Hotet är dubbelt

De auktoritära härskarna har fått sällskap av populisterna i sina angrepp på det fria ordets utövare. Det är en av slutsatserna av två färska rapporter om pressfriheten i världen.

Det är inte bara i USA kampen mellan medier och ledande politiker har skärpts. Trumpismen är ett kapitel för sig – dess oamerikanska brist på respekt för det fria ordet – men problemen tilltar också i Europa.

Facit på hoten mot mediefriheten samlas i en mängd rapporter årligen, naturligt nog från branschorganisationerna, men framförallt från Europarådet vars parlamentariska församling (Pace) har att upprätthålla respekten för Europakonventionen om politiska fri- och rättigheter i de 47 medlemsstaterna. Dess artikel 10 – ”Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser” – attackeras dagligen av regeringar i vår närhet.

I den senaste Pace-resolutionen, bara någon vecka gammal, summerar rapportören till 16 dödade journalister sedan januari 2015. I fokus står Turkiet som år efter år brukar föräras hedersplatsen som världens största fängelse för journalister och nu uppmanas att frige alla som gripits men inte åtalats, till exempel för påstått deltagande i terrorhandlingar. Regimen Erdogan uppmanas också att ompröva sina tillslag mot redaktioner och beslag av medieföretag.

Lika frekvent på klagolistan är Ryssland som förutom de permanent återkommande inrikes övergreppen får kritik för förhållandena på ockuperade områden som Krim, östra Ukraina och delar av Azerbajdzjan, Georgien och Moldavien. Även försämringarna i Ungern och Polen föranleder kritik.

En särskild anmärkning görs beträffande försök från regeringshåll i flera länder att påverka oberoendet för public service-företagen, som uppmanas utveckla egna regelverk mot yttre påverkan.

En av få goda nyheter på området är att Europarådet faktiskt har genomfört det förslag till medieplattform på nätet som jag föreslog som medierapportör redan 2013, och som löpande samlar larm från en rad externa samarbetsorgan.

Hur det går med utbyggnaden av detta nätverk återstår dock att se, eftersom det finns starka motkrafter inom Europarådet som inte alls vill att deras länder ska övervakas på detta känsliga område. Denna krets, anförd av Pace-ordföranden Pedro Agramunt (EPP), tillhör Azerbajdzjans försvarare mot kritik för kartlagda övergrepp och utpekades vid den senaste sessionen som aktörer i en mutskandal som lett till bland annat åtal i Italien mot den förre ledaren för moderatgruppen, parlamentarikern Luca Volonte. (se Kerstin Lundgrens artikel i Svenska Dagbladet 28/1 om ”kaviardiplomatin”).

Dessvärre är Europa och USA bara delar av en ”illiberal” våg som sveper över världen. Institutet Freedom House har just släppt sin årliga studie Freedom in the world som slår fast att det går bakåt.

Där skriver Arch Puddington och Tyler Roylance under rubriken Populists and Autocrats: The Dual Threat to Global Democracy att hotet är dubbelt, de auktoritära härskarna har fått sällskap av populisterna i angrepp på det fria ordets utövare. För elfte året i rad visar index att läget har försämrats i fler länder (67) än det har förbättrats (36). I försämringstoppen ligger en rad länder i Afrika men också som väntat Ryssland, Turkiet och Ungern. Som ett av få exempel på en positiv trend listas Colombia, i ljuset av fredsprocessens minskade våldsanvändning.

Av 195 undersökta länder klassificeras nu mindre än hälften som ”fria”, en fjärdedel som ”ofria” och resten däremellan. Bara 39 procent av jordens invånare lever i fria samhällen. Den svenska frihetstraditionen blir alltmer unik.

MATS JOHANSSON var ledamot av Europarådet 2010-2013 och dess medierapportör.