Det stormar kring land- och sjövädret

Sällan uppmärksammas hela Sverige så rutinmässigt som i land- och sjörapporterna. Men vem vill egentligen ha allt detta väder, undrar Maria Schottenius? Jo, jag, skriver Medievärldens reporter Linnéa Kihlström.

DN:s kulturskribent Maria Schottenius ifrågasätter i en krönika behovet av väderleksrapporten i Sveriges Radios sändningar. Hon tycker att inslagen är för många, för långa och för tråkiga. Men Maria Schottenius verkar ha missat flera viktiga poänger.

I ett land som Sverige, med sitt mycket varierande väder, är förstås land- och sjövädersrapporterna av stor betydelse för många människor – även för oss som inte är jordbrukare. Om det inte vore så hade väl inte just vädret varit ett så populärt ämne på lunchen, vid kaffemaskinerna eller i hissen.

Land- och sjövädret förflyttar också lyssnarna runt om i Sverige på ett närmast unikt sätt. Sällan uppmärksammas hela Sverige så rutinmässigt – även orter och områden vi inte annars är särskilt vana att höra om.

Dessutom gör väderleksrapporterna det lättare för lyssnarna att leva sig in i livet på andra platser. De dagliga temperaturuppgifterna ger en fingervisning om vilket väder storasyster i Mora, gammelfaster i Umeå och morföräldrarna nordväst om Göteborg har.

I sin senaste krönika minns Expressens krönikör Alex Schulman hur han som liten fick hjälpa till att söka ny frekvens på bilradion när det började surra och brusa mitt i Sjörapporten. Många är vi med liknande minnen som visar på betydelsen av just väderinslagen.

Vem vill ha allt detta väder, undrar Maria Schottenius? Jo, jag. Och många med mig.