Frågan om SVT:s öppna arkiv är mer komplex

Mediernas inslag om SVT:s Öppet Arkiv handlade om effekterna av ett nytt avtal, men bara den ena parten kom till tals. På så vis har ytterligare små förskjutningar skapats på ett redan sluttande plan.

I helgens avsnitt av Medierna fanns ett intressant inslag angående SVT:s Öppet arkiv. Det handlade om att SVT valt att ta bort vissa program och det vinklades utifrån att det var en försämring för konsumenten. Och så är det ju.

Men det var något som saknades. Inslaget handlade om effekterna av ett nytt avtal, men bara den ena parten kom till tals.

Jag är ju en modern människa, och luftade naturligtvis min saknad omgående via Twitter. Kamraten, tillika producenten för just Medierna, Lars Truedson svarade på studs: ”Tycker det ändå tas som självklart att rättigheter kostar när SVT förklarar!”

Jag känner till fullo redaktörens dilemma, att komprimera en komplex verklighet till något som är begripligt för envar innebär alltid utmaningar. Och jag delar egentligen Lars Truedsons uppfattning om att inslaget var tillräckligt balanserat, åtminstone enligt vår normala praxis. Men något fortsatte att skava, och plötsligt blev det klart för mig varför.

För till assistans twittersprang nu nämligen också Daniel Westman, en forskare inom rättsinformatik som också engagerar sig i olika upphovsrättsliga spörsmål. Westman skrev: ”Jag tycker att inslaget handlade om SVT:s prioriteringar. Alla utgick från att avtal behövs.”

Eh…ja? Om redaktionen hade hittat någon som ansåg att upphovsmännen saknade avtalsrätt så vore det en sensation. Tycker jag. Men Westman tyckte alltså att det var först i ett sådant läge den andre parten överhuvudtaget skulle få kommentera avtalet.

Jag är måhända något partisk här, Journalistförbundet är medlem av Copyswede som tecknat avtalet med SVT. Men här vill jag ändå hävda att det ligger i alla upphovspersoners intresse att förstå varför detta inslag underminerar deras ställning.

Två personer intervjuas. SVT:s programdirektör Lena Glaser samt skribenten Kalle Lind i egenskap av arkivälskare. Lena Glaser berättar att SVT valt att prioritera sina resurser (pengar) på annat sätt. Hon får också svara på varför man måste betala igen för något som väl redan är betalt? Hennes svar: det är en ”rimlig” slutsats i sig, men så funkar inte reglerna.

Vi får också höra några reaktioner från tittare, varav en slår fast att det nya avtalet är ”värdelöst”. Som avslutning säger Kalle Lind att han har förståelse för upphovspersonernas rätt till ersättning, men att han framför allt hoppas på en lösning. Underförstått: en lösning som ger tittarna mer arkivmaterial.

Lyssnaren vet nu att: 1. avtalet är värdelöst, 2. det är dyrt och 3. det är orimligt. Plus en sak till: det är ettårigt. Två parter ska alltså snart förhandla ett nytt. Vilken den andra parten är får lyssnaren aldrig veta, men att SVT har fått ett medskick råder det ingen tvekan om.

Och på så vis har ytterligare små förskjutningar skapats på ett redan sluttande plan. En spelplan där en del tycker att vi ska vara nöjda så länge ingen ifrågasätter vår avtalsrätt. Att vi skulle kunna ha allmängiltiga synpunkter på upphovsrättens värde utöver det finns inte på kartan.

Jag har varit inne på det förut, vi måste hantera detta bättre. Upphovsrätten måste försvaras gemensamt, krafterna som vill montera ned den är alla upphovspersoners fiender. Och då måste nog även en fråga som SVT:s öppna arkiv göras något mer komplex. I slutändan tjänar alla på det.