Trumpland: Mediekrig med osäker utgång

Så har det börjat på allvar, Trumps krig mot medierna.

Hans hatfyllda angrepp i valrörelsen eskalerade i februari då han slog han fast att medierna var folkfiender – en historisk term – och att källskyddet ska upphävas. I det tjatter som minoritetspresidenten skickade ut den 17 februari 22:48 använde han inte bara Lenins och Robespierres gamla begrepp utan utpekade också flera bestämda redaktioner som ska straffas:

”The FAKE NEWS media (failing @nytimes, @NBCNews, @ABC, @CBS, @CNN) is not my enemy, it is the enemy of the American People!”

En del av de fördömda har redan drabbats av utestängning från de dagliga korrespondentmötena i Vita huset, andra brännmärks under frågestunderna och nekas svar på frågorna. Vilket är att gå ett steg längre än den vanliga manipulationen med förberedda frågor från sympatiserande reportrar som alltid har favoriserats.

Angreppen kan tyckas mest vara retoriska men det finns skäl att ta avsikten på allvar, menar bland andra en tung röst som den republikanske senatorn John McCain, alls ingen beundrare av presidenten: ”That’s how dictators get started.” (NBC 19/2).

Många fler kloka röster finns att lyssna till, t ex i en studie från Brookings där medierna varnas för att leva upp till den etikett Trump & Co har satt på dem – som ”oppositionspartiet”. Ted Koppel, veteran bland tv-ankare och med Nightline favoriten under min tid som korrespondent, har i en artikel i Washington Post slagit fast att det enda som duger som hållning mot trumpismen är: ”en ännu större betoning på professionalitet; faktarapportering, flera källor, omsorgsfull redigering.” Inga blottor och överdrifter, alltså, i sökandet efter enkla poäng – verkligheten och sanningen får duga.

I Columbia Journalism Review jämför Joe Simon från Committee to Protect Journalists inte Trump med Putin, vilket ligger nära till hands, utan med latinamerikanska diktatorer som Chavéz, Correa och Ortega. Alla vill de resa massorna mot medierna för att begränsa journalisters sökande efter fakta och istället få dem att hålla till godo med presidentens ”alternativa fakta”.

Nu går Trump dessutom från ord till handling. I sitt första utkast till budget föreslår han en nedskärning av det federala stödet till public service med 445 miljoner dollar, vilket enligt dess paraplyorganisation CPB skulle leda till en nedläggning av de flesta av landets 1 500 icke-kommersiella radio- och tv-stationer. Detta för att spara mindre än två dollar per skattebetalare om året, i en total federal budget på fyra tusen miljarder dollar.

Man anar inte bara fiskala motiv bakom nerdragningen. För Trumps chefsideolog Steve Bannon, som säger sig vara inspirerad av just Lenin, är en revolutionär förändring av mediestrukturen ett mål vid sidan av presidentagendan. Som en av huvudmännen bakom alternativmediekoncernen Breitbart har han visat att det finns en välorganiserad och välfinansierad högerextrem strategi för att bryta ner mediefriheten i USA, eftersom den ännu utgör ett hinder för en mer totalitär ordning med vitmaktnationalism som mål. Först då kan man enligt Bannon stoppa den ”femtekolonn” av islamister som infiltrerat medierna (förr var det ”judarna”).

Problemet är att det finns en misstro bland medborgarna att göda och utnyttja. Som alla centrala institutioner försvagas riksmedierna av populismens attacker, syftande till att skapa misstro mot auktoriteter av alla slag. Men det har inte gynnat så kallade sociala medier i den utsträckning man skulle kunna tro av all reklam för dessa som de själva och deras användare gör dagligen och stundligen. Som en ansedd undersökare visar är misstron mot ”sociala medier” ännu större, bara fyra procent säger sig lita helt på dem.

Den som inte vill bidra till asociala mediers makt gör alltså bäst i att inte använda dem, särskilt inte Trumpverktyget Twitter, gårdagens populära avloppskanal för hat och hot.

Än viktigare för trumpister är att notera att attacker mot medierna kan slå tillbaka på avsändaren. En undersökning visar att en knapp majoritet anser att presidenten blir orättvist behandlad (50-45) men tilltron till medierna är ändå större än tilltron till Trump (52-37) och en klar majoritet är negativ till det sätt på vilket Trump behandlar medierna (61-35).

De siffrorna kanske är något att fundera över också för de svenska trumpister som nu gör sitt bästa för att komma åt public service och andra stora medier på hemmaplan.

Mats Johansson är redaktör för SvD-bloggen Säkerhetsrådet och bevakade det amerikanska valet på plats i en rad artiklar i SvD. I mitten av 80-talet var han korrespondent i Washington, DC, och utgav 1986 boken Frihetens idéer, om amerikansk konservatism under Reagan.