Licensavgiften är inte problemet

Snart kommer public service-utredningen lägga fram sitt förslag om att skrota licenssystemet. Men det är inte licensavgiften som är felet utan vilken utrustning som ska vara avgiftsbelagd, skriver Jonas Nordling.

När problem ska lösas är det alltid bra om det finns en gemensam bild av själva problemet. När utredningen om public service framtida finansiering inom kort presenteras så förväntas ett helt nytt system träda fram. Frågan är dock vilka problem som regeringen egentligen vill lösa?

Att dagens licenssystem inneburit stark integritet och hållbarhet för public service-företagen kan knappast vara ett problem. Inte heller kan det vara ett problem att detta system sysselsätter 150 personer i Kiruna.

Det enda reella problemet är att färre medborgare har en apparat som går att uttaxera en licensavgift för. Högsta förvaltningsdomstolen beslut 2014 (https://www.svt.se/nyheter/ingen-tv-avgift-for-dator) att mobiler, surfplattor och datorer inte skulle avgiftsbeläggas innebar förstås att systemet sattes på prov.

Betalningsviljan tycks emellertid inte vara ett problem, tvärtom finns en grundmurad tilltro till systemet. Det finns inte heller någon anledning att tro att tilltron skulle utmanas genom att inkludera fler typer av enheter som skulle avgiftsbeläggas. Det enkla vore därför att fatta beslut om att utöka avgiften till att gälla surfplattor, mobiler och datorer.

Men av någon anledning tycks regeringens parlamentariska utredning vilja något helt annat, nämligen införandet av en obligatorisk avgift. Högst troligt kommer förslaget innebära att en sådan avgift omgärdas av staket för att hålla klåfingriga politiker borta. Men om detta är det huvudsakliga problemet fungerar ju dagens system bevisligen redan bra som motmedel.

Den begravningsavgift som vi alla betalar brukar inte sällan komma upp i detta sammanhang. Den ska då bevisa att det går att ha en avgift som inte riskerar att utsättas för dagspolitiska utmaningar. Det är emellertid ett icke-argument i sammanhanget. En hand upp alla politiker som diskuterat begravningars innehåll lika ofta som innehållet i public service. Ja, du ser farans riktning.

Till viss del finns ju facit redan. I Finland råder visserligen delade meningar om den så kallade YLE-skattens effekter. Men enligt mina finska kolleger råder det ingen tvekan om att politikerna tagit ett steg närmare innehållsdiskussionen på grund av skattens införande.

Visst finns det saker som bör rättas till inom regelverket för public service. Vilka som ska sitta i Förvaltningsstiftelsens styrelse, till exempel. Stiftelsens ordförande har luftat adekvat kritik mot politikers dubbla roller vilket bör innebära skarpa förslag från regeringens utredare.

Och så har vi ju den här absurda halvtidsöversynen som bör skrotas omgående.

Men själva finansieringen är en så kallad no-brainer. Det är inte licensavgiften som är felet, det är vilken utrustning som ska vara avgiftsbelagd.