Partipressens återkomst

Nu vill alla ha en partitidning. I alla fall i Danmark. Men bli inte förvånade om utvecklingen sprider sig även till Sverige, skriver Jonas Nordling.

Begreppet partipress känns inte så 2018. Tvärtom är det ju ett daterat fenomen, som förvisso spelat en viktig roll i vår presshistoria, men som till slut helt tappade sin ställning. Kanske enklast illustrerat av två separata händelser; den socialdemokratiska A-pressens ekonomiska kollaps och centerpartiets dyra försäljning av sitt tidningsimperium. (I det senare fallet är det rätt ironiskt att den höga prislappen därefter fick kraftig redaktionell nedmontering som följd.)

Visserligen tycks Sd haft ambitioner att återskapa fenomenet, vilket på sätt och vis är logiskt för en rörelse som vill tillbaka till den tid då Folkhemmet myntades. Deras medieprojekt har emellertid inte lyckats flyga nämnvärt hittills och det är oklart hur de ser på att äga sina egna medier i framtiden. Förmodligen tjänar den så kallade alt-rightfloran på nätet samma syfte, och i vilket mån Sd ändå kontrollerar delar av denna flora är ett ämne sig. Jag tänkte emellertid, precis som Sd för övrigt också ofta gör, flytta blicken mot våra danska grannar.

Sd:s kompisar i Dansk Folkeparti valde nämligen nyligen att starta just en egen redaktionell sajt: ditoverblikk.dk. Redaktionens raison d’être är att bevaka ”dansk politik med särskilt fokus på ämnen och vinklar av intresse för den nationalistiska borgerliga debatten i Danmark”. Det tydliggörs också att partiet är utgivare, men att redaktionen ”arbetar fristående från partiet”.

Reaktionerna i Danmark blev till viss del de väntade; medieforskare varnar för snedvridning och ekokammare. Danska Journalisten valde dock en mer udda vinkel, talespersoner för integrationsfrågor i två andra partier fick frågan om de tänkte ställa upp på intervjuer med den nya sajten. Och även om dessa båda tvivlade på den redaktionella självständigheten så var det ingen tvekan om att de ändå tänkte svara på frågor därifrån som vore detta vilken redaktion som helst. Vilket inte är så konstigt egentligen. De tillfrågade politikernas partier har nämligen också egna redaktioner av olika slag. Faktum är att partipressen är under återskapande på många sätt i Danmark.

De danska socialdemokraterna har exempelvis varit kritiska mot mediernas snuttifiering och lägger ut egna intervjuer med sina företrädare. Och även om den danska A-pressen till viss del ännu lever så har Piopio, en sajt där en av grundarna är den socialdemokratiske före detta ministern Henrik Sass Larsen, snabbt vuxit fram som en ny medieaktör.

Det unga partiet Alternativet, som fick drygt 5 procent i senaste valet har också en digital tidning: Altivisten, som beskriver sig själv som ”ett journalistiskt hopp om en ny konstruktiv medieverklighet, där politiker, journalister och medborgare finner svar gemensamt”.

Och rödgröna Enhedslisten, med drygt 8 procent i senaste valet, driver bland annat en podcast med det fyndiga namnet Listen där partiet säger sig vilja ”gräva djupare ned i aktuella ämnen för att bidra till mediebilden genom nya och vänsterorienterade vinklar, som normalt inte får lov att fylla etern”.
Gemensamt för alla dessa danska exempel är att de alla ikläder sig rollen av traditionell redaktionell verksamhet. Flera av dem är anslutna till det danska pressetiska systemet, och Piopio får till och med presstöd. Partipressen är alltså på många sätt vardag i Danmark 2018. Och med tanke på hur den danska samhällsdebatten influerar den svenska numera så ska du inte bli förvånad om partipressen återuppstår även här.