Domen mot Skyttedal borde oroa medieföretagen

Frågan är vilken grund den så kallade länkskatten inom EU ska luta sig mot? Den som gav Kent Ekeroth ersättning eller den som vägrade Sara Skyttedal detsamma?

När Patent- och marknadsöverdomstolen nyligen meddelade att DN hade rätt att publicera Sara Skyttedals Facebookbilder så bör det väcka kluvna känslor hos alla medieintresserade.
Ur ett redaktionellt perspektiv är det naturligtvis positivt om offentliga aktörer inte kan blockera användning av bilder som anses ha nyhetsvärde. Som reporter kan jag se fördelarna.

Men samtidigt läser jag detta: ”Domstolen har därför kommit fram till att DN inte är skyldigt att ersätta rättighetshavaren för publiceringarna av fotografierna.”
Och då blir jag nervös. Ok att bilder måste kunna publiceras mot någons vilja i vissa fall, men du måste ändå respektera upphovspersonens rätt till ersättning i alla lägen. I det här fallet blir du ju dessutom straffad dubbelt annars. Först får du inte vägra publicering. Och sen ska du inte heller få någon betalning. Det låter inte klokt.

I slutändan bör domstolens hållning därför vara oroande även för de medieägare som först kanske jublat över avgörandet. För om svenska domstolar tycker att den som vägrar publicering inte har rätt till ersättning när denna rätt kränks, då blir det svårt att försvara effekterna av det upphovsrättsdirektiv som nyligen väckt så stor uppmärksamhet. Hur ska du motivera att stora internetjättar tvingas betala ersättning till ditt svenska medieföretag när du i din tur inte behöver göra det vid publicering mot någons vilja?

Utöver detta går det också att förvånas över att Sara Skyttedal vägrades ersättning när Kent Ekeroth lyckades få det för sin järnrörsfilm, som ju bland annat användes av SVT på deras hemsida. I det fallet ansåg domstolen att det handlade om ett intrång som gav rätt till ersättning. I Skyttedals fall tycks rätten till viss del koppla saken till att hon tillhandahållit bilderna på eget initiativ, men också att lagen skiljer på stillbild och rörlig bild.

På något vis bedömde alltså domstolarna med stora skillnader två typer av material som i bägge fallen skyddas av det som kallas för närstående rättigheter, och alltså inte är den vanliga upphovsrätten. Och det är därför detta blir extra intressant. Det är nämligen samma skyddsform som EU alltså vill ge till medieföretags webbplatser i samband med den så kallade länkskatten. Frågan är dock vilken grund som detta direktiv ska luta sig mot när det införs? Den som gav Ekeroth ersättning eller den som vägrade Skyttedal detsamma?

I slutändan borde tolkningarna inte kunna samexistera. I alla fall inte om upphovsrätten ska förstås av någon utanför domstolen.

Läs också:

DN vann om Israelbilderna – Skyttedal får betala halv miljon