Stötande att regeringen är passiv om digitalmomsen

Sedan frågan kört fast i EU vill den danska regeringen nu kompensera medieföretagen för den högre digitala momsen. Den svenska regeringens passivitet i frågan är närmast stötande, skriver Jonas Nordling.

Digitalmomsen tycks alltmer bli den svenska mediebranschens heliga Graal. Det vill säga en grej från förr som har magiska effekter men som nu är borttappad och alla letar efter. Typ.

I dag skiljer det nitton procentenheter i moms mellan analog och digital media. Att jämställa momsen för digital journalistik med den som gäller för tryckta produkter skulle alltså betyda nitton kronor mer i kassan för varje mottagen hundralapp hos svenska medieföretag. En nödvändig reform, inte minst för en hårt medtagen mediebransch mitt uppe i en digital omställning.

Frågan har stötts och blötts länge, inte minst på grund av att moms är en fråga för EU och därmed styrs via direktiv därifrån. Ett tag såg det dock ljust ut. Ett förslag för att öppna upp möjligheterna till lägre moms för e-tidningar hade baxats långt. Men efter bråket mellan Tjeckien och Frankrike förra sommaren så tog det roliga slut. Tjeckiens krav på omvänd skatteskyldighet som motprestation ställde helt enkelt till det. Och där står vi nu.

TU:s vd Jeanette Gustafsdotter berättade visserligen för några veckor sedan i Journalistpodden att hon lägger ned mycket tid för att fortsätta lobbyarbetet i denna fråga. Men samtidigt kunde hon inte förklara hur Tjeckiens problem skulle lösas.

Sanningen är väl att efter förra sommarens antiklimax så är den här frågan helt död i EU. Den europeiska journalistfederationen, EFJ, vars medlemmar är direkt beroende av att mer pengar stannar i branschen, gör bedömningen att saken inte kommer lösas på länge. Kanske inte förrän en större momsöversyn drar igång, och då pratar vi långbänk.

Så här kan vi förstås inte ha det. Inte minst i en bransch där globala aktörer som knappt skattar alls i Sverige håller på att flytta skattebasen för annonsintäkter till helt andra delar av världen. I all ödmjukhet vill jag därför påpeka att jag, med en graalsökares envishet, med jämna mellanrum brukar föreslå alternativa lösningar för att neutralisera den hör pålagan och på så vis ge ansvarstagande svenska medieaktörer lite nödvändig livsluft i omställningsarbetet. Som till exempel att neutralisera momseffekterna eller att  fondera de statliga intäkterna och dela ut till branschen. Hittills har det skett inför döva öron.

Men plötsligt händer det. Inte i Sverige, men väl i Danmark. I ett omfattande mediepolitiskt förslag från den danska regeringen, där det i övrigt finns mycket att kritisera, fanns nämligen något jag kände igen. Ett förslag om att kompensera digitala nyhetsmedier i väntan på att EUs momsregler ändras, genom en ”nollmomskompensationsordning”.

I många fall är det positivt med regeringar som är passiva gentemot fria mediers förutsättningar att verka. Men i den här frågan är den svenska regeringens passivitet närmast stötande. Så det minsta en kan begära nu är väl ett snabbspår för att skapa en liknande kompensationsordning som den danska i väntan på att Tjeckien och Frankrike har lekt klart.