Marknaden – det är vi

Det är konsumenterna som styr marknadskrafterna. För demokratins skull är det därför hög tid att alla medborgare funderar över hur journalistiken bäst finansieras. Det menar SJF:s ordförande Jonas Nordling.

En gång hade Stockholm sitt eget Speakers Corner. På Sergels torg stod en talarstol, kallad Fria talares tribun, där vem som helst fick tala. Tribunen invigdes, föga förvånande, 1968.

Intill talarstolen låg Klotterplanket, som målades över varje morgon för att ge plats åt nya åsikter. Det första budskapet som överhuvudtaget fästes på planket var ett meddelande från Stadsträdgårdsmästare Holger Blom som hotade med att skära tårna av alla som trampade ner stadens gräsmattor. Det är lätt att tänka sig hur ett sådant budskap från ansvarig tjänsteman skulle hanteras i dagens sociala medielandskap.

Två år senare togs såväl talarstol som klotterplank bort, ironiskt nog för att ge plats åt Kulturhuset.

Med dessa nyvunna historiekunskaper om min hemstad vandrade jag i lördags till ett provisoriskt Speakers Corner ett stenkast från Sergels torg. Kultursveriges skaparorganisationer manifesterade yttrandefriheten, och dess svenska 250 års grundlagsjubileum, genom att hålla en timmes talartribun på Raoul Wallenbergs torg.

På fem minuter förväntades jag förmedla mina mest brännande tankar på temat. Ja, vad säger man då? Här är vad som stod i det manus som jag skrev ned samma morgon:

”Vi håller idag manifestation för yttrandefriheten här på gatan. Och jag kommer därför att tala direkt till som medborgare.

Vi journalister är på många sätt yttrandefrihetens frontsoldater. Att slåss för det fria ordet är visserligen en sliten metafor. Men för många kolleger är det mer än en metafor. Över hundra journalister mördas i tjänsten varje år, och hundratals fängslas eller hindras på andra sätt att utöva vårt yrke, världen över.

Men kära medborgare, journalistiken är satt under press även här i Sverige. Genom alla de hot och trakasserier som numera är vardag även för svenska journalister. Men också på grund av den ekonomiska situation som styr över redaktionella resurser.

Kära medborgare, det är hög tid att du på allvar funderar på hur journalistik bäst finansieras. Som medborgare har du bara en övergripande skyldighet i demokratin: Att ta ställning.

Och det är journalistikens uppgift att hjälpa dig på bästa sätt med detta. Därför bör du fundera på hur den finansieras. För en sak är säker. Inget är gratis. Och om du inte betalar själv, är du troligen varan.

All journalistik är naturligtvis inte avgörande för demokratin. Men vi vet att det är avgörande för demokratin att en fri journalistik existerar. När professionella redaktioner stängs är det alltid en förlust för demokratin. Oavsett om det är diktatorer eller marknadskrafter som är orsaken.

Men kära medborgare, det positiva är att marknadskraften; det är du.

Tack för ordet.”

Så stod det alltså i mitt manus.

Men när åsikter ska uttryckas på gatan brukar få bry sig. Lördagens manifestation var inget undantag, antalet åhörare var lätträknat. Men till skillnad från talen från tribunalen på Sergels torg så lever lördagens tal vidare på ett annat torg: Så nu kan du kolla om jag höll mig till manus. För varje journalist vet ju att: Det talade ordet gäller.