Behovet av modersmål

Det egna modersmålet ger trygghet. Därför blomstrade många svensk-amerikanska tidningar i USA vid förra sekelskiftet. Och är något som är viktigt att komma ihåg i dagens debatt om svenska värderingar, skriver Jonas Nordling.

Svenska Journalistförbundet i Chicago bildades 6 augusti 1919. Men redan 21 dagar senare bytte organisationen namn, till Svenska Journalistförbundet i Amerika. Svensk press hade då redan funnits i över 50 år over there, men till slut lyckades alltså de arbetande journalisterna på svenska redaktioner i USA och Kanada också organisera sig. 18 år efter de ”hemma-svenska” kollegerna.

Fyra år senare hade förbundet i Amerika nått över fyrtio medlemmar, vilket enligt egen utsago innebar i princip ”hela den svensk-amerikanska journalistkåren”.

Som största seger räknades då kampen mot tidningen Svea i Worcester 1922, där ingen medlem efter en konflikt accepterade anställning.

Den första amerikanska tidningen på svenska var veckotidningen Skandinaven som gavs ut i New York 1851-52. Svenskspråkiga tidningar med spridning över hela Nordamerika kom först på 1870-talet med Svenska Amerikanaren och Svenska Tribunen som mest framgångsrika exempel. Båda hade upplagor om cirka 60 000 ex.

Två försök att driva en daglig svensk nyhetstidning gjordes också. Först med Svenska Dagbladet i St Paul 1885, och fem år senare med Aftonbladet Skandia i Chicago. Båda försöken lades dock ned inom ett år.

De flesta svensk-amerikanska tidningarna hade någon form av religiös agenda, men det fanns även liberala och socialistiska publikationer. Ny Tid i Chicago och Arbetaren i New York var två framgångsrika exempel på de senare.

1923, då den svensk-amerikanska journalistkåren alltså beräknades uppgå till drygt fyrtio personer, uppgav SJF i Amerika att det fanns runt femtio svenska tidningar och tidskrifter på kontinenten, med en sammanlagd upplaga om 250 000 ex.

Ovanstående fakta sammanställdes av Oliver A Linde, en skåning som efter att ha verkat som ”notisör” i Trelleborgs Allehanda emigrerade som artonåring 1880. Och efter över fyrtio år på svenska redaktioner i USA konstaterade han att journalistik på modersmålet spelar en extra viktig roll vid stor invandring:

”Svensk-amerikanska pressen arbetar allvarligt och målmedvetet till den svenska allmänhetens förkovran på olika områden. Dess inflytande till de invandrandes höjande är oomtvistligt.”

I tider då vi går vilse i trams om så kallade svenska värderingar och där en del tycks ha glömt bort värdet av en invandring i sig kan vi påminnas om hur viktigt det är att ha ett ben kvar i sin egen trygghet så länge det är nödvändigt. I Amerika tog det nästan 100 år innan den svensk-amerikanska pressen spelat ut sin roll. Värt att tänka på nästa gång du diskuterar SFI.

Fotnot: Oliver A Lindes sammanställning finns i en bok om den svensk-amerikanska pressen som publicerades 1923. Så sent som på 1990-talet fanns det åtminstone fyra svenska tidningstitlar i USA. California Veckoblad, Svenska Amerikanaren Tribunen i Chicago, Vestkusten i Kalifornien och Nordstjernan i New York. De sistnämnda gick samman 2007 och är nu den enda som finns kvar. Nordstjernan ges nu ut i två editioner, för östra respektive västra delarna av landet. Chefredaktör är Ulf Martensson och tidningen ägs av Swedish News, Inc. Den kommer ut med 22 nummer per år och kostar 55 dollar att prenumerera på.