit högsta hönset på en redaktion och har en hel tidning att tänka kring. Hur funderar hon? Hon lägger det ena jeansklädda benet vågrätt över det andra och säger att hon kan ju sitta här inne i det här fula rummet (chefredaktörens) och bestämma vilken tidning som ska göras, eftersom det är så lätt att man gör en tidning ”för oss”. Men så kommer det inte att bli.

Här ska göras den tidning som läsarna vill ha. Till sin hjälp har hon en hel bunt kompetenta människor, säger hon och viftar med handen mot en av de stängda dörrarna. Och så korkad är hon inte att hon inte tar vara på det. Själv ska hon peka ut huvudriktningen, agendan sätts av läsarna. Hon talar om fokusgrupper och läsarpaneler, om öppet hus och ”ut och tala med folk” och om en enkät till flera 100 medborgare som ska tala om vad de vill ha ut av tidningens valbevakning. Landsortstidningar säger ofta att de skriver för alla, men vi måste ha en huvudmålgrupp, säger hon. Ett målgruppsarbete är redan igång, där en av frågorna handlar om hur redaktionen själv ser på tidningen. En enkät, som alla i tidningshuset svarat på, ligger till grund för målgruppsarbetet.

Chefredaktören ser Motala Tidning som snygg och bra, med det finns mycket att göra. Hon uppehåller sig särskilt vid de kvinnliga läsarna, en målgrupp som måste fångas in och behållas. En stipendietur strax före jul till Hamilton Spectator utanför Toronto bekräftade och gav henne ytterligare stöd för det hon redan visste, att det är kvinnorna mer än männen som i brist på tid slutar med tidningen. (Det var med den vetskapen som grund som Dalarnas Tidningar drog igång Pralin.)

Motala Tidnings konkurrent är inte i första hand Corren, påpekar AnnaKarin Lith, utan mäns och kvinnors inrutade dagar. Vi har inte tid att läsa och ni är för dyra, är vad läsarna säger när de slutar med sin morgontidning.

Att hon fokuserar på kvinnor beror på att det är de som fattar familjens köpbeslut. Ska de hålla sig med tidning så ska de också ha nytta av den, resonerar de  – och den nya chefredaktören. Alltså måste tidningen vara en hjälp i den stressiga vardagen där barn, dagis, skola, jobb och fritidsaktiviteter sätter gränserna.

I tidningen kommer en del att tas bort och annat att läggas till. Det gäller att vara självkritisk, förändringsbenägen och lyhörd och det tycker hon att hennes nya redaktion har visat sig vara. AnnaKarin Lith bläddrar fram till börs och ekonomi och funderar över om maninte i stället borde satsa på det lokala näringslivet och konsumentjournalistik i vid mening. Prövade uppslag till vad som kan konsumenttestas har hon med sig i packningen från Dalarna.

Karin Lindell

AnnaKarin Lith

Födelsedatum

1964-05-28

Nuvarande arbete

chef för Redaktionell verksamhet, Mittmedia

Tidigare arbeten

projektledare för redaktionell samordning inom Hallpressen
ansvarig utgivare Hallands Nyheter och Hallandsposten

Övrig fakta

Faktarutan är daterad till 2006

Född i Torsåker (brukssamhälle utanför Sandviken)

Familj: Make och bollplank Becke (Bengt) Ozarowsky, fyra barn mellan 25 och 6 år samt inom kort en italiensk tryffelhund.

Karriär: Jobbade i olika befattningar på Arbetarbladet i tio år på 80-talet, som nyhetschef på Söndagsavisen ett år på slutet (nedläggning och utländskt ägarskap var nyttiga erfarenheter) och som programchef ett år på Radio Gävleborg (men et var ett alldeles för flyktigt medium). Har i olika omgångar och befattningar arbetat på Dalarnas Tidningar. Under en period var hon också frilans, ”för att inte vara sur reporter”. Har tagit 5 poäng i läsarkunskap och gått redaktionell ledarskapsutbildning i Florida. Hon har också ett förflutet som bondmora och vet hur man skållar en gris.

Gör i framtiden? Jag har att göra här i minst fem år. Jag vill vara där tidning görs och där jag vet vilka jag gör tidning för. Saknar skrivandet otroligt mycket (”mitt yrke är journalist”) och kan bli löjligt uppfylld av något som blir riktigt bra.

Bra på att laga mat och göra roliga fester

Planerar att börja motionera (snabba promenader och simning)

Bästa tiden: I båten, blåser det så blåser det.