Svårbegriplig dubbelstandard hos svenska medieföretag

Att svenska journalister inte plötsligt omfattas av annat lands lagstiftning är en fight vi måste ta gemensamt. Men här finns en svårbegriplig dubbelstandard hos svenska medieföretag beroende på vilken hatt de bär för stunden, skriver Jonas Nordling.

Jag har berört frågan om geoblockering förr i denna kolumn, men utvecklingen gör att du bör läsa vidare. Det handlar i sak om en detalj i EU:s arbete med en inre digital marknad, där så kallad geoblockering av digitala tjänster ska förbjudas. Det innebär en nytta för konsumenter som idag inte kan nyttja en digital betaltjänst i annat EU-land, och alltfler politiker lyfter därför nu fram detta som en seger. Så även EU-handelsminister Ann Linde härom månaden då hon talade för landets fackförbundsledare.

Jag frågade då om ministern hade några tankar på hur svenska utgivare och journalister samtidigt skulle undantas från förbudet. Enkelt beskrivet kan väl sägas att ministern inte förstod frågan överhuvudtaget. Att en svensk utgivare skulle kunna vara i behov av att även i framtiden kunna geoblockera journalistik ingick inte i världsbilden om man säger.

Att annat EU-lands lagstiftning kan användas gentemot svenska utgivare och journalister känns kanske fortfarande oproblematiskt för många. Men eftersom våra produkter kan anses vara publicerade även i detta land riskerar vi att lagföras även där. Speciellt om det enda som undviker detta, nämligen geoblockering, förbjuds. Och i dessa tider, med en alltmer skakig politisk utveckling även inom EU, så kan hårdare antiredaktionella lagar snabbt bli en verklighet närmare än vad vi kanske önskar.

I den här frågan må alltså svenska politiker än vara lite nyvakna, men vi står tack och lov tillsammans med svenska utgivare på dessa barrikader. För är det någonting som vi måste ta fajten för är att svenska journalister inte plötsligt omfattas av annat lands lagstiftning.

Men. Ett problem i sammanhanget är den syn som gäller hos svenska mediearbetsgivare. För där är budskapet tydligt: svenska regler gäller bara i Sverige. Detta påminns vi om vid varje avtalsrörelse, eftersom just denna fråga alltid förblir olöst.

Att villkoren för en journalist som arbetar utomlands bör styras av regler som är fastställda på sedvanligt sätt, det vill säga via partsgemensamma avtal, är alltså inte självklart för vissa medieföretag. Trots att de samtidigt anser att svenska journalister inte ska omfattas av andra tryckfrihetsregler än de svenska.

Här finns alltså en svårbegriplig dubbelstandard hos svenska medieföretag beroende på vilken hatt de bär för stunden. Som utgivare vill de ha kvar rätten att geoblockera för att skydda journalistiken, som arbetsgivare vill de tvärtom inte ha verksamhet som utförs utomlands reglerad enligt svenskt system. Vilket gör mig lite trött. Det är tillräckligt svårt för oss att få Regeringskansliet att ta en fajt med EU i denna fråga. Därför vore det ju bra om branschen kan sluta slå undan benen på sig själv.