Ompröva stödet till Stampen

Stampens vägrar göra rätt för sig gentemot de kolleger som fick sina avgångsvederlag kapade i samband med rekonstruktionen. Övriga arbetsgivare borde ompröva sitt stöd till Stampen i denna fråga, skriver Jonas Nordling.

Det är kanske inte läge för ett nytt perspektiv på mediebranschen, men jag tänkte ändå göra ett försök. För det är viktigt att påpeka att det faktiskt trots allt ser ut att gå bra just nu. Åtminstone ekonomiskt.

Visst, det är högkonjunktur, hjulen rullar därmed snabbare och då droppar det naturligtvis även ned på en krisdrabbad mediebransch. Men många tecken finns också på att allt fler företag börjar hitta nycklarna till direktbetalning från publiken. Och att hushållens totala medieutgifter äntligen växer, till förmån även för oss som producerar innehåll.

Det som kanske framför allt gläder en gammal facklig kämpe är dock att även de mediehus som historiskt sett varit absolut snålast nu faktiskt skjuter till pengar utöver potterna i de lokala löneförhandlingarna. Det som brukar kallas för löneglidning, och som är lite av smörjmedlet i samhällsmaskineriet. Det vill säga, med för mycket olja uppstår problem, men utan smörjan skär maskinens motor. Och det är ju speciellt viktigt för vår bransch, eftersom vi måste locka framtidens talanger att välja oss.

Därför känns det lite underligt att vissa medieföretag fortfarande ser på löneutvecklingen som delar av sovjetiska femårsplaner, där avtalets värde blivit tak istället för golv.

Det är ju tvärtom så att de företag som konsoliderat mest också har de största utmaningarna när det gäller lönestagnation. Om du har närmare tusen redaktionella medarbetare och vill rätta till skeva löner så är löneglidning den enda vägen. Att skapa en konstruktiv situation utan att överskrida avtalets garantinivåer är nog närmast omöjligt. Tvärtom kommer det bara väcka ont blod. Speciellt när övriga samhället går som tåget. Förhoppningsvis kan den annalkande julstämningen lösa några av dessa knutar. För det kommer att behövas.

En knut som verkar gåtfullt svårlöst i dessa jultider är emellertid Stampens hårdnackade motstånd mot att göra rätt för sig gentemot de kolleger som fick sina avgångsvederlag kapade i samband med rekonstruktionen av bolaget. Att detta nu ska behöva avgöras i domstol är inget annat än ovärdigt. Inte bara för att Peter Hjörne höjt sin egen inkomst samtidigt som han skurit i andras, eller att detta motiveras med att det är inarbetad pension när det egentligen inte skiljer sig från vad ett vederlag är; det vill säga en ingången överenskommelse. Nej, det mest anmärkningsvärda är att mediebranschens arbetsgivare tillsammans bestämt sig för att driva detta fall. Det innebär att alla etablerade medieföretag alltså tycker att de som fått sina avgångsvederlag kraftigt nedskurna får skylla sig själva.

I ljuset av dessa omständigheter borde dock övriga arbetsgivare ompröva sitt stöd till Stampen. Det är inte de som behöver en sådan julklapp.