Annons: Mediedagen 2019

Paddskatt på tapeten – igen

Blir det en paddskatt eller inte? Frågan ställdes vid Public service-kommissionens sluthearing med riksdagspolitiker från regeringspartierna och oppositionen tidigare i veckan.

Svaret blev som med allt annat i mediepolitiken: vi får se.

Envisa rykten har gjort gällande att Kulturdepartementet förbereder ett bakslag, en återgång till finansiering av public service via en teknikneutral apparatskatt av den typ som efter införandet för några år sedan efter tolkningstvister ogiltigförklarades av Högsta förvaltningsdomstolen 2014. Då undanröjdes lägre instansers medtolkning av Radiotjänsts beslut att lagtexten gav bolaget rätt att ta ut tv-avgift på datorer. En dator med internetuppkoppling, ansåg HF, kunde inte anses vara ”avsedd” för att ta emot tv-sändningar, vilket lagtexten hade lämnat öppet för.

Men nu är vi där igen, kanske. Riksdagen har via ett tillkännagivande 2015 beslutat att regeringen ska hantera frågan om finansieringen av public service i en parlamentarisk utredning. De rödgröna företrädarna på PS-hearingen bekräftade att så blir fallet, men först efter att den sittande medieutredaren Anette Novak i höst har publicerat sitt betänkande om förändringar av mediepolitiken.

Så efter en utredning kommer nästa. Om den senare kommer att landa i enighet kring återinförandet av teknikneutral avgiftsfinansiering eller inte återstår att invänta. Oenigheten i snart sagt alla mediefrågor under tidigare mandatperioder ger en föraning.

När frågan ställdes (av mig) gavs olika svar. Kulturutskottets ordförande Olof Lavesson (M) avfärdade tanken eftersom hans parti fortsätter att förespråka sitt tidigare alternativ att ersätta dagens radio/tv-avgift med PS-anslag i statsbudgeten. Därmed borde frågan ha fallit, eftersom bredast möjliga enighet eftersträvas i frågan.

Men Gunilla Carlsson (S) försäkrade att frågan ska utredas, att alla alternativ ska värderas och att man inte kan ta ställning innan så har skett. Regeringspartnern Niclas Malmberg (MP) förnekade att Kulturdepartementet skulle ha några planer i riktningen återtagande. För säkerhets skull meddelade han dessutom efter avslutad diskussion att han hade ringt Kulturdepartementet och fått bekräftat att ryktet var felaktigt.

Nå. Vad som rör sig i huvudet på respektive blocks finansministrar kanske är viktigare än vad de gröna i Kulturdepartementet har för sig. Frestelsen att hitta nya intäktskällor kan växa om PS-utgifterna tenderar att öka mer än intäkterna, särskilt som flödet i dag ligger utanför statsbudgetramen.

Om den ännu en tid stadiga betalningsviljan skulle svikta i takt med teknikskiftet från televisionsapparat till bildskärm kan problemet med växande underskott i PS-finansieringen visserligen lösas proportionellt på det gamla viset: ju färre tv-apparatinnehavare, desto högre avgifter. Men långsiktigt innebär det en urholkning av hela begreppet ”i allmänhetens tjänst”, om inte hela ”allmänheten” är med och betalar. När upphör förresten ”allmänheten”; är det under 90 procent, vid 70 procent eller först vid 50?

För att reda ut stödet för betalningsmodell vore det intressant med en valrörelse 2018 där de rödgröna driver införandet av en särskild avgift på datorer, paddor och mobiler mot en vägrarfront med parollen ”Rör inte min padda!”

Innan dess kanske den kommande finansieringsutredningen kan fundera över möjligheten av en ytterligare pengakälla: företag som nu profiterar på andras medieproduktion och brandskattar nyhetsjournalistiken på annonspengar. Upphovsrättsorganisationer som Stim och Copyswede kanske kunde administrera ett nätets länkavgiftssystem?