SJF:s ordförande Jonas Nordling. Foto: Tor Johnsson

Sista blogginlägget – nu byter jag fokus

Dags att borra ned sig i mikro-frågorna, i stället för makro. Jag har nytt jobb och lämnar därför även den här spalten, skriver Jonas Nordling. 

Jag är mot FNs avtal om migration. Eller? För den som gör en snabb sökning på saken kan det åtminstone framstå så. Sanningen är dock att jag endast svarat på en fråga om en detalj i avtalet. Helheten har jag ingen som helst åsikt om. Men på grund av slö research och brist på rumsrena kritiker så har mitt uttalande lyft upp Journalistförbundet som den tydligaste kritikern när avtalet ska belysas redaktionellt. Det har också medfört att flera invandringsfientliga röster nu använder mig och Journalistförbundet i sin propaganda.

För den som sätter det fria ordet före allt annat är detta emellertid ingen ny sits. Med jämna mellanrum brukar jag citeras av krafter som i övrigt står långt från min värdegrund, av det enkla skälet att min kamp för yttrandefrihet ibland gynnar även den som i övrigt tänker i inskränkta banor. Att då bli kidnappad i dylik retorik kan förstås kännas underligt, men är å andra sidan en logisk effekt av just det fria ordet. Det är bara att tugga i sig helt enkelt.

I samband med de senaste ändringarna av mediegrundlagarna blev till exempel Journalistförbundets försvar för databasers fria existens upplockat av en rörelse som kanske inte helt fullt delade vår analys i andra delar . Förutom JK var vi ju exempelvis rätt ensamma om att motsätta oss lösningen på den så kallade arvssynden för utgivare. Resultatet med 14 dagars laglöshet har ju därefter med rätta förtjänstfullt ifrågasatts av juridikprofessor Mårten Schultz. Men när debatten hade behövts som mest hade vi behövt fler röster som kritiserade detta vansinniga förslag. Då hade jag gärna sett mina åsikter kidnappade om en säger.

De ansvarstagande publicister som trots allt skapat detta missfoster genom sin efterfrågan tycks nu med eftertankens kranka blekhet famla efter argument för att motivera sin dikeskörning. En av de mer anmärkningsvärda efterhandskonstruktionerna är att en bakdaterad publicering (som på ett enkelt sätt framkallar laglöst tillstånd) ska anses som osant intygande och därmed straffbart i sig. En kan ju fundera på vilka metoder som krävs för att rättsvårdande myndighet ska kunna bevisa detta. Logiskt sett kommer det innebära större möjlighet till totala beslag av redaktionell elektroniskt utrustning. Och då kan vi verkligen prata om en pyrrhusseger för Sveriges ansvarstagande utgivare.

Nåväl, allt detta ligger emellertid i framtiden och den får någon annan spana efter. Nu byter jag nämligen fokus från makro till mikro och i samband med detta lämnar jag även denna spalt. Tack för alla dessa år, och vi ses där ute i mediedjungeln!

Jonas Nordling börjar som chefredaktör på Dagens Arena och slutar därför som kolumnist hos Medievärlden.