Norsk fix kan fungera även här

Ska medieföretag slippa arbetsgivaravgift? Förslaget i den norska Medieutredningen kan vara värt att diskutera även i Sverige, menar Jonas Nordling.

Vi måste prata mer om den norska Medieutredningen. (Om du snabbt vill läsa in dig, så finns utredarens presentationsbilder här) Jag vill framför allt prata mer om förslaget att temporärt slopa arbetsgivaravgiften för nyhetsbaserade medieföretag under fyra år.

Bortsett från att det var ett friskt grepp att angripa den eviga frågan om ett presstöd, så tycks det dessutom ha mötts av ett positivt konsensus i mediebranschen. Och när hände det senast i samband med ett förslag till nytt presstöd?

I samband med det norska journalistförbundets kongress häromveckan, där jag närvarade, hölls flera debatter med anledning av utredningen. En av panelerna bestod av ansvariga politiker från alla delar av den politiska skalan. Även där rådde konsensus, men åt motsatt håll. Ingen politiker tyckte att slopad arbetsgivaravgift var rätt väg att gå.

Deras argumentation kan vid en grund analys framstå som logiska. Främsta skälet till motstånd bestod i att många andra branscher också skulle kräva slopad avgift, så fort det blev lite tufft. Vilket naturligtvis inte är en önskedröm för politiker som vill slippa tiggarköer. Men ett mediestöd i sig, som existerar sedan decennier i såväl Norge som Sverige, innebär att politiken redan pekat ut just denna bransch som extra skyddsvärd. Och genom att tillsätta utredningar om moderniserade presstöd konfirmeras detta ställningstagande.

Ett bättre argument skulle möjligtvis vara att det är ett dyrt förslag, i det norska fallet beräknades kostnaden för detta uppgå till 500-600 miljoner nkr. I år beräknas produktionsstödet ligga runt 300 miljoner nkr. Men det är ju samtidigt ett system som spelat ut sin roll, och utredningen pekade framför allt på att det nu behövs ett generellt stöd. Slopade avgifter behöver inte heller finansieras på samma sätt som ett ökat stöd.

Här hemma brottas just nu riksdagsledamoten Berit Högman med att sy ihop en majoritet för ett förslag till nytt mediestöd som skulle kunna passera riksdagen. Reaktionerna på den svenska medieutredningens förslag kan knappast beskrivas som konsensusliknande, så det lär inte vara något lätt jobb. Framför allt är åsikterna väldigt polariserade när det gäller vilka parametrar som ska ligga till grund för rätten till stöd. Godtycke och värdebaserade beslut lurar i vassen.

Det vore att luras om jag påstod att slopad arbetsgivaravgift inte också innehåller grynnor av samma art. Det norska förslaget pekar till exempel ut nyhetsbaserad verksamhet, vilket kräver en definition som självklart innehåller utmaningar. En intressant detalj i sammanhanget är att dagens norska mediestöd redan gör en viss koppling till branschens medieetiska system för att skilja agnar från vete.

Med tanke på svårigheterna med att sy ihop ett hållbart svenskt mediestöd vore det kanske läge att snegla på det norska förslaget. Ett tidsbegränsat slopande av branschens arbetsgivaravgifter skulle ge politikerna det rådrum de just nu tycks behöva för att hitta en lösning för framtiden. Tillsvidare funkar en norsk quick fix.