Jan Guillous profetia om medier och invandring

Jan Guillou förutspådde för 25 år sedan att bevakningen av integrationen skulle bli en kamp mellan det vita etablissemanget och ”svartskallarna”. 2017 kan vi konstatera att profetian slog in, och ändå inte. Perspektivet tycks nämligen vridits 180 grader.

Jag ramlade nyligen över några gamla videoband som låg och skräpade i Journalisternas hus. Det visade sig vara dokumentationer från Journalistdagarna 1991. Jag vet inte hur många som minns dessa överhuvudtaget, men de skedde hursomhelst för att uppmärksamma Journalistförbundets första 90 år.

Historieskrivning har ju sin tjusning, men också inneboende begränsningar. Oftast kopplas saker till specifika årtal, som om tiden byter skepnad över en natt. Som om det inte fanns moderna bostäder före Stockholmsutställningen 1930, eller att vi levde i ett allt annat än naivt samhälle även före mordet på Olof Palme 1986.

I ett anförande från ovan nämnda Journalistdagar 1991 berör Jan Guillou ämnet invandring på ett i dagsläget intressant sätt. (Anförandet går för övrigt åter att höra i sin helhet via Journalistpodden) Under titeln ”Vakna, svenska journalister” resonerar Guillou om det dåvarande läget i branschen, och avslutar med att förutse en krisande integration. En kris där journalister spelar på samma sida som makten och kapitalet, där medierna medvetet deltar i de vitas kamp mot svartskallarna.

En kan väl lugnt konstatera att något tycks ha hänt i mediediskussionen sedan dess. Numera handlar det inte om de vitas kamp mot svartskallarna. Snarare tvärtom, åtminstone till synes. Vi anses ju numera ha mörkat negativa fakta om invandring, och flera kolleger tycks ställa upp på denna bild.

Så sent som 2009 menade tvärtom en klar majoritet av journalisterna att de inte mörkade något angående invandringen. Eller rättare sagt, om de mörkade något så var det de främlingsfientliga åsikter som ibland framkom. Det är ju onekligen i linje med Guillous tes, det vill säga att det vita etablissemanget inte tar upp den fula rasismen.

Konspirationsteorier är inte min grej, som du vet. Att de delar av samhället som oftast brukas pekas ut som integrationens främsta problem, flerbostadshusens förorter, inte tillnärmelsevis har skildrats representativt kan jag dock som mångårig bostadsreporter konstatera. Vill du fördjupa dig mer i den saken så håller för övrigt Johanna Langhorsts bok Förortshat fortfarande för läsning. Den kom så sent som 2013, så att om något hänt med skildringen av invandringen bör det ha skett senare. Det lär i alla fall framtidens skildrare komma fram till.

2017 blir då kanske det mytiska årtal vi kommer ange som gamechanger. Detta är ju trots allt året som SD blev det största högerpartiet. Året då en PK-ordförande menade att svenska redaktioner hade dolda agendor. Året då en journalistikprofessor öppet ifrågasatte det pressetiska systemet. Året då en undersökning slog fast att bevakningen av invandring fick underkänt. Av konsumenterna vill säga, eftersom det ju handlade om deras känslor, inget annat. Men det kommer ingen minnas. 2017 was the year, liksom.

Eller så får vi ordning på diskussionen om orsak och verkan. Inser att problem naturligtvis kan formuleras ur ett så kallat kulturkonservativt perspektiv, men även ur ett traditionellt klassperspektiv, och att du bör vara medveten om skillnaderna. För konsekvensneutraliteten har sina begränsningar, och allt du ger uttryck för vilar i grunden alltid på en samhällsanalys. Den är bara aktiv eller passiv.